Sjukdomar på älgstammen

Motion 1997/98:Jo606 av Lars Björkman och Birgitta Wichne (m)

Härjningarna inom älgstammen av den s.k. Älvsborgssjukan
fortsätter med oförminskad styrka. Sedan 1985 har
inrapporterats och registrerats mer än 1 500 djur, som dött i
denna sjukdom. Under 1997 - åtta månader - har hitintills
90 djur hittats döda eller så svårt skadade att de avlivats.
Utöver identifierade och inrapporterade sjuka och döda djur
vet man att ett stort mörkertal finns och man kan därför på
goda grunder anta att ytterligare ett avsevärt antal djur
drabbats av sjukdomen och avlidit. Inom de drabbade
områdena har älgstammen minskat högst påtagligt.

Från enskilda jägare och från jägarorganisationerna har stora ansträng-
ningar gjorts för att med hjälp av forskare klarlägga sjukdomens orsaker och
utbredning. Varje år har på frivillig bas lokala jägarsammanslutningar gjort
egna iakttagelser och på länsjaktvårdskonsulentens uppmaning systematiskt
insamlat organ från skjutna, tillsynes friska djur, för att dessa skall kunna
ställas till forskarnas förfogande.

Sjukdomen har sedan den första gången iakttogs ändrat karaktär. Diarré,
hjärtmuskelförtvining och sårighet i svalg och mun har ersatts av urkalkning
i skelettdelar. Vidare har det påträffats ett stort antal blinda djur, vuxna och
kalvar. Benskörheten, som numera tycks vara den förhärskande åkomman,
drabbar även yngre djur och kalvar. Att älgar som drabbas av blindhet och
eller benbrott utsätts för långt lidande är en verklighet som är mycket
påtaglig.

Forskningsinsatserna, som inledningsvis finansierades med medel insamla-
de från frivilliga och från jägarorganisationer, har efter hand intensifierats.
Trots förstärkning med statsunderstödda forskningsinsatser har någon
lösning inte kunnat presenteras. Olika teorier har lanserats men något
definitivt genombrott har ännu inte skett. Forskning kring Älvsborgssjukan,
likaväl som annan forskning, kräver för att nå framgång ekonomiska
resurser, uthållighet och kompetens. Framsteg har gjorts men regeringen har i
1997 års budget signalerat att medelstilldelningen till detta område upphör
från och med nästkommande år. Fullföljs detta förslag innebär det med
nödvändighet att vitala delar av forskningen måste avbrytas utan att definitiv
klarhet om sjukdomens orsaker föreligger.

Älvsborgssjukans härjningar har under ett antal år registrerats inom ett
ganska begränsat geografiskt område, huvudsakligen beläget inom södra
Viskadalen i Älvsborgs län. Sedermera har döda och skadade djur påträffats
allt längre från dessa trakter. Om inte sjukdomens härjningar kan begränsas
och övervinnas, kan hela den svenska älgstammen i framtiden vara hotad. Att
regeringen mot denna bakgrund sänder signalen att medel fortsättningsvis
inte står till älgforskningens förfogande anser vi vara oklokt och felaktigt.
För att begränsa och slutligen helt eliminera Älvsborgssjukans härjningar
krävs att forskningsinsatserna ökar. Regeringen bör därför ge Naturvårds-
verket i uppdrag att inom befintlig anslagsram uttala sin vilja att även fort-
sättningsvis stödja forskningen kring Älvsborgssjukan.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt anslagsgivning till forskning kring Älvsborgssjukan.

Stockholm den 1 oktober 1997

Lars Björkman (m)

Birgitta Wichne (m)