Sjukförsäkringen

Motion 1989/90:Sf312 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf312

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Sjukförsäkringen

Kostnaderna för sjukförsäkringssystemet har de senaste åren ökat mycket
snabbt. 1987 uppgick kostnaderna (exkl föräldraförsäkringen) till 39 miljarder
kronor. För 1990 beräknas en kostnad av över 58 miljarder kronor, en
ökning med över 50 % på tre år. Även i fasta priser är ökningen betydande.

De delar av sjukförsäkringssystemet som haft den snabbaste kostnadsökningen
är läkemedelskostnaderna och sjukpenningen. När det gäller läkemedelskostnaderna
har regeringen aviserat en proposition med åtgärder för
att bringa kostnadsutvecklingen under kontroll. Miljöpartiet de gröna kommer
att lämna förslag på läkemedelsområdet i anslutning till denna proposition.

Sjukpenningen

Den allra största kostnadsökningen visar sjukpenningen, från 23 miljarder
kronor 1987 till nära 38 miljarder enligt en beräkning för 1990, en ökning
med 65%. Orsakerna till ökningen är inte helt klarlagda. Sannolikt är det
flera faktorer som spelar in.

Långtidssjukskrivningarna har ökat kraftigt, vilket förklarar en betydande
del av kostnadsökningen. Bakom detta kan i sin tur flera orsaker ligga, bland
annat dålig arbetsmiljö på många arbetsplatser. Enligt vissa uppgifter i pressen
kan det emellertid också ligga förändrade handläggningsrutiner bakom
ökningen. Enligt dessa uppgifter har i själva verket den långa sjukligheten
inte ökat nämnvärt utan de ökade sjukförsäkringskostnaderna skulle till stor
del bero på att man nu sjukskriver människor för att gå i omskolning, arbetsmarknadsutbildning,
etc. Om så skulle vara fallet måste det betecknas som
ett klart missbruk av sjukförsäkringssystemet.

Tillgänglig statistik antyder emellertid också att även de korta sjukskrivningarna
ökat kraftigt. Detta kan ha samband med dålig arbetsmiljö och annat
men kan också delvis bero på den långvariga högkonjunkturen och bristen
på arbetskraft. Särskilt alarmerande är uppgifter som framkommit på
senare tid att det förekommer ett omfattande fusk med sjukpenning på så
sätt att människor arbetar och uppbär lön samtidigt som de är sjukskrivna.

Det måste också vara ett grundläggande fel i systemet när det är möjligt
för många att uppbära en ersättning som överstiger 100% av lönen, så att
det med andra ord lönar sig att vara sjuk.

Åtgärder nödvändiga

Regeringen har aviserat förslag om hur man skall komma till rätta med kostnadsexplosionen
inom sjukförsäkringssystemet. Miljöpartiet de gröna vill i
denna motion lämna några förslag till hur kostnadsökningarna skall kunna
begränsas.

Arbetsgivarinträde

För korta sjukskrivningar upp till exempelvis 14 dagar bör sjukersättningen
kunna utbetalas direkt av arbetsgivaren. Det skulle eventuellt kunna ske så
att den anställde får vanlig lön med 10 procents löneavdrag för de dagar han
är sjuk. Arbetsgivaren skulle sedan få ersättning från försäkringskassan för
de kostnader han har haft.

Ett arbetsgivarinträde enligt denna modell skulle omöjliggöra fusket med
att både uppbära lön och sjukersättning samtidigt. En kontroll måste dock
finnas så att inte arbetsgivaren fuskar och anger en anställd som sjuk som
inte varit detta. Sannolikt skulle ändå administrativa besparingar kunna göras
totalt sett hos arbetsgivarna och försäkringskassan med ett system med
arbetsgivarinträde.

Översyn av regler och tillämpning

Ovan påtalade missförhållanden - att sjukersättningen kan uppgå till mer än
100% av lönen och att människor är sjukskrivna under omskolning, m.m.
- måste rättas till. Detta är viktigt för att allmänhetens förtroende för sjukförsäkringssystemet
skall kunna upprätthållas.

Sänkt ersättningsnivå för högre avlönade

Nuvarande ersättning inom sjukförsäkringen är helt proportionell mot inkomsten
upp till ersättningstaket 7,5 gånger basbeloppet (222 700 kronor år
1990). Miljöpartiet de gröna vill verka för ett samhälle med mindre inkomstspridning
än idag. Med nuvarande lönebildningssystem är det svårt att direkt
påverka lönebildningen. Staten kan dock genom utformningen av bl.a. socialförsäkringssystemen
markera sin uppfattning genom att ersättning utöver
en viss lönenivå utgår med en lägre procentsats. Miljöpartiet de gröna föreslår
att ersättningen inom sjukförsäkringen skall utgå med 70 % av inkomsten
för den del av inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp (133 650 kronor
år 1990). För den del av inkomsten som ligger under 4,5 basbelopp skall ersättningen
liksom för närvarande vara 90%.

En sådan sänkning av ersättningsnivån för de högre avlönade bidrar till att
sänka kostnaderna för sjukförsäkringen utan att personer med låga inkomster
drabbas. För personer med högre inkomster kan medvetenheten om att
ersättningsnivån är lägre göra att de ökar sitt personliga sparande och drar
ner på sin konsumtionsstandard för att vara garderade när de blir sjuka. En
sådan utveckling är önskvärd i ett läge när det är angeläget att sparandet i
samhället ökar och den mer umbärliga konsumtionen minskar.

Mot. 1989/90

Sf312

13

Samordning med arbetsskadeförsäkringen

Den nuvarande uppdelningen i en sjukförsäkring och en arbetsskadeförsäkring
motiveras främst av de skilda ersättningsnivåerna i försäkringen. Uppdelningen
orsakar dock stora svårigheter i praktiken. Det tar lång tid att få
ett ärende om arbetsskada prövat och under väntetiden har det visat sig
mycket svårt att bedriva aktiva rehabiliteringsinsatser. Tvärtom blir det ofta
så att skadorna förvärras under väntetiden och att det blir ännu svårare att
få den skadade att senare återgå till arbetet.

Det bör, enligt vår mening, allvarligt prövas att slå samman sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen till en försäkring. Ersättningsnivån i
denna skulle kunna ligga något över sjukförsäkringens nivå. Regeringen bör
utreda och lämna förslag om en sådan samordning.

Samordning sjukförsäkring - sjukvård

Samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen stigit våldsamt under senare
år har kostnaderna för den allmänna sjukvården snarast stagnerat.
Sjukvården har stora problem med bland annat långa väntetider till behandling
i många fall. Sannolikt är det så att sjukförsäkringskostnaderna i många
fall är onödigt stora på grund av att sjukvården inte klarar av sin uppgift att
genast ta itu med att göra folk friska.

Det här talar för att det i större utsträckning borde vara möjligt att föra
över resurser från sjukförsäkringssystemet till sjukvården. Härigenom skulle
mer resurser användas till att göra människor friska, mindre till att betala för
dem när de är sjuka. Detta tjänar både den enskilde och hela samhället på.

Regeringen bör utreda vad en sådan resursöverföring från sjukförsäkringssystemet
till sjukvården skulle kunna ge för besparingar och lämna förslag
till lämpliga former för hur den skulle kunna göras.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av regler och tillämpning inom sjukförsäkringen,

3. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån inom sjukförsäkringen
sänks till 70 % för den del av inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning mellan sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning mellan sjukförsäkring och sjukvård.

Mot. 1989/90

Sf312

14

Stockholm den 24 januari 1990
Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Mot. 1989/90

Sf312

15