Sjukvården i krig

Motion 1989/90:So495 av Hans Lindblad och Kerstin Ekman (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So495

av Hans Lindblad och Kerstin Ekman (båda fp)
Sjukvården i krig

Visst ägnar sig socialministern åt skönmålning när han i budgetpropositionen
(bilaga 5, sidan 108) skriver att beredskapen avseende sjukvårdsmateriel
kommer att nå upp "till intentionerna i 1987 års försvarsbeslut.

Bristen på förbrukningsmateriel är så stor att denna faktor är den mest
gränssättande för sjukvårdens uthållighet vid krig och avspärrning. I både
1982 och 1987 års försvarsbeslut har sjukvården därför utpekats som den svagaste
länken i totalförsvaret. Den förstärkning av uthålligheten som beslöts
1982 blev starkt försenad - först de sista två månaderna av femårsperioden
hände det något reellt. Dessförinnan var läget låst till följd av delade meningar
mellan främst Landstingsförbundet och statens förhandlingsnämnd.

1987 års försvarsbeslut innebar att man skulle förstärka beredskapen
ifråga om förbrukningsmateriel. Dels skulle staten finansiera lagring från
materiel som hänger samman med i krig tillkommande skador. Dels skulle
landstingen svara för den lagring som behövs för att man också under krig
skall kunna göra t.ex. de operationer som hänger samman med sjukdomar.

Alla vet att Landstingsförbundet mycket snart efter riksdagsbeslutet förklarade
att landstingen inte kommer att göra det som riksdagen uttalat. Så
den viktiga delen i intentionerna i 1987 års beslut på denna punkt förverkligas
alltså inte.

Återstår så den andra delen, alltså den lagring som staten ska finansiera.
Försvarsbeslutet innebar att de statliga anslagen till sjukvården i krig ungefär
fördubblades, till drygt en miljard kr. Den största posten i anslaget skulle
gå just till lagring av förbrukningsmateriel.

Men liksom föregående försvarsbeslutsperiod kommer denna lagring inte
igång som riksdagen avsett. I stort sett bör en bit över 200 milj. kr. per år
finnas för sjukvården i krig. Av propositionen framgår att när två av de fem
åren i den förutsatta försvarsbeslutsperioden gått var reservationen 357 milj.
kr. Att beloppet var så stort hänger samman med att ingenting av lagringen
i praktiken har kommit igång - trots att detta alltså var en enskild punkt i
hela totalförsvarsbeslutet som riksdagen 1987 uttalade sig starkast om.

Genom uppdagat kaos i det militära beslutsunderlaget har riksdagen beslutat
att försvarsbeslutsperioden skall avkortas med ett år och nästa försvarsbeslut
fattas 1991 i stället för 1992. För sjukvården i krig bör det i så fall
betyda att man till 1991 bör förverkliga fyra femtedelar av vad som beslöts
1987 ifråga om förbättring av uthålligheten beträffande förbrukningsmate

riel. För sjukvården i krig bör alltså utbetalas drygt 800 milj. kr. Den budgetproposition
som nu föreligger avser alltså det sista året i denna fyraårsperiod.

Vi finner det angeläget att riksdagen i anslutning till behandlingen av regeringens
förslag betonar det angelägna i att fyra femtedelar av det som förutsattes
ifråga om sjukvården i krig för perioden 1987-1992 också reellt är
förverkligat vid utgången av budgetåret 1990/91. På punkten om den föreslagna
lagringen i landstingens regi, står det redan nu klart att riksdagens
intentioner inte kommer att förverkligas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förverkligandet av 1987 års totalförsvarsbeslut vad avser
sjukvården i krig.

Stockholm den 25 januari 1990

Hans Lindblad (fp) Kerstin Ekman (fp)

Mot. 1989/90
So495

10