Skadereglering av personskador i trafiken

Motion 2012/13:C293 av Lars Elinderson (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om reglerna för försäkringsbolagens ansvar att ersätta trafikskadade för kostnaderna för juridiskt ombud i samband med skaderegleringen efter en trafikolycka.

Motivering

Mer än 30 000 personer skadas i trafiken varje år, många så allvarligt att deras livssituation förändras helt. De värst drabbades slås helt ut från arbetslivet och får en väsentligt försämrad livskvalitet.

Skaderegleringar efter trafikolyckor med allvarliga personskador är ofta komplicerade. Ett stort antal lagstiftningar skall tillämpas. Ersättningen kan ha en mycket stor betydelse för den skadades framtid, inte minst om man drabbas av arbetsoförmåga och ersättning skall utgå för inkomstförlust. För många svårt trafikskadade är det omöjligt att ta tillvara sin rätt utan juridisk hjälp.

Enligt reglerna för den allmänna rättshjälpen (1972:429) kunde skadelidande trafikoffer anlita juridiskt ombud i den efterföljande skaderegleringen. Kostnaderna för detta ombud, inklusive den erlagda avgiften till staten, ersattes av försäkringsbolagen. I samband med översynen av den allmänna rättshjälpen 1988 ändrades förutsättningarna för rätten till juridiskt ombud. I förarbeten till lagändringen framgår dock att regeringen förutsatte att försäkringsbolagen inte ändrar villkor och praxis på ett sådant sätt att skadelidandes befogade rättsskydd inte kan tillgodoses. Vid de överläggningar som ägde rum mellan Justitiedepartementet och företrädarna för försäkringsbolagen åtog sig försäkringsbolagen att svara för den skadades kostnader för juridiskt ombud i skaderegleringen på samma sätt som den allmänna rättshjälpen gjort ditintills.

Under de år som gått sedan förändringen har vissa försäkringsbolag gjort betydande inskränkningar i den skadades rätt till juridiskt ombud i skaderegleringen. Detta har skapat en stor osäkerhet om vilka regler som gäller. Det faktum att andra försäkringsbolag valt att följa den överenskommelse som ingicks i samband med förändringen innebär att frågan om ersättning för skadelidandes kostnader för juridiskt ombud istället för att vara en fastställd rättighet har blivit en konkurrensfaktor mellan försäkringsbolagen. Detta kan knappas ha varit avsikten med lagförändringen – och överenskommelsen mellan regeringen och försäkringsbolagen.

Om den skadelidande inte kommer överens med försäkringsbolaget kan ersättningsfrågan prövas av Trafikskadenämnden. Den skadade har ingen insyn i hur ärendet hanteras i nämnden. Samtliga handlingar inför prövningen i Trafikskadenämnden upprättas av försäkringsbolaget. De skadelidande får lämna synpunkter på den upprättade promemorian, men vet sedan inte vad som skickas in till Trafikskadenämnden.

Den dåvarande Försäkringsinspektionen (nuvarande Finansinspektionen) och Domstolsverket fick i samband med förändringen av den allmänna rättshjälpen 1988 regeringens uppdrag att följa utvecklingen på området. Någon offentlig redovisning av en sådan utvärdering finns inte.

Enligt min uppfattning bör reglerna för försäkringsbolagens ansvar att ersätta trafikskadade för kostnaderna för juridiskt ombud i samband med skaderegleringen efter en trafikolycka ses över och om möjligt förtydligas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 25 september 2012

Lars Elinderson (M)