Skador på jordbruksgrödor av vildgäss

Motion 1992/93:Jo810 av Roland Larsson (c)

I vissa delar av landet, bl a
kring sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland, har
betande vildgäss blivit ett allt större problem för
jordbruket.

Skadorna på odlade fält kan ibland på koncentrerade
ytor bli mycket stora. Vissa enskilda lantbrukare kan
därför, beroende på hur fälten ligger, drabbas speciellt hårt.

Det finns flera arter av gäss som i varierande grad anses
orsaka skador medan andra inte anses göra någon skada
alls.

Det kan ibland också vara svårt att avgöra vilka skador
som härrör sig från gäss eller kan ha andra förklaringar.

Det råder dessutom delade meningar om hur allvarligt
man skall se på problemet och om hur omfattande de totala
skadorna egentligen är.

Å andra sidan är det, i de fall då gässen samlas i mycket
stora flockar på samma plats, helt uppenbart att det också
uppstår skador.

De enskilda lantbrukare som drabbas har mycket små
möjligheter att skydda sig. Skador av fågel omfattas heller
inte av viltskadefonden mer än i vissa speciella
undantagsfall. De drabbade lantbrukarna får därför själva
bära hela förlusten.

Att skador av gäss för många enskilda lantbruk är ett
stort problem är således helt klart. Lika klart är det att man
inte själva kan lösa problemet.

De försök med särskilda betesodlingar som görs på olika
håll ger heller inte tillräckligt skydd, även om det i någon
mån kan minska problemet.

En utökad jakt på de arter som inte är skyddade kan
naturligtvis vara en väg att minska skadornas omfattning.
Stammen av kanadagäss har exempelvis tillåtits bli orimligt
stor och utgör nu även ett hot mot andra sjöfågelsarter.

Då skadorna ofta är koncentrerade till vissa områden
och drabbar vissa lantbrukare särskilt hårt är sannolikt
någon form av viltskadeersättning nödvändig.

Hur en sådan ersättning skall fungera och hur den skall
finansieras måste i så fall utredas.

Omfattningen av de skador vildgässen förorsakar
jordbruket, hur problemet skall kunna lösas och vem som
skall ta huvudansvaret för kostnaderna behöver klarläggas
genom en utredning.

Problemet aktualiserades i en liknande motion till förra
årets riksmöte. Motionen avslogs med hänvisning till att
motioner om viltskador behandlats tidigare under
mandatperioden och att jordbruksutskottet ansåg det vara
tillräckligt att motioner med samma innebörd
sakbehandlades en gång under en och samma
mandatperiod.

Även om man accepterar denna principiella inställning
från utskottets sida måste det i detta fall resas den
invändningen att inget av de motionssvar som den
summariska behandlingen hänvisar till har behandlat det
speciella problemet med vildgässkador.

Genom skadornas koncentration till vissa områden och
det närmast omöjliga i att på normalt sätt bedriva
skyddsjakt är det rimligt att problemet får en separat
behandling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
vildgässkadorna på jordbruket i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 26 januari 1993

Roland Larsson (c)