Skandinaviens kommunikationer mot Öst- och Centraleuropa

Motion 1994/95:T227 av Christer Skoog m.fl. (s)

Den budgetpolitiska propositionen har med avseende på
infrastrukturella åtgärder inte i tillräcklig utsträckning
anpassats till pågående utveckling i länderna runt
Östersjöområdet och särskilt Polen.

Handeln mellan Sverige, Polen och forna Östtyskland ökar
nu snabbt. När Polen och forna Östtyskland är integrerade
med övriga Europa förväntas handeln med dessa länder ha
ökat ca fem gånger jämfört med i dag. Sveriges utbyggnad
av infrastrukturen måste anpassas till detta förhållande för
att stimulera en snabb tillväxt i handel, turism och kulturellt
utbyte m.m.

Huvuddelen av föreslagna insatser i propositionen är
fortfarande inriktade mot att största delen av vår trafik riktad
söderut mot Öst- och Centraleuropa skall kanaliseras genom
Skåne, trots de stora förändringar som skett i
Östersjöområdet.

Även i öst-västlig riktning kan trafiken i södra Sverige
förväntas öka beroende på den ökade handeln mellan
länderna i södra Östersjöområdet.

Infrastrukturinvesteringarna i sydöstra Sverige är mycket
återhållsamma jämfört med Sverige i övrigt. Som exempel
kan nämnas att för perioden 1994--2003 kommer
investeringar för endast ca 1 miljard
att genomföras, varav mer än hälften utgör
investeringar i Blekinge kustbana. Denna summa motsvarar
inte mer än ca 1 %
av de totala planerade investeringarna i landet trots att
befolkningen i Blekinge motsvarar ca 1,8 %
av landets befolkning. Utöver detta kan nämnas att
Blekinge är det län i Sverige som statistiskt sett har sämst
trafiksäkerhet.

Av flera skäl är det angeläget att förbättra sydöstra
Sveriges infrastruktur och då särskilt i Blekinge. Skälen till
detta är många:

Sverige behöver nya alternativa miljövänliga
transportkorridorer för trafik riktad söderut! Om all trafik
skall ledas över Skåne bidrar detta till kapacitets- och
miljöproblem både i Danmark, Tyskland och Skåne vilket
kommer att utgöra ett hinder för Sveriges handelsutbyte med
Europa. Det är därför väsentligt att i ett tidigt skede stimulera
utvecklingen av alternativa transportkorridorer över
Blekinge vars hamnar har de bästa förutsättningarna för att
vidareutvecklas.

Även om sträckningen Göteborg--Karlskrona inte har
blivit en stamväg i 1994 års planeringsomgång föreslås att
trafiken från Karlskrona leds via riksväg 40, 27, 30, E22 och
att så snart det är möjligt dessa vägar får en enhetlig
numrering. Detta kan ske genom att riksväg 27 från Växjö
förlängs till Karlskrona. Som ett andra steg bör vägen ingå i
det nationella stamvägsnätet, och då som en förlängning på
TEM (E77). Även vägens numrering i Sverige bör då ges
numreringen E77.

Blekinges infrastruktur och då särskilt dess järnvägar och
större vägar har i många avseenden en undermålig standard.
Bl.a. till följd av detta är Blekinge det län i Sverige som har
sämst trafiksäkerhet statistiskt sett. Några av de mest
uppenbara bristerna är följande:

Väg E22: Trots undermålig standard (bl.a. nio meters
bredd) och trafikmängder som t.ex. är större än på E4:an
genom Småland finns mycket begränsade insatser planerade
för den kommande tioårsperioden.

Med hänsyn tagen till trafikens storlek bör en utbyggnad
ske med fyra körfält. Dock bör Vägverket uppmanas att söka
andra lösningar än de som normalt tillämpas för motorvägar.
Dessa lösningar bör inriktas mot hög trafiksäkerhet, god
miljö och behagfulla upplevelser för trafikanterna. För att
begränsa kostnaderna och olika slag av intrång borde enklare
trafiklösningar kunna tillämpas som t.ex. cirkulationsplatser
såväl som lägre geometrisk standard än som normalt
tillämpas för motorvägar. Även blandtrafik dvs. både
långsamtgående och snabbgående trafik borde kunna prövas
under förutsättning att högsta tillåtna hastighet sätts till 90
km/h. Denna princip för utbyggnad av motorvägar med låg
andel långresenärer och tung trafik skulle kunna prövas i det
behagfulla och vänliga länet Blekinge t.ex. på delsträckan
Nättraby--Björktorp.

Det är viktigt att en kraftfull satsning sker för att förbättra
länets dåliga trafiksäkerhetssituation.

Riksväg 29 är på ett vägavsnitt en uppenbar risk för
Karlshamns vattentäkt. En allvarlig olycka har redan
inträffat. Det är därför viktigt att, inom ramen för
upprustning av övriga riksvägar, en upprustning sker på
riksväg 29 liksom på sträckan Ronneby--Växjö--Borås.

Riksväg 30 planeras för ombyggnad men kraftiga
förseningar från Vägverkets sida har gjort att stora
framkomlighets- och trafiksäkerhetsrisker finns på vissa
vägavsnitt.

Tvärleden, en förbindelse från nordvästra Blekinge till
västkusten, har diskuterats i många år men planeringen från
Vägverkets sida har varit undermålig och något bra
beslutsunderlag finns tyvärr inte i dag.

Blekinge kustbana genomgår, tack vare ett regionalt
initiativ, en stor upprustning men fortfarande krävs stora
insatser som ännu inte är finansierade. Både elektrifiering
och kurvrätning av banan är motiverade med hänsyn tagen
till den stora trafikeringspotential som banan har.

Kust till kust-banan kräver också stora investeringar i
Blekinge för att X2-2-tåg som nu trafikerar banan skall
kunna utnyttjas fullt ut. Denna järnväg utgör också en del i ett
planerat internationellt järnvägsstråk, TER. Eftersom TER-
korridorerna slutar i Gdynia/Gdansk är en förlängning med
kust till kust-banan naturlig. Med kust till kust-banan som en
del av TER skulle inte bara svenskt näringsliv utan även
norskt få snabba och miljövänliga godstransporter till
Centraleuropa.

Sydostlänken, en nyligen utredd järnvägsförbindelse
mellan Olofström och Blekinge kustbana, är också ett viktigt
alternativ för en ny transportkorridor över Blekinges hamnar.
Sydostlänken skapar i kombination med Blekinges hamnar
goda förutsättningar för en utveckling av regionens
transportintensiva näringsliv och handeln med Europa.
Banverket bör utföra en kvalificerad utredning av behovet av
denna länk.

Blekinge kommer sannolikt att bli ett stödområde i EU.
Oberoende vilka stödinsatser som genomförs är det
väsentligt att Blekinges infrastruktur förbättras som en del i
ett sådant strukturprogram, oavsett om finansieringen sker
från EU eller svenska staten. Detta för att så långt som
möjligt stimulera den regionala utvecklingen.

Den IT-satsning som gjorts i länet under senare år har gett
mycket gott resultat. Det finns dock vissa hot mot denna
positiva utveckling. Blekinge har ingen anslutningspunkt till
Telias riksnät. De närmaste anslutningspunkterna finns i
Kalmar, Växjö, Kristianstad och Hässleholm. Detta innebär
att publika teleoperatörer lokaliserade till Blekinge får höga
kostnader. Högre än på många andra håll i landet. I första
hand bör Telia AB bygga om nätet så att en anslutningspunkt
etableras i Karlskrona. Med hänsyn till den koncentration av
IT-företag som finns i Blekinge bör Blekinge bli ett
riktnummerområde. Detta är en mycket verkningsfull
regionalpolitisk insats. Förbättringen av internationella
flygförbindelser, där Ronneby flygplats klassas som
internationell flygplats, klass A, där inga
tullhanteringsrestriktioner finns för passagerare som
anländer från länder utanför EU är en annan bra
regionalpolitisk satsning. Det är viktigt att Ronneby
flygplats utrustas med en taxebana.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om infrastrukturella åtgärder i Blekinge.

Stockholm den 25 januari 1995

Karin Olsson (s)

Christer Skoog (s)

Jan Björkman (s)

Magnus Johansson (s)