Skånes försvar
Motion 1993/94:Fö322 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Försvarsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-01-25
- Bordläggning
- 1994-02-08
- Hänvisning
- 1994-02-09
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Den nuvarande internationella säkerheten vilar på bräcklig grund. Det visar inte minst de oroliga förhållandena i förutvarande Sovjetunionen, i Mellanöstern och på andra håll i världen.
Vad som än händer kommer området i södra Östersjön att under lång tid vara av säkerhetspolitiskt intresse. Sydsverige är här för många stater ett militärt attraktivt område med sin ''hangarfartyg-funktion''. Därför måste Sverige kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar av södra Sverige.
Gällande försvarsbeslut
Nu gällande försvarsbeslut (FB 92) innebar stora förändringar av den svenska försvarsmakten. Men egentligen åstadkoms främst en kvantitativ krympning av vårt ''omoderna'' försvar med vissa tillskott på försvarsmaterielsidan för att öka försvarskvaliteten. Däremot uppfylldes inte tre grundläggande förutsättningar, nämligen flexibelt försvar, europeisk anpassning och ekonomisk hållbarhet. Särskilt byggde beslutet på ett ekonomiskt önsketänkande med så stora inbyggda brister att beslutets genomförande egentligen äventyrades redan från början.
Dessutom innebar detta försvarsbeslut en klar nedskrivning av det säkerhetspolitiska hotet mot södra Sverige och med en inriktning av försvaret som i princip kommer att rasera södra Sveriges invasionsförsvar även på längre sikt genom avsaknad av tillväxtförmåga.
För närvarande pågår redan en viss omprövning av gällande försvarsbeslut. Det signaleras nya nedläggningar av förband samt inhibering eller i vart fall senareläggning av viktig försvarsmaterielanskaffning. Dessutom föreslås nu inställande av flera repetitionsutbildningar.
Det är därför med oro som befolkningen i södra Sverige betraktar pågående nedläggningar och omflyttningar av militära förband och ledningsorgan i regionen. Dessutom har framförts hot om ytterligare försämringar av det skånska försvaret.
För övrigt har kritik mot försvarsbeslutet framförts även av experter på hög militär nivå.
Kommande försvarsbeslut
Försvarsplanering görs för många årtionden framöver och ingen kan förutsäga hur världen då ser ut och vilka hotbilder som finns då.
Inför nästa försvarsbeslut (FB 97) är det ofrånkomligt att satsa på en ny inriktning av försvarsmakten. Ett optimalt försvarsbeslut måste tillgodose de tre ovannämnda grundläggande kraven.
Till en början måste krigs- och fredsorganisationen besitta den flexibilitet, dvs. förmåga att anpassa den operativa förmågan efter förändringar i det strategiska läget, som erfordras i en säkerhetspolitiskt labil och statsfinansiellt ansträngd situation. Försvarsmakten måste snarast få en betydande förmåga att möta ett strategiskt överfall. Vidare måste försvarsmakten ha förmåga att -- på sikt -- tillväxa i operativ förmåga för att invasion i form av t.ex. djupanfall ska kunna mötas.
Dessutom måste den ekonomiska ramen vara hållbar under en hel försvarsbeslutsperiod vilket är en förutsättning för god hushållning av och med försvarsanslagen.
För övrigt kan man inte blunda för att en snabb europeisk utveckling pågår bl.a. genom utvidgning av EU inklusive Västeuropeiska Unionen (WEU) till alltfler länder och en förändring av NATO genom bildande av Partnership for Peace (PFP). Vår försvarsmakt måste utvecklas så att den inte behöver omstruktureras vid ett alleuropeiskt samarbete -- om politiska förutsättningar för ett sådant uppkommer.
Flexibelt försvar
Ett ställningstagande avseende det framtida försvaret av Sverige måste bland annat ta sin utgångspunkt i det osäkra säkerhetspolitiska läge som för närvarande råder. Detta aktualiserar den efter första världskriget lanserade så kallade elasticitetsprincipen vilket innebär att försvarsförmågan skulle minska när hotet minskade men skulle kunna öka i takt med ökat hot.
Ett uttryck för denna tanke var den s.k. kärnförsvarsmodellen som hade stöd i den tidigare verksamma försvarskommittén såväl från c och fp som s.
Dessutom hade Försvarets forskningsanstalt i en rapport i september 1990 redovisat tre olika modeller för att kunna uppnå den av politikerna önskade flexibiliteten.
En skiss till en flexibel kärnmodell kunde innehålla följande tre delar: 1) en operativ del om främst 5 brigader med mycket hög insatsberedskap för att möta strategiskt överfall, 2) en övningsdel om ytterligare 5 brigader med huvuduppgift att upprätthålla kunskaper om försvarsoperationer mot modernt utförd invasion samt att inom ett år kunna nå samma insatsberedskap som den operativa delen och 3) en tillväxtdel med uppgift att förbereda eventuell utökning, under 5--10 år, av antalet operativt användbara förband. Denna modell innebär en satsning på ''storgarnisoner'' som kompletteras med ''minigarnisoner'' för att garantera förmågan att växla upp dessa förband till fullständiga brigader. Detta skulle också innebära ökade möjligheter att genomföra utbildning, krigsplanering, mobilisering samt ledningsansvar för det territoriella försvaret.
Vidare borde införas en differentierad militärutbildning, där huvuddelen av de värnpliktiga erhåller en militär grundutbildning samt därav -- efter aktuellt försvarsbehov -- vissa värnpliktiga får kompletteringsutbildning.
Dessutom måste Sverige medverka i det europeiska försvarsindustriella samarbetet särskilt inför anskaffandet av högkvalitativ försvarsmateriel, exempelvis stridsvagnar.
Effektiv pansarvärnsfunktion
Pansarvärnsfunktionen måste vara rätt avvägd inom försvaret, men så är inte fallet i dag. Därför krävs en analys av problematiken.
Det måste skapas handlingsfrihet för en funktion som är balanserad avseende rörliga och stationära förband i förhållande till en hotbild, som präglas av risk för strategiskt överfall och, vid anfall i större skala, djupanfall.
Detta innebär att såväl stridsvagnar som helikoptrar och burna robotvapen ingår. Av väsentlig betydelse i det markbundna pansarvärnet är skyddet mot splitter av den personal, som ingår i de rörliga förbanden.
Skånska konsekvenser
För Skåne skulle detta kunna innebära bl.a. följande: I Skåne upprätthålls verksamhet vid tre garnisoner, nämligen Hässleholm, Kristianstad/Rinkaby och Revinge/Ystad.Den s.k. storgarnisonen utbildas i Hässleholm i form av en modern sydsvensk pansarbrigad (Skånska Pansarkåren), med högre utbildnings- och materiell kvalitet än dagens pansarbrigader. Denna brigad skall prioriteras vad avser ny stridsvagn.Två garnisoner med anknytning till Skånska Pansarkåren upprätthålles i Kristianstad/Rinkaby resp. Revinge i form av ''minigarnisoner''. Vid dessa garnisoner upprätthålls dels förmåga att växla upp antalet brigader i Skåne från en till tre genom att där upprätta två ytterligare brigadledningar, dels förmåga att genomföra territoriellt försvar i Skåne. För genomförande av utbildnings- och planläggningsverksamhet inom territorialförsvaret samt för att vidmakthålla förmåga till uppväxling av brigadförband bibehålls ett antal yrkesofficerare. Deras antal avpassas till den totala krigsorganisationens behov av nyckelpersonal.Pansarcentrum omlokaliseras till Skåne (från Skövde) och samlokaliseras med någon av garnisonerna. Kompetensutveckling och utbildning av den militära personalen sker genom cirkulationstjänstgöring på nämnda centrum och de tre brigaderna.Inom flygsektorn upprätthålls vid F 10 i Ängelholm två divisioner Draken med förmåga att vid behov ta i bruk ytterligare minst en division. Därutöver finns numera även en division Viggen. Snarast efter sekelskiftet tillförs JAS 39 Gripen. Möjligheterna till administrativ samverkan mellan flygvapnets förband och skolor i södra Sverige bör utredas.Luftvärnsutbildning i det nya militärområdet bör vara förlagd till Ystad och Halmstad i enlighet med FB 92. Kompetensen i Ystad är unik genom att utbildning sker på samtliga luftvärnssystem inom armén och denna kompetens bör framgent värnas genom att tidigt tillföra även robotsystemet 23 (Bamse).På marina sidan fyller Öresunds marindistrikt (MDÖ) -- ledningsmässigt direkt underställd södra militärbefälhavaren -- en viktig roll när det gäller övervakningsverksamheten i Öresund och södra Östersjön. För ytterligare ökad effektivitet i den fredstida övervakningen bör anordnas resurssambruk mellan MDÖ samt kustbevakningen, tullen och polisen. Underhållstjänsten på brigad- och fördelningsnivå för förbanden i Skåne, Halland och Småland bör även fortsättningsvis produceras i södra Sverige. I anslutning till milounderhållsregemente Syd, vilket organiseras fr.o.m. den 1 juli 1994, bör även upprättas den rörliga militärområ desunderhållsregementsstab, som omnämns i FB 92.
Alleuropeiskt försvarssamarbete
Den svenska försvarsmakten måste organiseras så att man uppnår rätt struktur i ett europeiskt alliansperspektiv.
Vid ett militärt angrepp mot Sverige måste vi tillämpa en tidsvinnande strategi, dvs. att på egen hand värna svenskt territorium tills hjälp kommer från vänligt sinnade stater. En väl avvägd kombination av lätt gripbara flygstridskrafter (F 10), marina enheter i viktigare områden (MDÖ) samt markstridskrafter (Pansarkåren) möjliggör snabba insatser i ett befolkningstätt område. Det bör betonas att för den händelse fienden lyckas genomföra luftlandsättningar får markstridskrafterna avgörande betydelse.
Om Sverige väljer att stå utanför ett europeiskt försvarssamarbete är det nödvändigt med en långsiktig kraftfull satsning på ett flexibelt markförsvar.
För den händelse att vi väljer att ingå i ett alleuropeiskt försvarssamarbete är det angeläget att vår försvarsmakt är så organiserad att onödiga omstruktureringar kan undvikas.
Nödvändiga besparingar
Försvaret kan inte få ''fribrev'' när alla andra måste spara. Därför måste besparingar göras även inom försvaret. Men dessa får inte göras på ett sådant sätt att -- med hänsyn till nuvarande strategiska läge och rimliga framtidsbedömningar -- erforderlig försvarseffekt skadas.
Det är därför felaktigt att fortsätta med den påbörjade ''krympningsmetoden'', eftersom försvaret då förlorar kvalitet samtidigt som man ej uppnår flexibilitet. Dessutom måste försvarskostnaderna anpassas så att de inte blir högre än vad som oundgängligen behövs. Den ovan skisserade försvarsmodellen tillgodoser både kraven på flexibilitet och kvalitet samtidigt som kostnaden klart torde understiga nuvarande försvarskostnader.
Försvarsberedningens roll
Den direkt efter gällande försvarsbeslut tillsatta försvarsberedningen har en nyckelroll vid skapandet av ett modernt svenskt försvar. Riksdagen gav också denna beredning mycket omfattande befogenheter. Däri ligger också som en självklarhet att försvarsberedningen nära och ingående skulle medverka vid det förberedande arbete som nu preciserats genom bl.a. angivande av ramar för tre olika strukturalternativ.
Det är mot denna bakgrund som motionen framför förslag till lämplig försvarsmodell med särskilt beaktande av det skånska försvarsintresset. Avsikten är att bringa detta till regeringens kännedom för vidarebefordran till försvarsberedningen.
Det eftersträvade resultatet är att skapa ett modernt svenskt försvar som ligger inom tillgängliga ekonomiska ramar och där maximal värnkraft per satsad försvarskrona kan erhållas.
Dessutom gäller det att stoppa en fortsatt militär försvagning i Skåne och i stället fastlägga som ett nationellt mål att även upprätthålla ett trovärdigt skånskt försvar. Slutresultatet blir då också ett effektivt försvar för hela landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
Stockholm den 24 januari 1994 Bengt Harding Olson (fp) Margitta Edgren (fp) Siw Persson (fp) Olle Schmidt (fp)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.