Skånes försvarsresurser

Motion 1990/91:Fö419 av Per Stenmarck m.fl. (m)

Utvecklingen i Baltikum i början av 1991 visar att vi inte
lever i ett lugnt hörn av världen. Risken för storkonflikter i
Europa är förhoppningsvis liten inför framtiden. Men
regionala konflikter är på flera håll fullt möjliga och hur
sådana utvecklas är svårt att förutse.

För kort tid sedan undertecknades i Paris ett
nedrustningsavtal.

Men även med de nedrustningar som detta avtal leder
fram till, så återstår väldiga vapenarsenaler i det framtida
Europa:40 000
tunga stridsvagnar, 20 000
artilleripjäser, 30 000
pansrade stridsfordon.Luftlandsättningsförband,
transportflyg, amfibieförband och specialtonnage för
kustinvasion berörs inte av avtalet.Nybyggnad av
ro-ro-fartyg och stora svävare innebär att risken för snabba
landstigningsföretag ökar, vilket inte minst kan vara ett hot
mot ett nedrustat Skåne.

Samtidigt som vi i Sverige har halverat vår försvarsstyrka
på några decennier så skall nu nedskärningarna i Europa
ske från en extremt hög nivå. Man kan utan vidare säga, att
de nedskärningar som nu skall genomföras i Europa redan
har genomförts här.

I Sverige har vi på kort tid halverat vårt flygvapen och
vår flotta. Samtidigt har vi reducerat arméns kvalificerade
förband med cirka 40 procent.

Det är djupt oroväckande att ledande politiker planerar
för en neddragning av försvaret i Skåne. De beslut om vårt
framtida försvar, som vi fattar idag, får full effekt först om
5--10 år. Vi vet ingenting om utvecklingen fram till dess.
Tänkbara hot kräver sådana beslut idag, att Sydsverige kan
försvaras även i framtiden.

Skåne är ett av landets mest tättbefolkade landskap. Det
svarar för en omfattande produktion av för hela landets
försörjning viktiga jordbruksprodukter, såsom spannmål,
potatis, socker och fläsk.

Med tyngdpunkt i kuststäderna finns i Skåne ett flertal
betydelsefulla industrier, t.ex gummiindustri,
verkstadsindustri, livsmedelsindustri och varv. Flertalet av
dessa industrier är av avgörande betydelse för vår fortsatta
försörjning under ett krig.

Säkerhetspolitiskt och militärgeografiskt har Skåne
genom sin belägenhet i södra Östersjön och vid Öresund ett
mycket utsatt läge.

Ett anfall från öst, för att nå operationsmål i södra och
västra Sverige, för att därmed skaffa sig kontroll över
Östersjöutloppet och Kattegatt, går över Skåne via en
landstigning i hamnar och på öppen kust kompletterad med
omfattande luftlandsättningar. Möjligheterna för sådana
operationer har under senare år ökat kraftigt.

Överflygningstiden från baser i omgivande länder till
Skåne är bara några få minuter. Överfartstiden med
modernt landstigningstonnage rör sig om några få timmar.
Hamnkapaciteten i de stora städerna är omfattande.
Området är mycket sårbart för flyganfall, och
förvarningstiderna för sådana blir i kustområdena extremt
korta.

Ingen kan idag avskriva risken för en bred
luftlandsättnings- och amfibieoperation riktad direkt mot
de södra delarna av Sverige. Tvärtom sker det idag en
internationell teknikutveckling inom just dessa områden.

Den öppna skånska terrängen erbjuder -- om försvarets
resurser är otillräckliga -- goda möjligheter för
luftlandsättningar och för mekaniserade förband att nå
snabba framgångar.

Det bör också observeras att tillgångarna på flygbaser i
Skåne och dess närområden är stora. Det kan vara av vitalt
intresse för en presumtiv fiende att endera disponera dessa
för egen räkning eller förhindra motståndaren att få tillgång
till dem. Dessa flygbaser kan för en potentiell fiende
innebära stora fördelar vid en konflikt i Europa.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att tillräckligt
snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade
krigsförband finns att tillgå för Skånes försvar, och att dessa
befinner sig på högsta tekniska nivå.

Därför är det viktigt att vi inte har ett försvar med
geografiska luckor. En invasion kommer att planeras mot
den del av landet där chansen till framgång är störst. Om
försvaret av Skåne är svagt -- vilket det med säkerhet
kommer att vara om nu gällande budgetdirektiv får
genomslag i riksdagens försvarspolitiska beslut -- så är
risken uppenbar, att södra Sverige blir infallsporten mot
Sverige.

Det är därför nödvändigt att tillföra försvaret så stora
resurser att krigsförbandens kvalitet kan höjas. Det
förutsätter såväl en högre kvalitet på grundutbildningen
som genomförande av repetitionsövningar av kvalificerade
förband i full utsträckning.

Det krävs också materiell förstärkning av de skånska
försvarsförbanden. För att möta de mekaniserade förband
som kan komma att användas vid en operation mot Skåne
krävs sålunda förstärkta pansarvärnsresurser genom
tillförande av förband utrustade med
pansarvärnshelikoptrar.

Samtidigt som den tekniska utvecklingen har
mångdubblat en potentiell angripares möjligheter att med
stridskrafter nå Skåne har vår luftförsvarsförmåga
försämrats. Denna utveckling måste vändas. I avvaktan på
att JAS-flyget kan tillföras måste minst ytterligare en
jaktdivision sättas upp för bl.a. luftförsvaret av Skåne.

Försvaret av Skåne inleds långt utanför kusterna, genom
insats av flygförband och marina förband. Även vad
beträffar de marina förbanden har emellertid
försvarsförmågan försämrats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krigsförbandens kvalitet,
utbildning och omfattning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkta pansarvärnsresurser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillförsel av ytterligare en
jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om successiv förstärkning av de
marina förbanden.

Stockholm den 23 januari 1991

Per Stenmarck (m)

Rolf Clarkson (m)

Ingrid Sundberg (m)

Margit Gennser (m)

Knut Wachtmeister (m)

Bertil Persson (m)

Rune Rydén (m)

Sten Andersson

Ingvar Eriksson (m)

i Malmö (m)f100