Skapande verksamhet

Motion 2004/05:Kr361 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pris- och löneuppräkningen för de fria grupperna och Teateralliansen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de höjda pensionspremierna vid riksinstitutionerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändamålsfastigheternas hyror.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av resurser till länsmusiken samt annan regional musik-, teater- och dansverksamhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principerna för statens anslag till de regionala kulturinstitutionerna i förhållande till regionernas anslag till samma institutioner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om traktamenten och reseersättningar.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att scener för populärmusiken.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda spelmansstämmornas och festivalernas roll i kulturlivet.

9. Riksdagen avslår regeringens förslag rörande ny beslutsordning för riktlinjer för stöd till fonogram.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda efterfrågan och utbildningssituationen för dramapedagoger. 3

11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med information om resultatet av utvärderingen av Statens konstråd.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om form och design.

13. Riksdagen avslår regeringens förslag att det nationella uppdraget inom området formgivning och design upphör.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om medel till regionala filmcentrum.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omgående tillsätta en parlamentarisk referensgrupp för arbete med ett nytt filmavtal.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för svensk film och Svenska filminstitutets verksamhet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att offentlighetsprincipen bör gälla för Svenska Filminstitutet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av reformarbete för att bevara kulturarvet av rörliga bilder.

1 Yrkande 3 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 6 hänvisat till SfU.

3 Yrkande 10 hänvisat till UbU.

2 Inledning

Människan har en inbyggd skaparlust. Så länge vi vet har människor uttryckt känslor och önskningar genom konsten. Långt innan människan var bofast uttryckte hon sig genom bilder och danser, och små barn tecknar och dansar ofta helt naturligt. Livet måste vara något mer än att bara överleva. Vi måste alla finna sätt för att känna njutning i livet, och konsterna kan vara ett sätt. Det handlar både om att ge uttryck för sin egen skaparlust och om att ta emot och njuta av det andra skapar. Människans skapande som tar sig uttryck i de olika konstformerna är ett tecken på vårt behov av mer än materiella värden för att leva ett fullständigt liv.

3 Dans, musik och teater

Dans, musik och teater är konstformer som var och en spelar sin unika roll för den skapande människan. Det är konstformer som alla människor har en relation till, som alla kommer i kontakt med. Musiken har en särskilt nära och gränslös betydelse för människor. Musiken finns tillgänglig för alla människor dygnet runt genom radio, TV och CD-skivor. Få andra kulturområden visar med sådan tydlighet hur kultur kan bidra till mänskligt välbefinnande.

Teater är en konstform som ger stora möjligheter till inlevelse och identifikation. Antalet besökande vid teatrarna ökar för varje år. Den sammanlagda publiksiffran för år 2002 var 3,55 miljoner vid de 20 931 föreställningar som framfördes. Mer än hälften av dessa var barn- och ungdomsföreställningar.

Dans är ett uttrycksmedel för individen, samtidigt som den har en social funktion som kan stärka gemenskap och samarbetsförmåga. Dans som konstnärligt uttryck har länge endast betraktats som en exklusiv konstform men befinner sig sedan några år i ett expansivt skede. Intresset för att se dans på scen har ökat, liksom intresset för att själv delta i dansaktiviteter. Inte minst gäller detta barn och ungdomar, vilket kan ses som ett tydligt tecken på musik- och kulturskolornas stora betydelse.

Den verksamhet som bedrivs inom musik-, teater- och dansområdet visar att gränserna mellan det professionella kulturlivet och amatörverksamhet handlar mer om gradskillnad än artskillnad och att den breda amatörverksamheten är en förutsättning för den specialiserade professionella nivån och vice versa. Vår syn på stöd till amatörkulturen redovisas i motionen Folkrörelser och folkbildning.

3.1 Pris och löneuppräkning

År efter år har Kulturrådet, teatrar, orkestrar, fria grupper och andra kritiserat den bristande pris- och löneuppräkningen för kultursektorn. Regeringen fortsätter hävda att de gör stora satsningar på området trots att verkligheten innebär alltmer urholkade anslag. Orkestrar, teatergrupper och andra tvingas minska antalet anställda för att klara ekonomin. Regeringen hävdar att det inte kan gälla andra regler för statsbidragen inom kultursektorn än för statsbidragen inom andra områden. Problemen ligger dock i att vissa anslag inom kultursektorn inte omfattas av någon pris- och löneuppräkning trots att större delen av anslagen går till löner. Det gäller till exempel anslaget till de fria grupperna och till Teateralliansen. Det finns all anledning att rikta kritik mot regeringens sätt att handskas med denna fråga. Problemet har varit väl känt sedan länge och är i stort behov av att åtgärdas. Kristdemokraterna kräver nu att anslagen till de fria grupperna och teateralliansen omfattas av pris- och löneuppräkning samt att regeringen tar ett helhetsgrepp om detta problem.

3.2 Riksinstitutioner

Det kanske mest akuta problemet för riksinstitutionerna inom musik, dans och teater är de höja pensionspremierna. I december 2003 höjdes premierna med 3,4 procentenheter vilket enligt uppgift innebär cirka 70 miljoner kronor för teatrarna sammanlagt. Denna ofinansierade kostnadsökning var omöjlig för institutionerna att förutse och kan komma att få dramatiska konsekvenser för sceninstitutionerna. I dagarna har Operan tvingats genomföra en kontrollbalansräkning vilket är första steget mot en konkurs. Kulturdepartementet har en arbetsgrupp som sedan en tid tillbaka arbetar med pensionsfrågorna, och problemet har varit känt sedan december förra året. Därför är det anmärkningsvärt att detta, det kanske mest akuta problemet för kulturinstitutionerna, inte nämns i budgetpropositionen. Vi förväntar oss att regeringen finner en lösning som inte innebär att verksamheten vid institutionerna blir lidande.

Vi behandlar även frågan om pensionerna i en gemensam motion med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, Konstnärernas villkor.

3.2.1Operan och Dramaten

Operan och Dramatiska Teatern är i högsta grad levande kulturklenoder. Det är angeläget att dessa nationella institutioner är öppna och tillgängliga för en bred allmänhet så att den del av kulturarvet som de förmedlar kan föras vidare till kommande generationer. Det är viktigt att de ständigt förnyas och att verksamheten håller en hög konstnärlig kvalitet. På så sätt kan de vara en inspiration för andra mindre institutioner runtom i landet.

Hyrorna har, liksom för många andra kulturinstitutioner, varit ett problem för Operan och Dramaten. (Se även motionen Arkiv, bibliotek och museer.) En allt större del av anslagen har gått till att bekosta hyran för deras stora fastigheter. För att möta kritiken mot hyressättningen för ändamålsfastigheterna tillsatte regeringen för ett par år sedan en kommitté som fick i uppdrag att se över hyressättningen inom kultur- och högskolesektorn. Denna överlämnade sitt betänkande i april detta år (SOU 2004:28), och där konstateras att det finns många brister när det gäller hyressättningen för ändamålsfastigheter. Vi förväntar oss att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag utifrån kommitténs betänkande.

3.2.2 Dansens hus

Dansens Hus gör svensk och internationell samtida koreografi på hög professionell nivå tillgänglig. Eftersom dansen, till skillnad från teatern, saknar fasta institutioner ute i landet har Dansens hus blivit ett nationellt verktyg för att lyfta dansen som konstform. Dansens hus har ingen egen produktion utan fungerar som en gästscen där såväl nationella som internationella grupper kan finna en publik. Dansens hus har lyckats med det svåra konststycket att locka nya grupper till att intressera sig för den moderna dansen. Hela 25 procent av publiken är under 26 år.

Efter flera års påpekanden från bland annat Kristdemokraterna har regeringen nu börjat arbeta med frågor kring dansen och dansens infrastruktur runtom i hela landet. Dansens hus har fått ett samordnande ansvar för att skapa Dansnät Sverige, och den nya organisationen har fått ett nationellt uppdrag för dansen de kommande åren. Vi är glada över att regeringen på allvar har börjat engagera sig i dessa frågor och vi kommer med intresse att följa utvecklingen.

3.2.3 Riksteatern

Riksteatern har en mycket stor betydelse för svenskt teaterliv. Riksteaterns verksamhet ger människor i hela landet möjlighet att se god teater av hög kvalitet. Den konstnärliga kvaliteten i verksamheten är hög vilket gör teatern till en inspirationskälla för förnyelse av svensk teaterkonst. Att sprida teater över hela landet är Riksteaterns viktigaste uppgift, och dess decentraliserade organisation av teaterföreningar ligger väl i linje med den kristdemokratiska kulturpolitiken. Sedan några år tillbaka driver också Riksteatern en mycket framgångsrik teaterverksamhet vid Södra teatern i Stockholm. Riksteaterns ambition måste dock även fortsättningsvis vara att bedriva en större andel av sin verksamhet ute i landet så att inte verksamheten alltmer koncentreras till Stockholm. Det är också viktigt att Riksteatern strävar efter ett nära samarbete med de regionala teatrarna så att de inte konkurrerar utan kompletterar varandra.

3.2.4Pensioner

Frågan om konstnärernas pensioner har i flera år legat på regeringens bord utan att den kommit med någon lösning. I årets budgetproposition har regeringen såäntligen efter upprepade krav från såväl konstnärsorganisationerna som oss kristdemokrater tagit ett första litet steg för att lösa frågan. Problemet är dock att den för de fasta institutionerna så viktiga frågan om höjda pensionspremier helt lämnas utanför. Om inget görs innebär detta att landets nationella institutioner kommer att tvingas betala 70 miljoner kronor i höjda premieavgifter utan att de får någon ekonomisk kompensation. Detta kommer att få dramatiska konsekvenser med uppsägningar och ett minskat antal föreställningar som följd. Vi anser att detta inte är rimligt och kräver att regeringen snarast löser problemet.

3.3 Regional verksamhet

Det är viktigt att satsningen på musik, teater och dans sprids till olika delar av landet. Runtom i Sverige bedrivs en levande och kraftfull verksamhet i olika former. Eftersom vi menar att staten kan bidra till ett levande Kultursverige genom att ge näring till regionala kulturcentrum, anser vi också att bidragen till regional musikverksamhet samt regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner är central. Tidigare har stora nedskärningar gjorts på detta område. Vi gör därför en satsning på 10 miljoner kronor de kommande tvååren.

För att en regional kulturinstitution skall få statliga stöd krävs att regionen eller kommunen där institutionen ligger satsar lika mycket som staten. Sänker regionen sitt anslag sänker även staten sitt anslag. På detta sätt krävs ett ansvarstagande från regionen för kultursatsningarna i dess område. Vi anser att detta är en bra ordning. Däremot måste det vara lika självklart att om regionen höjer anslaget skall även staten höja anslaget, men såär det inte i dag. Det anser vi vara obegripligt och begär att regeringen ändrar policyn för detta.

3.3.1 Göteborgsoperan

För att kulturen skall få fäste ute i regionerna krävs vissa fasta institutioner. Göteborgsoperan är en sådan institution som fått stor betydelse för kulturlivet i regionen. Sedan invigningen 1994 har den uppnått mycket goda resultat och nått ut till en bred publik. En tredjedel av göteborgarna besöker Göteborgsoperan årligen. Under de senaste åren har operan haft en beläggning på stora scenen påöver 80 procent vilket är högre än Kungliga operan i Stockholm. Vi vill ge ett ökat stöd till Göteborgsoperan som en del i den regionala musik-, teater- och dansverksamheten.

3.3.2 Dalhalla

Dalhalla har på ett fåtal år blivit ett av Sveriges stora besöksmål. Det före detta kalkbrottet, som nu utvecklats till en internationell festspelsarena, fortsätter att attrahera nya besökargrupper. Inte minst glädjande är det att dessa nya besökare kommer från alla åldersgrupper och kategorier, inte bara vana teater- och operabesökare. Vi anser att Dalhalla mycket väl motsvarar de krav som kan ställas på en musikteaterinstitution. Musikteater är en kostnadskrävande konstform som ställer stora krav på organisation och ledning. Att Dalhalla utan större statliga medel lyckats bygga upp en verksamhet som både sysselsätter musiker och sångare och attraherar stora publikgrupper är därför berömvärt. Eftersom vi anser att verksamheten är av nationellt intresse anser vi att Dalhalla bör ges ett ökat statligt stöd inom ramen för den regionala musik-, teater- och dansverksamheten.

3.3.3Traktamenten m.m.

Ett stort problem för kulturinstitutionerna och då särskilt de regionala är frågan om inhyrda artisters traktamenten och resekostnader. Frågan har diskuterats länge och nu har Skatteverket fattat ett slutgiltigt beslut som är till institutionernas nackdel. Skatteverket anser att kostnaden för artisternas resor och traktamenten skall beläggas med arbetsgivaravgift. Detta innebär kraftigt ökade kostnader framför allt för de scener som ligger långt från storstäderna som till exempel Norrlandsoperan. Tillsammans med de höjda premiepensionsavgifterna (se ovan) innebär detta för Norrlandsoperans del att 30 procent av de rörliga medlen går åt till dessa kostnader. Vi anser att det inte är rimligt och kräver därför att regeringen gör en översyn av lagstiftningen på detta område.

3.4 Fria grupper

De fria grupperna har i dag en självklar plats i svenskt kulturliv och står för mer än en tredjedel av alla föreställningar som framförs i Sverige varje år. De är som en frisk vind som blåser genom Kultursverige och de söker sig på otraditionella vägar fram till en ny publik. Ingen kan i dag ifrågasätta de fria gruppernas betydelse, och det är därför en självklarhet att de skall ges rimliga ekonomiska villkor att fortsätta verka. Anslaget till de fria grupperna kompenseras inte för pris- och löneökningar trots att en stor del av anslaget går just till löner. Detta har inneburit att Kulturrådet tvingats stödja ett mindre antal grupper vilket naturligtvis inneburit ett dråpslag för många fria grupper.

Många skådespelare, dansare och musiker arbetar under förhållanden som vi aldrig skulle acceptera för andra yrkesgrupper. Att ha någonstans att repetera, att få lön och att hinna repetera är några av de grundläggande verksamhetsfrågor där offentliga kulturmedel kan verka stödjande för de fria grupperna. För att kompensera de fria grupperna för den bristande pris- och löneuppräkningen och för att möjliggöra nya satsningar på detta område satsar Kristdemokraterna 10 miljoner kronor på de fria grupperna för 2005.

3.5 Musik

Musiken har en särställning bland konstformerna. Genom radio och TV når musiken ut till alla människor och är en naturlig del i vardagen på ett annat sätt än de flesta andra konstformer. Varje år sänder Sveriges radio mer än 50 000 timmar musik och televisionen mer än 400 timmar. Därtill kommer de kommersiella radiokanalerna som ofta enbart har musik i sitt utbud. Radions musikutbud når på ett oöverträffat sätt ut till alla människor och det är därför viktigt att utbudet speglar musikens bredd och att svensk musik - såväl äldre som nyproducerad - ges utrymme. Men den inspelade musiken kan aldrig ersätta det levande framförandet. Konserter med levande musik spelar en omistlig roll i musiklivet. Mer än hälften av befolkningen går på minst en konsert varje år vilket gör konserten till en av de mest spridda kulturaktiviteterna i Sverige. Eftersom det finns ett så stort intresse för konserter är det viktigt att det finns ett utbud som representerar olika delar av musikområdet. Kulturrådet har bland annat påpekat bristen på scener för populärmusiken vilket bör uppmärksammas av riksdag och regering. Kulturrådet bör få i uppdrag att se över vad som krävs för att rådet skall har möjlighet att stödja en utveckling av scener för populärmusiken.

3.5.1 Orkesterverksamhet

Runtom i landet finns ett antal större och mindre professionella orkestrar som med stöd av stat, kommuner och landsting framför orkestermusik i hela landet. Det är såväl fria musikgrupper som regionala orkestrar och länsmusiken. Orkestrarna är beroende av de offentliga bidragen vilket också gör dem sårbara för förändringar i statsbudgeten. Kulturrådet har i utredningen orkester.nu efterfrågat en ökad långsiktighet från stat, kommun och landsting när det gäller stöd till orkesterinstitutionerna. Där konstateras också att det är nödvändigt att huvudmännen och bidragsgivarna tydligare formulerar orkestrarnas uppdrag.

Även om orkesterverksamheten finns spridd i hela landet är verksamheten fortfarande på många sätt Stockholmscentrerad. Det är i Stockholm de stora institutionerna finns, här sker den övervägande delen av utbildningen av musiker och här finns de största möjligheterna att verka på frilandsbasis. Många orkestrar ute i landet har därför ofta problem med rekryteringar av till exempel vikarier eftersom reglerna för traktamenten är oklara för bland andra musiker och skådespelare. Det finns också många platser i landet dit orkestrarnas verksamhet aldrig eller mycket sällan når. Det är därför särskilt viktigt att orkestrarna ute i landet får ekonomiskt stöd så att de kan turnera.

Kulturrådet har i sin utredning också pekat på ett problem som rör själva orkesterorganisationen. Under de senaste åren har länsmusikens verksamhet alltmer inneburit att starta och/eller utveckla orkestrar och orkesterverksamhet. Detta har inneburit att två parallella organisationer för orkestermusik håller på att byggas upp, både de regionala orkestrarna och länsmusiken. Kulturrådet ser en risk i en sådan utveckling som kan innebära att det ursprungliga länsmusikuppdraget försvinner.

I enlighet med en kristdemokratisk motion gav riksdagen våren 2002 ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av orkestrarnas situation. Inte förrän nu i september 2004 har utredningen kommit till stånd. Det är obegripligt att det tagit regeringen två och ett halvt år att uppfylla riksdagens begäran. Utredningen borde i det här laget vara i full gång. Regeringens senfärdighet har inneburit att förbättringar för orkestrarna kommer att dröja ytterligare. Vi förväntar oss att den nu äntligen tillsatta orkesterutredningen kommer att se över de problem som finns och som lyfts fram av bland andra Kulturrådet.

3.5.2 Folkmusik

Den svenska folkmusiken måste uppmärksammas och i alla sammanhang ses som en tillgång. Intresset för folkmusiken har växt under hela 1990-talet och nått en yngre publik, det märks när man lyssnar på musikprogram i olika medier. I takt med den ökande internationaliseringen har behoven av att profilera sig utomlands ökat, så också på musikens område. Dessvärre är möjligheterna för sådant utbyte starkt begränsade, och folkmusiken och folkdansen har varit särskilt missgynnade vid fördelning av stöd till internationellt samarbete. Vi förväntar oss att Kulturrådet skall ta ett större ansvar för en jämnare genrefördelning vid bidragsgivningen.

År 1999 invigdes Stallet, en fast scen för folk- och världsmusik. Att detta och liknande centrum bildas är ett positivt steg i utvecklingen av det svenska musiklivet och det innebär en manifestation för folkmusiken som självständig genre. Det är dock värt att påminna om att detta endast utgör det första steget i en process för att folkmusiken skall nå en jämlik ställning med andra genrer. Det är därför angeläget att verksamheterna följs upp och får etablera sig genom långsiktiga satsningar och helhetslösningar. Amatörverksamhet, arrangörsföreningar och festivaler är viktiga element för att folkmusikens bas och bredd skall säkras. Kulturlivets eldsjälar, amatörer och ideella arbetare spelar en ovärderlig roll inom kulturlivet och därför bör åtgärder för att utveckla amatörkulturområdet vidtas. Samtidigt kan inte verksamheterna enbart ske med ideella insatser. Bland annat måste arrangörsfrågan lösas så att fler arrangörer får möjlighet att arbeta hel- eller deltid med sin verksamhet. Duktiga, aktiva arrangörer är ofta av avgörande betydelse för musikens spridning. Det är nödvändigt att stärka musikarrangörerna för att alla musikgenrer skall få stöd att nå ut till publiken.

Vi vill också uppmärksamma festivalernas och spelmansstämmornas betydelse för musiklivet. Medan till exempel Finland vunnit internationell uppmärksamhet och erkännande för sin långsiktiga utveckling av festivalutbudet finns en motsatt tendens i Sverige. I stället för att lyftas fram i kulturpolitiska sammanhang tvingas spelmansstämmorna och festivalerna motivera sin existens vilket är mycket synd då folkmusiken utgör ett omistligt kulturarv. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att en utredning om spelmansstämmornas och festivalernas roll i kulturlivet skall påbörjas. I dag finns inga statliga resurser för detta ändamål vilket även påpekats av Kulturrådet.

3.5.3 Fonogram

Kulturrådet har gjort en översyn av fonogramstödet och föreslagit ändringar av riktlinjerna för att möjliggöra ett bredare stöd till fonogram. Stödet föreslås nu bland annat kunna användas även till distribution och marknadsföring. Kristdemokraterna anser att Kulturrådets förslag är rimliga. Däremot anser vi inte att det i framtiden skall ankomma enbart på regeringen att besluta om riktlinjerna för fonogramstödet, vilket regeringen själv föreslagit. Vi anser att den rådande ordningen att riksdagen godkänner förändringar av riktlinjerna för fonogramstödet bör behållas och avslår därför regeringens förslag.

3.6 Barn och ungdom

Små barn har ofta en självklar inställning till kultur och skapande. Denna naturliga skaparlust och nyfikenhet bör tas till vara och stärkas av såväl föräldrar som andra vuxna runt barnet. Kristdemokraterna välkomnar den utredning som tillsatts för att utveckla barnkulturen. Vi hoppas att denna utredning skall resultera i konkreta förslag för hur det offentliga skall stärka sina satsningar för barnkulturen i hela Sverige.

3.6.1Kultur i skolan

Kulturen främjar det kreativa tänkandet och fantasin och därmed inlärningsförmågan. Kulturverksamhet gör det möjligt för människor med olika bakgrund att mötas på lika villkor. Det är viktigt att förskolan och skolan kan erbjuda olika former av kulturaktiviteter för eleverna, såväl i den obligatoriska verksamheten och under elevens val i grundskolan som under det individuella valet på gymnasiet. Kultur får inte bara bli korta projekt eller enstaka besök utan bör i stället vara en ytterligare dimension i skolarbetet. För att på bästa sätt ta till vara till exempel teater-, eller museibesöket bör samarbetet mellan skolorna och teater- och museibranschen stärkas. Det kan vara ett samarbete där alla yrkesgrupper inom teatern lyfts fram och där satsningarna sker i anknytning till skolans olika ämnesstudier. Möjligheten för barn och elever att få närmare kontakt med olika kulturformer är avgörande för att väcka kulturintresset hos nya grupper. För att det individuella kulturintresset skall få tillfälle att växa och blomstra bör kultursatsningar i samverkan mellan hem, barnomsorg, skola och olika fritidsverksamheter uppmuntras.

3.6.2 De kommunala kultur- och musikskolorna

De kommunala kultur- och musikskolorna har under de senaste decennierna grundlagt och utvecklat många människors musikintresse. Under många år har stödet till kultur- och musikskolorna minskat, men under de senaste åren har siffrorna vänt och pekar nu något uppåt. Många kommuner har insett betydelsen av dessa skolors verksamhet. Ett viktigt arbete för musik- och kulturskolorna bedrivs av SMoK, Sveriges musik- och kulturskoleråd. Att organisationen nu innehar det nationella uppdraget på musikområdet är positivt inte minst när det gäller att stärka kulturarbetet i landets grundskolor. Det pris som SMoK sedan några år utdelar till årets bästa kultur- och musikskola har bidragit till att öka uppmärksamheten kring deras betydelse för hela kommunens utveckling. Varje barn bör även i framtiden få möjlighet att spela ett instrument under sin skoltid.

3.7 Dramapedagoger

Ett område med direkt anknytning till kultur och skola är det alltmer efterfrågade dramapedagogiska arbetet. Dramapedagogiken används till exempel med stor framgång i olika problemsituationer i skolan, men också organisationer, föreningar, vårdsektorn, näringsliv och teater använder sig av dramapedagogik. Dramapedagogernas utbildningssituation måste aktualiseras. Yrkesutbildningen bedrivs i dag endast i mycket liten skala och många söker till det begränsade antalet utbildningsplatser. Behoven av dramapedagogik är stora och efterfrågan på utbildade dramapedagoger överstiger med råge tillgången. Riksdagens majoritet har i tidigare behandling av denna fråga hänvisat till att det inom den nya lärarutbildningen finns en möjlighet att ha drama som tillval. Det är anmärkningsvärt att riksdagens majoritet inte kan se skillnaden på en utbildning i dramapedagogik och ett tillvalsämne inom lärarhögskolan. Vi vidhåller därför vårt tidigare krav på en utredning som ser över efterfrågan och utbildningssituationen för dramapedagoger.

4 Bild och form

Genom bildkonst, skulpturer och installationer kan vi finna nya sätt att se på världen. Konsten utmanar det invanda, visar på skönheten i det enkla och framställer urklipp ur verkligheten i former och färger.

4.1 Den offentliga konsten - Statens konstråd

Statens konstråd har i uppgift att verka för att konst blir ett naturligt och framträdande inslag i hela samhällsmiljön. Rådet ansvarar för att förvärva god samtidskonst till statens byggnader och andra lokaler för statlig verksamhet, medverkar till att konst tillförs även andra gemensamma miljöer och sprider kunskap om konstens betydelse för en god samhällsmiljö. Eftersom praxis i Sverige är att en procent av byggnadskostnaden i offentligt byggande skall gå till konstnärlig utsmyckning är Statens konstråd en av de viktigaste konstbeställarna i landet. Det offentligas inköp av konst syftar alltså både till att skapa vackra miljöer och göra samtida konst tillgänglig för allmänheten, men det syftar även till att skapa arbetstillfällen för svenska konstnärer. Alla konstnärer måste ha möjlighet att få uppdrag från konstrådet. Det är därför anmärkningsvärt att en stor del av de inköp som görs i dag sker utan upphandling och anbudsförfarande.

I arbetet med att förse en statlig byggnad med god samtidskonst är det värdefullt om Statens konstråd söker uppnå bred delaktighet från berörda parter i beslutsprocessen. Frågor om vilken konst som skall köpas in bör föras ut lokalt. Vi menar att en decentraliserad beslutsprocess är nödvändig om Statens konstråd på ett bra sätt skall fullgöra sitt uppdrag. För ett par år sedan beslutade riksdagen om en utvärdering av konstrådets verksamhet. Vi förväntar oss att denna utvärdering nu är genomförd och begär att regeringen återkommer med information till riksdagen om resultaten av den.

4.2 Samtidskonst och konstpedagoger

En förutsättning för att samtidskonst skall kunna visas, förstås och diskuteras är att utställningsarrangörer har tillgång till konstpedagoger. I dag finns en stor brist på utbildade konstpedagoger och behovet är stort inom hela området. Riksutställningar arbetar inom ramen för den statliga kulturpolitiken med vandringsutställningar samt med att utveckla utställningsmediet konstnärligt, pedagogiskt och tekniskt. De har förklarat sig beredda att ta ansvar för utbildningar inom sina specialområden, under förutsättning att de får ekonomiskt stöd för det. Detta bör övervägas liksom Kulturrådets förslag att Moderna museet skall få spela en mer aktiv roll i utbildningen av konstpedagoger. Sammantaget finns tillräckligt med underlag för att regeringen inom kort skulle kunna återkomma till riksdagen med en åtgärdsplan för en konstpedagogisk satsning. Kulturrådet genomförde under föregående år en konstpedagogisk seminarieserie som varit mycket uppskattad och efterfrågad. Det har där framkommit att en satsning på konstpedagogik är absolut nödvändig och något som efterfrågas av professionen. Regeringen permanentar nu den försöksverksamhet inom museipedagogiken som pågått sedan några år tillbaka, vilket är positivt. Vi anser att en liknande satsning bör genomföras när det gäller konstpedagogiken och begär att regeringen återkommer med en plan för detta. Eftersom vårt krav angående detta från föregående år ännu inte behandlats av Kulturutskottet ligger vår hemställan kvar sedan förra året. Därför har vi inte någon ny hemställanspunkt i denna motion.

4.3 Form- och designutredningen

Den form- och designutredning som tillsattes i februari 1999 lämnade under september 2000 sitt slutbetänkande. Utredaren identifierar i denna en rad brister när det gäller de offentliga insatsernas inriktning och omfattning på området. Utredaren pekar bland annat på omfattande brister i samordningen på området. Regeringen har utlovat stora satsningar på form och design, men bristen på konkreta förslag är påfallande. Regeringen inkom 2003 med en skrivelse på området vilket var välkommet. Skrivelsen innehöll dock mest stora visioner och fluffiga formuleringar och få konkreta förslag. Där fanns inget helhetsgrepp för hur Sverige skall lyckas bli en ledande nation inom form och design. Det är nu fyra år sedan utredaren lämnade sitt förslag till åtgärder och än har regeringen inte kommit med några förslag trots att detta är ett område som skall vara prioriterat. Vi begär därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag som innebär konkreta åtgärder för hur verksamheten skall kunna samordnas samt för hur staten kan stödja en positiv utveckling av svensk form och design.

4.3.1Nationellt uppdrag

I budgetpropositionen för 2005 föreslår regeringen att det nationella uppdraget till form och design upphör. I stället föreslår den att resurserna överförs permanent till föreningen Svensk form som just nu innehar uppdraget. Regeringen förklarar detta med att den vill ge Svensk form en tydligare ekonomisk situation genom att föra samman föreningens olika ekonomiska anslag till ett och samma anslag i statsbudgeten. Detta är i grunden positivt, men Kristdemokraternas uppfattning är att omflyttningen inte bör omfatta resurserna för det nationella uppdraget. Det är rimligt att Svensk form har kvar uppdraget till efter designåret 2005, men efter det bör uppdraget kunna ges till någon annan. Därför avslår Kristdemokraterna regeringens förslag att ta bort det nationella uppdraget inom formgivning och design.

4.4 Hemslöjd - en viktig del av vårt svenska kulturarv

Arbetet med att föra vidare traditionella tekniker inom konsthantverk handlar om att odla stolthet och samhörighet med sin bygd och sin historia. Samtidigt som de tekniker som utvecklats under historiens gång vidareanvänds förändras formerna och användningsområdet. Det arv som skall gå vidare utvecklas och får nya former. För att i möjligaste mån skapa förutsättningar för slöjden att leva vidare finns i de flesta län två länshemslöjdskonsulenter, en med inriktning mot textil och en som har ansvar för de hårda slöjdteknikerna. I deras arbete ingår att ordna kurser, utbildningar och utställningar med pröva-på-verkstäder för en slöjdintresserad allmänhet. En viktig dimension av länshemslöjdskonsulenternas arbete handlar om att ordna verksamheter för barn och ungdomar, till exempel i form av särskilda slöjd- och konsthantverksläger. På så sätt förs kunskaperna vidare till nya generationer. I en tid där allt skall gå fort ger konsthantverket möjlighet till andrum.

Kristdemokraterna vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma verksamheten som bedrivs av föreningen Svenska spetsar. Sverige har en lång tradition av knyppling av spetsar, en tradition som i dag har svårt att överleva.Det är viktigt att denna tradition förs vidare och inte försvinner och det bör därför vara ett prioriterat område inom Nämnden för hemslöjdsfrågor.

5 Film

Som kulturbärare är filmen unik i sitt gränsöverskridande. Den fyller också andra funktioner som att påverka och förklara omvärlden, att roa, informera och även bidra till igenkännande och identifikation. Film är konst. För Kristdemokraterna är det därför en självklar utgångspunkt att filmen skall ges statligt stöd. Stödet har en viktig uppgift när det gäller att främja värdefull svensk filmproduktion och främja visning av värdefull film.

5.1 Filmavtalet

Ända sedan 1960-talet har det statliga stödet till filmen reglerats i olika former av så kallade filmavtal. Det senaste avtalet mellan staten, Svenska filminstitutet, Sveriges Television och TV4 började gälla år 2000. Kristdemokraterna var då positiva till att ett nytt avtal ingicks eftersom det ger en god grund att stå på för svensk film. Redan då markerade vi dock vikten av att riksdagen får vara med och påverka avtalsinnehållet innan avtalet skrivs under. Regeringens sätt att ställa riksdagen inför ett redan förhandlat avtal är inte acceptabelt. Under det senaste året har arbete pågått med att förhandla fram ett nytt avtal. Förhandlingarna har inte gått bra och flera intressenter har konstaterat att det kanske är nödvändigt att finna nya vägar för det statliga stödet till filmen än via ett avtal av den typ som funnits de senaste fyrtio åren. Den kompromiss som parterna till sist enats om har inneburit att det nuvarande avtalet förlängts med ett år för att ge mer tid till nya förhandlingar. En utredning har tillsatts för att se över hur det statliga stödet till filmen skall se ut i framtiden. Kristdemokraterna har redan tidigare begärt att riksdagen skall ges möjlighet att delta i framarbetandet av ett nytt filmavtal. Riksdagens medverkan anser vi vara än viktigare nu när arbetet stött på stora svårigheter, särskilt om det kommer att innebära att avtalsmodellen lämnas för nya metoder att finansiera en svensk filmpolitik. Vi kräver därför att regeringen tillsätter en parlamentarisk referensgrupp som kan vara delaktig i det kommande arbetet.

Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att det statliga stödet till filmen anpassas efter en ny tid med ny teknik och nya utmaningar. Ett eventuellt nytt filmavtal får inte innebära låsningar som hindrar en offensiv utveckling av svensk film. I det nuvarande filmavtalet regleras resurserna till så kallade regionala filmcentrum. Några regioner saknar sådana centrum och när nu verksamhet kommit i gång i dessa regioner har Filminstitutet saknat möjligheter att ge ekonomiskt stöd eftersom samtliga resurser är intecknade. Avtalet har i dessa avseenden på ett oönskat vis blivit en tvångströja i stället för ett stöd till svensk film. Sådana brister måste motverkas i ett eventuellt nytt avtal.

5.2 Verksamhetsmål och kvalitet

Filminstitutet driver en verksamhet som skall stödja produktion av värdefull svensk film och främja spridning och visning av kvalitetsfilm. Verksamheten är reglerad av filmavtalet. Avtalet innehåller en mängd detaljregleringar av olika typer av filmstöd och regleringar för de olika parternas ansvar. Vad som saknas är mål och visioner. Vad vill staten med Filminstitutet? Vilka mål skall verksamheten sträva mot? Vilka mål har staten för svensk film? Detta är frågor som även Filminstitutet ställt. Här finns en otydlighet som hämmar ett effektivt arbete för svensk film. I ett eventuellt nytt filmavtal måste förändringar ske i riktning mot mindre detaljreglering och mer målinriktning.

Det sägs i avtalet att det statliga filmstödet skall gå till svensk kvalitetsfilm. Vi anser att det är ett bra förhållningssätt men det kräver en diskussion om vad kvalitet står för. Om vi skall använda kvalitetsbegreppet som vattendelare för vilka som tilldelas stöd krävs att kvalitetsbegreppet tydliggörs. I arbetet med att ta fram en kvalitetsdefinition bör utgångspunkten vara att filmskapande är en kreativ process, ett skapande som kan likställas med andra konstnärers arbete. Definitionen får med andra ord inte bli för stelbent och inskränkt, utan uppmuntra den konstnärliga friheten, bredden och mångfalden. Definitionen måste dock diskuteras både på bredden och på djupet. En sådan diskussion är viktig som grund för ett beslut om vad som är kvalitetsfilm, och vi efterlyser därför en sådan diskussion. Filminstitutet bör få i uppdrag att till exempel via en seminarieserie initiera en kvalitetsdiskussion inom svensk film.

5.3 Offentlighet

Det statliga stöd som stiftelsen Filminstitutet fördelar motsvarar stöd som på andra områden fördelas av offentliga institutioner. Därför bör Filminstitutets förvaltningsuppgifter omfattas av handlingsoffentlighet. Kristdemokrater anser detta och det ansåg även den filmutredning som låg till grund för filmpropositionen för ett par år sedan. Regeringen hävdar dock att det är omöjligt att skilja ut vilka medel som är allmänna och vilka som utgör bidrag från andra än staten vid stiftelsens handläggning av ärenden. Detta är ett anmärkningsvärt ställningstagande. Liksom för andra stiftelser/förbund som fördelar statliga medel borde krav ställas på att offentlighetsprincipen skall gälla delar av verksamheten som rör statliga medel.

5.4 Rörliga bilder

Den rörliga bilden är inte bara en konstform i nuet, det är också en del av kulturarvet. Det är ett arv som har stor betydelse för många människor och som vi har ett ansvar att bevara inför framtiden. Ansvaret för detta delas i dag av flera myndigheter och institutioner. Kostnaderna är höga och regeringen har inte angivit någon inriktning eller avgränsning för verksamheten. Beståndet av rörliga bilder ökar snabbt. I juni 2003 lämnade Riksdagens revisorer en rapport där de såg behovet av en samordning för bevarande av den rörliga bilden som kulturarv. De var mycket kritiska till regeringens brist på initiativ i frågan. Kristdemokraterna håller med Riksdagens revisorer i deras problemanalys. Regeringen måste ta ett initiativ för att se över den framtida organisationen. I dag finns rörliga filmer bevarade vid flera olika institutioner som Statens Ljud och Bild, Sveriges Television, Svenska Filminstitutet och nu även den nya Filmvårdscentralen i Grängesberg. Dessutom finns ett stort antal rörliga bilder i privat ägo där det finns ägare som önskar att det egna materialet skall bevaras av någon kulturinstitution. Vi anser att regeringen bör initiera ett genomgripande reformarbete för att bevara den rörliga bilden.

6Konstnärernas villkor

Konsten skänker ett mervärde i livet för alla människor. Det är därför viktigt att de konstnärer och kulturskapare som skapar de konstverk, musikstycken, dansverk och böcker som vi alla får glädje av, ges drägliga livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva stå på ruinens brant. I dag är det många konstnärer som har svårt att klara sitt uppehälle. De stödformer och försäkringsvillkor vi skapat är inte anpassade efter konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. För att nå en kulturell frihet och mångfald i Sverige måste dessa brister i systemet uppmärksammas och justeras. Samtliga politikområden bör samordnas så att rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden.

Kulturell frihet, mångfald och vidareutveckling skall främjas genom goda villkor för konstutövare. Den konstnärliga friheten är en förutsättning för ett livskraftigt kulturliv och det är därför viktigt att kulturpolitiken, inklusive konstnärsstöden, verkar stödjande utan att vara styrande. Konstnärlig frihet innebär dock inte att kulturen är problemfri eller att den står ovanför regler och ansvar. Vad som är god smak kan inte läggas fast av någon statlig nämnd men vi måste ändå våga stå för att konstnärer precis som andra människor har ett ansvar för det de producerar. En aktiv debatt om vad som är kvalitet kan därför verka mer uppfriskande än begränsande.

Konstnärernas arbetsmarknad skiljer sig från situationen inom de flesta andra yrken. Om fast arbete är det vanliga på arbetsmarknaden i stort, är arbeten inom kultursektorn oftast tillfälliga och arbetslösheten är hög. Utredningar visar att de statliga ersättningarna och bidragen har ökat väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. I den statliga kulturpolitiken måste det därför skapas bättre förutsättningar för konstnärerna att försörja sig på sitt arbete. Vi utvecklar vår syn på konstnärernas villkor i en gemensam motion med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet.

Stockholm den 24 september 2004
Gunilla Tjernberg (kd)
Inger Davidson (kd)	Sven Brus (kd)
Dan Kihlström (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Ulrik Lindgren (kd)	Torsten Lindström (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Olle Sandahl (kd)