Skärgården

Motion 1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (fp)

Inledning

Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet
för att skapa drägliga villkor och förutsättningar för
människor som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste
fortsätta. Politiker, myndigheter och enskilda har ett ansvar
för att skärgårdens unika miljöer bevaras och att djurlivet
skyddas både på land och till sjöss.

Politiska beslut kan medverka till att stimulera ökad
kreativitet, fler enskilda initiativ och lokal mobilisering av
resurser. Att bo i skärgård är verkligen att bo i glesbygd. En
levande skärgård är ett måste om hela Sverige ska leva!

Släpp företagandet loss!

I alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika
och driftiga för att överleva. Fiske och jordbruk har varit
basnäringar, men ofta i kombination med andra sysslor. Ett
livskraftigt fiske och skärgårdsjordbruk är fortfarande en
viktig förutsättning för en levande skärgård, även om
betydelsen växlar mellan olika områden. Vid sidan av dessa
näringar är annat småföretagande det viktigaste medlet att
hålla bygden levande. Småföretag ger möjlighet till service
och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker
de små företagen måste tas till vara på ett ännu bättre sätt.
Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat
innebär samtidigt ökade möjligheter för en levande
skärgård. Onödig byråkrati och fördyrande regler måste
omedelbart avvecklas.

Att regeringen nu arbetar med småföretagens
riskkapitalförsörjning är positivt. Detta kommer att
förbättra småföretagens möjligheter att verka även i
skärgårdsområdena.

Fastighetstaxeringen

Ett ännu olöst problem för många bofasta skärgårdsbor
är fastighetstaxeringens konsekvenser. Många ägare av
attraktiva skärgårdsfastigheter har under hela sitt liv bott
och verkat i skärgården och försörjt sig av fiske och
jordbruk eller annat småföretagande. Plötsligt har deras
hus värderats till mångmiljonbelopp och ägarna får mycket
höga boendekostnader, som kan göra det svårt att bo kvar i
skärgården. Det är därför mycket angeläget att regeringen
särskilt beaktar detta problem i samband med översyn av
fastighetstaxering och fastighetsskatt.

Jordbruk

Jordbruket står inför stora förändringar. Ett avreglerat
jordbruk och en generell arealersättning ger jordbruket i
kustnära områden en verklig möjlighet att hålla landskapet
öppet och bygden levande.

Skärgårdsområdena med sina skogar, ängar och
hagmarker är extra känsliga för ingrepp. Skogs- och
jordbruk måste i dessa områden bedrivas varsamt.
Naturvårdsersättning, s k NOLA-bidrag
(naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet), är viktiga
satsningar för att stödja miljövården.

Välfärd och valfrihet

Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd
och omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte
hindra okonventionella lösningar som passar
skärgårdsbefolkningens behov och önskemål.

Äldre skärgårdsbor bör kunna bo kvar så länge som
möjligt på sin hemö. Vintervistelse på ålderdomshem kan
vara en bra lösning för dem som så önskar.

Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården
är av väsentlig betydelse. Föräldrar skall inte behöva känna
oro för att deras barn inte skall kunna ha tillgång till lämplig
skola om de väljer att bo i skärgården. Högstadium bör
kunna finnas på de större öarna. För att detta ska fungera
på ett ekonomiskt rättvist sätt måste underlaget för
sektorsbidraget till skolan förändras så att
glesbygdsproblematiken i ö-landskapet vägs in annorlunda
än på fastlandet.

Turism

Behov av rekreationen och vila gör att många människor
söker sig till skärgården. Dess skönhet och rogivande
atmosfär gör skärgården attraktiv för turister från såväl
Sverige som andra länder.

Många kustkommuner är oerhört beroende av turism
och sommargäster. För det lokala näringslivet är
sommarmånadernas verksamhet avgörande för resten av
året.

För många av dem som lever och arbetar i kustområdena
kan turistnäringen utgöra ett viktigt komplement till annan
sysselsättning. Turistanläggningar bör inte drivas av
kommuner utan av privata företag, organisationer eller på
entreprenad av enskilda företagare. Anläggningar som på
ett eller annat sätt är skattesubventionerade skall inte
kunna konkurrera ut privata intressenter.

Den speciella skärgårdsmiljön har i alla tider lockat
konstnärer och kulturskapare. I det moderna skärgårdslivet
måste inslag av hemslöjd, musik, hantverk och gamla
brukningsmetoder tas till vara. Hembygds- och
slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.

Likvärdig service -- även för kustborna

Goda post- och telekommunikationer är absolut
nödvändiga för skärgårdens innevånare. En mycket liten
del, 0,04 procent, av alla svenska hushåll saknar postservice
fem dagar i veckan, men av dessa bor många i
skärgårdsområdena. I takt med att telekommunikationerna
förbättras skapas nya möjligheter för näringsverksamhet på
distans från kunder och uppdragsgivare. Detta är bra.
Postverket däremot aviserar en kraftig försämring.

Ytterligare försämring av servicen inom dessa områden
är absolut orimlig. Ambitionen måste vara att även
skärgårdsborna skall erhålla tillfredsställande
samhällsservice. Det går att finna lösningar med hjälp av
fantasi och god vilja. Samverkan mellan post, andra
myndigheter och verk, företag och kommuner där man drar
nytta av varandras kompetens, lokaler och transportmedel
bör övervägas där förutsättningar finns. En lanthandel kan
mycket väl vara knutpunkt för olika typer av service, t.ex.
apotek och bankverksamhet.

Den offentliga Post- och teleutredningen har kommit
fram till att alla hushåll och företag även i framtiden bör få
tillgång till den normala telefontjänsten till enhetliga priser.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att den solidariska
taxesättningen bibehålls. Däremot bör det bli möjligt för
televerket att ta ut särskilda avgifter för abonnemang i
fritidshus på anlägsna platser. Borttagandet av mindre
lönsamma telefonautomater i skärgården är en allvarlig
försämring av servicen på de små orterna -- telefoner kan
rädda liv.

Sjöfart

Transporter till sjöss är ett relativt energisnålt sätt att
frakta människor och gods. Tyvärr är sjöfarten inte så
miljövänlig som den skulle kunna vara. Det finns mycket att
göra för att förbättra sjöfartens miljövänlighet, säkerhet
och effektivitet.

För att trygga kusttillsyn och säkerhet är det viktigt att
lots- och fyrverksamheten hålls på en rimlig nivå.

Hårdare tag mot farligt gods i hamnar

Slarv och ekonomiskt lättsinne är några orsaker till att
fartygsbefäl medvetet släpper ut olja till havs.

Inte sällan begås brott mot bestämmelserna för hur
miljöfarligt gods skall hanteras i hamn. De som inte
respekterar reglerna bör få mer kännbara påföljder. Både
tullen och länstrafikgrupperna bör förstärkas så att fler
''flygande'' kontroller kan göras.

När uppgifter om fartygslasterna saknas kan följderna
vid en ev olycka bli katastrofala. Räddningspersonalens
möjlighet att göra en effektiv insats minskar samtidigt som
de kan utsätta sig för stora risker.

Detta är ett problem som bör uppmärksammas av
länsstyrelser och andra berörda myndigheter.

Oljetransporter i skärgården -- ett ständigt hot

Väldens tankerflotta består till oroväckande stor del av
omoderna och föråldrade fartyg som utgör en ständig fara
för den marina miljön. Vid en oljeolycka blir
konsekvenserna för havet och djurlivet katastrofala och
kostnaderna för saneringsarbetet uppgår till
mångmiljonbelopp. Inte minst oljekatastrofen vid
Shetlandsöarna vid årsskiftet 1992/93 bekräftar det hot som
oljetransporterna utgör. Säkerhetskraven regleras till stor
del av internationella avtal, men detta hindrar inte Sverige
från att gå vidare och ställa högre krav på fartyg som
trafikerar svenska vatten och anlöper svenska hamnar.
Kemikalieprodukter skall numera transporteras i fartyg
med dubbelskrov, samma krav borde självfallet även gälla
fartyg som skall frakta petroleumprodukter. Sverige bör
verka för att samtliga Östersjöländer inför liknande regler.

Många transporter sker genom skärgårdens känsligaste
delar helt i onödan. Genom att flytta ut hamnverksamheten
till Kapellskär och Nynäshamn skulle de känsligaste
områdena i Stockholms skärgård inte beröras av detta
problem. Dessutom skulle ett stort antal tunga transporter
genom Stockholms innerstad undvikas. Därför finns det
ingen anledning att öppna någon ny farled och projektet
med Rödkobbsleden bör således ej påbörjas. Möjligheten
att bygga en pipeline för oljetransporter bör prövas.

Färjetrafiken kommer sannolikt att öka i Östersjön
under de närmaste åren. De baltiska staternas
självständighet och omvälvningen i Ryssland gör att turism
och handel mellan länderna kommer att öka. Detta
kommer att ha stor betydelse för kommunerna längs hela
Östersjökusten.

Vi är självfallet mycket positiva till ökat utbyte och
kontakt med våra grannländer. Vi vill samtidigt erinra om
att det är angeläget att vi kommer överens om miljökrav
som är anpassade för vad miljön tål. Beträffande
färjetrafiken är utsläppen redan i dag alldeles för stora.
Luftföroreningarna måste radikalt minskas. Svavelhalten i
bunkeroljorna måste sänkas till samma nivå som tillåts på
land. Rökgasrening ska vara lagfäst. Obligatorisk
miljödeklaration av bottenfärger skall omgående införas.

Naturskyddsfond

Principen ''förorenaren betalar'' skall givetvis även gälla
i skärgården. En möjlighet är att inrätta en naturskyddsfond
som finansieras med passageraravgifter. Fonden kan
exempelvis förvaltas av en från rederierna oberoende
styrelse sammansatt av företrädare från
skärgårdskommunerna, miljöorganisationerna,
länsstyrelsen etc.

Fondens medel skall kunna användas för t.ex.
återställande av skadade stränder, forskning och
dokumentation i syfte att stimulera utvecklingen av en
levande skärgård.

Regionalpolitiskt stöd

Merparten av det statliga regionala stödet riktar sig idag
till skogslänen. Situationen i skogslänen kan jämföras med
delar av t.ex. Stockholms skärgård där ungefär 5 000
personer bor på öar utan fast förbindelse. Därför finns det
anledning att justera reglerna för regionalpolitiskt stöd så
att det även kommer skärgården till godo.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av småföretagarvänlig
politik, 1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
fastighetstaxeringen i skärgården,2

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fullgod
samhällsservice i skärgården,3

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrade beräkningsgrunder för
sektorsbidraget till skolan,4

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad säkerhet vid sjötransporter
av farligt gods,3

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av
hamnverksamheten från Stockholms hamn,3

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av luftutsläppen från
sjöfarten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av svavelhalten i
bunkeroljan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en
naturvårdsfond,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det regionalpolitiska
stödet.5

Stockholm den 26 januari 1993

Karin Pilsäter (fp)

Christer Lindblom (fp)

1 Yrkande 1 hänvisat till NU.

2 Yrkande 2 hänvisat till SkU.

3 Yrkandena 3, 5 och 6 hänvisade till TU.

4 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

5 Yrkande 10 hänvisat till AU.