Skärgården

Motion 1999/2000:N220 av Åsa Torstensson (c)

Skärgårdsområdena har traditionellt behandlats som en del
av respektive kommun. Sedan 1996 behandlas skärgården i
Sverige för första gången som ett samlat utvecklingsområde.
Detta sker genom EU:s programområde mål
5 b - skärgård. Detta samlade grepp har upplevts mycket
positivt och utvecklande för skärgården och de öar som finns
utan landfast förbindelse från Strömstad till Haparanda. Det
är viktigt att det finns acceptans för att den svenska
skärgården är unik och därmed har speciella och unika
problem.

För flera tusen människor är skärgården en hembygd, där man bor och
arbetar och där man vill fortsätta att leva sina liv. Skärgården är också ett
intresseområde för väldigt många fler människor - för de deltids-/fritids-
boende, för turisterna och för alla de övriga som i skärgården ser en självklar
del i upplevelsen av svensk natur och kultur, särskilt sommartid. Gemensamt
för alla finns en önskan om en levande och fungerande skärgård. För att
skärgården skall leva och fungera med bland annat service sommartid samt
behålla sin karaktär och kultur måste skärgården även leva under
vinterperioden.

För att människor skall kunna leva bra liv i skärgården året runt fordras att
de har arbete och att vardagen fungerar. För att skärgården skall sägas leva
måste där finnas helårsboende befolkning och för att människor skall kunna
bo behövs arbetsmöjligheter, service och pendlingsmöjligheter.

Det övergripande målet är därför att skapa förutsättningar för att nya och
varaktiga arbetstillfällen kan utvecklas. För att nå dit krävs en övergripande
syn och inriktning för skärgården och skärgårdspolitiken. Ett redskap för att
utveckla och stärka skärgården och ta tillvara skärgårdsbornas egna idéer och
tankar är EU:s strukturprogram. Den innevarande programperioden som
avslutas i och med utgången av 1999 har varit mycket utvecklande och
positiv för skärgården. Det har getts bra möjligheter att lyfta upp det unika
med den svenska skärgården och lokala partnerskap har fått ett redskap för
att finna unika lösningar på sina idéer och utvecklingsprogram.

Vissa centrala frågor är då viktiga att ta lärdom av inför den nya
programperioden.

Skärgården skall även fortsättningsvis behandlas som ett sammanhållet
programområde. Att se skärgården som ett sammanhållet område är kanske
den mest angelägna frågan i arbetet med att åstadkomma en långsiktig och
hållbar utveckling mot en levande skärgård året runt. De olika skärgårds-
områdena har liknande problem och möjligheter, även om det skiljer i
enskildheter, och tyngden och bredden i frågorna blir tydlig först när man ser
på området samlat. Det är därför angeläget att man på nationell nivå hävdar
synsättet om en sammanhållen skärgård. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidgat skärgårdsbegrepp. Inom ramen för EU:s strukturfondsprogram är
definitionen av skärgård "öar utan fast landförbindelse". I den nationella
regionalpolitiska planeringen har skärgården definierats som inte bara öar
utan fast landförbindelse, utan också innefattat delar av det kustnära
fastlandet och "stödjepunkter" utmed kusten t.ex. mindre samhällen. Detta
synsätt bygger på att de olika delarna i skärgården inte enbart har naturmiljön
gemensamt utan också de näringsgeografiska, kulturgeografiska och
traditionella förhållandena. Det är angeläget att fortsättningsvis i nationella
och europeiska skärgårdsarbetet förespråka detta vidgade skärgårdsbegrepp.
Och att det kommande skärgårdsprogrammet inkluderar detta vidgade
begrepp. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sammanhållen skärgård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidgat skärgårdsbegrepp.

Stockholm den 27 september 1999

Åsa Torstensson (c)