Skärpt nykterhetskrav i sjötrafiken

Motion 1999/2000:L905 av Elver Jonsson m.fl. (fp, s, kd, c, v)

Föregående riksmöte beslöt att införa promilleregler i lagstiftningen för
trafik till sjöss. Dessutom kriminaliserades knarket i trafiken.

Det framfördes kritik om att dessa båda lagar var otillräckliga och hade för
svag verkningsgrad. Men lagstiftningen fick riksdagens nära nog enhälliga
uppslutning och det måste konstateras att båda fallen var viktiga principiella
genombrott.

Den kritik som vi, ett antal motionärer från olika partier, då framförde har
framför allt beträffande möjligheten att kontrollera nykterheten till sjöss
besannats. Den nu gällande lagen stadgar om att den som framför en båt och
har minst 1,0 promille i blodet döms för grovt rattfylleri. Sjöpolisens kritik
är
att lagen är för uddlös. Den ger bl.a. inte utrymme för rutinmässiga alkohol-
kontroller till sjöss.

I det aktuella riksdagsbeslutet fanns också med den av regeringen avisera-
de utredningen om hur man skall komma till rätta med sjöfylleriet som inte
betraktas som grovt och även ta ställning till om lägre promillegräns för s.k.
enkelt sjöfylleri skall införas. Någonting som vi motionärer länge har hävdat
är principen att kraven på nykterheten i sjötrafik skall vara samma krav som
på nykterhet i trafiken på land.

Normbildningen viktig

Att nu kräva en komplettering synes ha starka skäl för sig. Den innebär
att det införs en enkel och tydlig reglering. Där är promillelagstiftning
helt överlägsen andra regelsystem. Intressant är också att
Brottsförebyggande rådets (BRÅ) utvärderingar visar att
rattfyllerilagstiftningen haft positiva effekter på norm- och
moralbildning, alltså att den har allmänpreventiv effekt. Regeringen
skrev också i propositionen att det finns goda möjligheter att utforma en
lagstiftning som på ett enkelt sätt tillgodoser både kriminalpolitiska
motiv och samtidigt är godtagbar ur rättssäkerhetssynpunkt.

Många som verkat för trafiksäkerhet i all trafik kände den tillfredsställelse
som efter det principiella genombrottet skedde i förra riksdagsbeslutet. Det
har nu något grumlats av att varningarna för brist på "udd" i lagen om
sjöfylleri har besannats.

Riksdagen har under många år varit pådrivande, och efter 1998 års en-
hälliga krav från riksdagen att regeringen skulle lägga fram ett nytt lagförslag
blev det också möjligt. Lagen trädde som sagt i kraft den 1 juli i år.

I flera motioner i samband med beslutet framfördes då kravet att man
skulle se det som två steg och regeringens proposition tillgodosåg endast
"steg 1". Men det lägre gränsvärdet som då efterlystes och som myndigheter
och sjöpolis nu krävt visar sig vara ett högst berättigade krav.

Dagens trafik på sjön präglas av en tät trafik av såväl stora som små båtar
- inte sällan i höga hastigheter. En del är så snabba att de kan mäta sig med
farten för biltrafik på land. Det krävs goda köregenskaper, som inte får
försämras genom onykterhet i sjötrafiken.

Angelägna kompletteringar

Den stora bristen som funnits i tidigare lagstiftning och nu blivit så
uppenbar är att övervakande myndighet inte haft något enkelt instrument
som kan kontrollera brott mot trafiknykterheten. Regeringens egen
synpunkt i sitt lagförslag var att man skulle tillsätta en utredning som
ytterligare skulle analysera frågan om införandet av ett gränsvärde som
gav grund för att också beivra onykterhet till sjöss som inte var att
beteckna som grovt.

Det som nu är viktigt är att den översyn som regeringen tidigare föreslog
och riksdagen ställde sig bakom snarast genomförs för att kunna ge underlag
för ett förslag som snabbt skulle kunna antas av riksdagen. Det är angeläget
att en ny lagstiftning kan träda i kraft inför en ny båtsäsong. Utrednings-
material finns det gott om och tidigare undersökningar och förslag kan
underlätta ett sådant arbete. Väg- och sjöfyllerikommittén (SOU 1992:131)
har ett gott underlag som underlättar denna översyn.

Påpekas kan att många rättsinstanser tidigare stött riksdagsframstötar om
att det principiella upplägget borde vara att promillelagstiftningen på sjön
jämställs med regler i landtrafik. Sådana krav fick stöd av juridiska
fakulteter, motororganisationer, regionåklagarna i våra största städer, kust-
och tullmyndigheter, m.fl. trafiksäkerhetskunniga instanser. De hävdade att
den lägre promillegränsen för sjöfylleri - som inte är grovt -också parallellt
borde ha kunnat införas. Det är detta som nu återstår och som juridiskt/-
tekniskt borde vara enkelt att komplettera med och som skulle betyda mycket
för säkerheten både i sjön och för dem som drabbats av "onykter buskör-
ning" utmed badstränder och i tät skärgårdstrafik.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att likställa kravet på nykterhet i sjötrafik med
nykterhet i trafik på land,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett nytt lägre gränsvärde införs i regelverket
för nykterhet på sjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kompletterande lagstiftning som innebär
möjlighet att göra rutinmässiga stickprov av nykterhet till sjöss,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den kompletterande lagöversynen genomförs
skyndsamt så att en beslutad och kompletterad lag kan träda i kraft till
nästa års båtsäsong.

Stockholm den 5 oktober 1999

Elver Jonsson (fp)

Göran Magnusson (s)

Sture Arnesson (v)

Ulf Björklund (kd)

Kenneth Johansson (c)

Nils-Erik Söderqvist (s)

Kenth Skårvik (fp)