Skärpt vapenpolitik

Motion 2010/11:Ju201 av Allan Widman m.fl. (FP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en skärpt vapenpolitik.

Motivering

Förekomsten av skjutvapen är ett av våra allvarligaste samhällsproblem. Kopplingen till tung, organiserad brottslighet är tydlig. Konsekvenserna, i termer av skadade och döda, är alltför kostsamma.

Skottlossningar på allmän plats blir allt vanligare. Under 2009 kunde Brå rapportera sammanlagt 146 skottlossningar. Bara de första sju månaderna under 2010 var motsvarande siffra 111. En del orter i landet är hårdare drabbade än andra. Per dags dato har till exempel 48 skottlossningar inträffat enbart i Malmö. I genomsnitt innebär det att skjutvapen avlossats på allmän plats oftare än en gång per vecka.

Vapenamnestier har genomförts i Sverige två gånger de senaste tjugo åren; 1993 och 2007. Vid den senaste amnestin lämnades det in nästan 14 000 vapen och 14 ton ammunition till polismyndigheterna. Även om en förhållandevis kort tid förflutit sedan den senaste, allmänna vapenamnestin finns det mycket som talar för att en ny snarast bör genomföras.

Rikskriminalen anser att kriminella idag har en nästan obegränsad tillgång till skjutvapen. Malmöpolisen har nyligen begärt en förnyad amnesti i brev till Justitiedepartementet. Justitieministern själv har i augusti 2010 bekräftat sin avsikt att verka för att en ny vapenamnesti beslutas.

I samband med en vapenamnesti är det viktigt att kompletterande åtgärder vidtas. En sådan är att skärpa straffen för grovt vapenbrott. Om lägsta straffet sätts till två års fängelse, istället för dagens sex månader, ger det polisen möjlighet att använda en rad straffprocessuella, hemliga tvångsmedel i kampen mot de illegala vapnen, till exempel hemlig telefonavlyssning.

Naturligt vore också att en ny vapenamnesti följdes upp med att vapenbrotten prioriterades högre i polisens arbete.

Ett särskilt och tidigare inte så uppmärksammat problem är illegal användning av så kallade effektbegränsade vapen. Hit räknas till exempel luftgevär och kolsyredrivna vapen. Idag har polisen ingen möjlighet att kontrollera vem som har tillgång till sådana vapen, försåvitt inte de inhandlats av omyndiga som måste söka tillstånd. Mycket talar för att föräldrar köper ut sådana vapen till sina barn för att slippa krånglet med ansökan om tillstånd.

De effektbegränsade vapnen förekommer idag i samband med brott som begås av unga. I Malmö har vid flera tillfällen vapnen använts mot lokaltrafikbussar. Fönster har skjutits sönder i sådan utsträckning att lokaltrafiken hotats lamslås av attentaten. På annat håll i landet har luftgevär riktats mot huvudet på lärare. Enligt uppgifter i medierna förs ett stort antal människor årligen till sjukhus på grund av skador från effektbegränsade vapen.

De som vill använda effektbegränsade vapen i legitima syften, till exempel tävlingsskytte, har sannolikt inget emot att söka tillstånd och därmed också informera polisen om sitt innehav av vapnen. Det som ett krav på tillståndsplikt även för myndiga innebär blir att polisen får kunskap om vilka som innehar sådana vapen. Sannolikt leder detta även till att färre unga, på det ena eller andra sättet, kommer över dem.

Det är nu tid att införa ett generellt krav på tillstånd för förvärv av effektbegränsade vapen och därmed ge polisen möjlighet att i brottsbekämpande syfte få reda på vilka som innehar dem.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2010
Allan Widman (FP)
Christer Nylander (FP)	Ulf Nilsson (FP)