Skattemässig rättvisa mellan upplåtelseformerna för boende

Motion 2013/14:Sk203 av Jan Lindholm och Jonas Eriksson (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda hur rättvisa i skattehänseende mellan olika upplåtelseformer kan uppnås.

Bakgrund

Våren 2010 diskuterades frågan om orättvisor i skattebelastning mellan de olika upplåtelseformerna kort i civilutskottet under ett möte. Samtliga partiers företrädare var eniga om att det är orimligt att skattesystemet skall styra val av boendeform. Till vår stora förvåning har dock inget skett på detta område i riksdagen.

Företrädare för hyresgäster, bostadsrättsinnehavare och privata fastighetsägare tog dock snabbt tag i frågan och arbetade fram en rapport som redovisade hur orättvisan konkret ser ut. Den rapporten sändes självklart till partierna men gav inte heller den någon reaktion.

Kortfattat kan man säga att den som hyr betalar ungefärligen 2 000 kr mer än den som äger en motsvarande bostad varje månad.

Tidigare behandling

Förslag identiska med detta har avslagits av riksdagen med utskottets motivering att ett stort antal utredningar pågår som påverkar denna fråga. En granskning visar dock att ingen av de utredningar som utskottet motiverar avslaget med på något avgörande sätt berör frågan om skatteneutralitet mellan upplåtelseformerna. Uppdragen handlar mer om att varje upplåtelseform var för sig skall ges så förmånliga förutsättningar som möjligt. Neutralitetsfrågan vågar så vitt jag kan se regeringen inte röra vid. Någon aktuell utredning som behandlar frågan om orättvisa skattevillkor finns alltså inte och bör därför tillsättas.

Förslag till åtgärd

Självklart är det inte en enkel fråga. Till att börja med kan man utgå från att uppfattningen om vad orättvisa är skiljer sig mellan de olika parterna. Sedan är det ju alltid någon som skall betala om andra skall få lägre kostnader. I detta fall är det tämligen tydligt att det är villaägarna och bostadsrättsinnehavarna som skall betala och vilka politiker vågar stöta sig med dessa grupper.

Det är mot den bakgrunden dumt att i en motion lägga fram ett konkret förslag, som självklart inte kan hanteras på annat sätt än att det avslås. Därför har vi varken tidigare föreslagit något sådant eller i denna motion dristat oss till att försöka föreslå konkreta lösningar. Men att riksdagen kräver att regeringen tillsätter en lång och grundlig utredning som begraver frågan kan ändå vara en bra början.

Vi hoppas ni inser ironin och vi tror personligen inte att det är möjligt att hitta en lösning med mindre än att man tar ett större grepp och ser över hela skattesystemet där exempelvis stor del av lönebeskattningen kvittas mot någon form av fastighetsavgift. Det skulle minska utrymmet för skattefusk och förenkla byråkratin kring skatterna och öppna för många nödvändiga anpassningar av skatterna till vår globala och datoriserade värld. I en sådan reform så skulle det vara möjligt att även lösa problemet med att de olika upplåtelseformerna beskattas så olika utan att protesterna hamnar just på den detaljen. En större omarbetning ger utrymme för morötter åt de flesta grupper.

Mot bakgrund av det ovan anförda menar vi att riksdagen trots allt ska ge regeringen till känna som sin uppfattning att en utredning med syfte att lösa den specifika frågan om de orättvisa skattevillkoren för de skilda upplåtelseformerna bör tillsättas.

Stockholm den 23 september 2013
Jan Lindholm (MP)	Jonas Eriksson (MP)