Skatten på mellanöl

Motion 1988/89:Sk615 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk615

av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Skatten på mellanöl

När riksdagen år 1977 tog beslut om ny alkoholpolitik uppgick konsumtionen
av ren alkohol per invånare över 15 år till 7,70 liter. Det var den högsta
alkoholkonsumtionen under 1900-talet. Mellanölet svarade för 2,10 liter av
denna konsumtion.

Avsikten med 1977 års alkoholpolitiska beslut var dels att sänka den totala
konsumtionen av alkohol, dels att genom prisdifferentiering stimulera till
konsumtion av alkoholsvagare drycker.

Effekten av nämnda beslut blev att konsumtionen av starksprit minskade,
vin- och starkölskonsumtionen ökade och övrig ölkonsumtion gick ned. Det
skedde alltså en förskjutning uppifrån och nedifrån till de mellanstarka
dryckerna.

Från många håll ifrågasattes det förnuftiga i att slopa mellanölet. Det
visade sig också vara en felsyn att utgå från att konsumtion och missbruksproblem
skulle minska om man tog bort en ölsort i mellanklass, vilken
uppskattats av många konsumenter som en god måltidsdryck. Förvisso sjönk
den totala alkoholkonsumtionen i landet, men missbruksproblemen
kvarstod.

Sedan några år tillbaka serveras mellanöl på många restauranger om än
under annan beteckning. Likaså finns i systembutikerna ett antal importerade
ölsorter av samma kategori att köpa. Från och med 1988 salubjuds också
svensktillverkat mellanöl i systembutikerna.

Det måste ur alkoholpolitisk synpunkt vara en fördel att systembolagets
sortiment utökas med ett svenskt öl som är alkoholsvagare än starkölet.
Alkoholpolitiken syftar ju till att främja konsumtion av alkoholsvagare
drycker på de starkares bekostnad.

För att minska starkölets kraftiga uppgång till förmån för det svagare ölet
måste emellertid en prisskillnad dem emellan föreligga.

Flera undersökningar visar att åtminstone hälften av starkölskonsumenterna
skulle välja mellanöl om detta kostade mindre än starkölet på
systembolaget. Detta innebär att om hälften av all starköl som i dag säljs
skulle vara mellanöl, minskar den totala alkoholkonsumtionen i form av öl
med ca 10 procent. En sådan utveckling kan åstadkommas om mellanölet
åsattes en skatt som är lägre än den som gäller för starköl. Fram till årsskiftet
88/89 kostade de båda ölsorterna - mellanöl (3,6% alkoholhalt) och
starköl (4,5% alkoholhalt) - lika mycket för kunden såväl på restaurang som
på systembolaget. Framställningskostnaderna är lika höga för båda sorterna
och en skatt på 7,85 kr. per liter läggs på oavsett alkoholstyrka. Som en
jämförelse kan nämnas att skatten på s.k. folköl är 2,20 kronor per liter.

Bryggerierna har i avvaktan på signaler från myndigheterna satt ner
försäljningspriset på mellanöl från den 1 januari 1989. Detta innebär att en
burk mellanöl är 30-70 öre billigare än starkölet. Prisskillnaden är
sannolikt för liten för att åstadkomma eftersträvad övergång från konsumtion
av starköl till mellanöl. Allt talar för att det enbart genom en tydlig
skillnad i skatteklass är möjligt att åstadkomma önskvärda alkoholpolitiska
effekter.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av lagen om
rusdrycksskatt med en ny skatteklass mellan nuvarande klass II och
klass III.

Stockholm den 18 januari 1989

Bengt Silfverstrand (s)

Maja Bäckström (s) Grethe Lundblad (s)

Mot. 1988/89
Sköl 5

Kurt-Ove Johansson (s)

Jan Andersson (s)