Skattepolitiken

Motion 1989/90:Sk434 av Olof Johansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90 :Sk434

av Olof Johansson m.fl. (c)
Skattepolitiken

Inledning

Halvtid i skattereformen. Vi gör några principiella markeringar i avvaktan
på den proposition över reformens andra del som aviserats till våren.

En rad effekter till följd av skattereformens första steg, rörande skatterna
1990, har redan uppkommit. På väsentliga punkter förutsåg och varnade
centern för det som nu visat sig inträffa.

- Distriktssköterskorna, hemsamariterna, tidningsbuden, de handelsresande
m.fl. grupper har motsatt sig de nya avdragsreglerna för användning
av egen bil i tjänst.

- Boendekostnaden har stigit kraftigt till följd av bl a energimoms och höga
räntor.

- Kraftigt höjda bensinpriserna.

Debattens vågor har periodvis gått höga. Det har skett inte minst mot bakgrund
av att flera samhällsgrupper upplevt att de fått eller kommer att få
vidkännas ekonomiska avbräck till följd av skattebeslutet.

Utsikterna beträffande det samhällsekonomiska läget framöver har samtidigt
ytterligare försämrats. Räntenivån har stigit i vår omvärld, liksom i Sverige.
Bytesbalansen försämras allt mer och allt snabbare. Detta har föranlett
regeringen att ställa närmast ultimativa krav i finansplanen. Lönekostnadsökningarna
måste hålla sig inom det samhällsekonomiska utrymmet - i annat
fall väntar åtstramning, troligen innefattande skattehöjningar.

Fördelningspolitiken - en grundbult

Centern anser att de fördelningspolitiska effekterna av skattereformen
måste vara sådana att reformens intäkter fördelas rättvist till alla samhällsgrupper
och att reformens kostnader bärs solidariskt av alla, enligt fördelningsnyckeln
"skatt efter bärkraft. Låg- och medelinkomsttagare skall inte
vara de som betalar höginkomsttagarnas skattesänkningar.

Det samlade skatteuttaget från höginkomsttagargrupperna får inte minska
som en följd av reformen, eftersom den syftar till omfördelning genom totalfinansiering.
Om detta inte lyckas skulle det rubba den samhällsekonomiska
balansen och bidra till krav på löne- och transfereringsökningar. I förlängningen
kan ett sådant skeende leda till nya skattehöjningar och att reformen

vittrar sönder. Det är detta vi nu ser tendenser till via regeringens uttalanden
i finansplanen. Skattereformens stabilitet är således beroende av det fördelningspolitiska
utfallet.

Analys av skattereformen

Fördelningspolitiska studier har tidigare gjorts mot bakgrund av skatteutredningarnas
förslag. De resultat som framkommit i flera av de hittills gjorda
studierna pekar på att stora delar av befolkningen skulle förlora på skattereformen
sådan den föreslagits av skatteutredningarnas majoritet. Resultaten
har vidare pekat på att det fördelningspolitiska målet om att låg- och medelinkomsttagare
ej skall betala höginkomsttagarnas skattesänkningar, ej uppnås.
Detta är alarmerande.

Centern anser mot denna bakgrund att det är nödvändigt med förnyade
studier. Ett omfattande analysarbete av såväl det redan fattade skattebeslutet
för 1990 som det kommande förslaget för 1991 bör göras. Studierna bör
omfatta såväl individer, hushåll som regioner. Särskild vikt bör läggas vid de
förändringar som föreslås beträffande boendet. Effekterna av skattereformen
får inte leda till ökade behov av bidrag. Skattereformen måste, sedan
den väl genomförts, kontinuerligt följas upp med analyser av dess faktiska
fördelningspolitiska effekter. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag
om sådana fördelningspolitiska studier som här förordats.

Avdrag för resor

Riksdagen har för beskattningsåret 1990 beslutat sänka avdraget för kostnad
för egen bil i tjänsten. Centern riktade då kritik mot beslutet.

Den kritiken grundade sig framför allt på följande:

* Den valda ersättningsnivån innebär för ett stort antal inkomsttagare som
utnyttjar egen bil i tjänst ej full kostnadskompensation.

* Många inkomsttagare har en kostnadsnivå som ligger extremt högt beroende
på höga kapital- och/eller slitagekostnader. För dessa innebär beslutet
en mycket kraftig skatteskärpning.

* Beslutet innebär en ökad kostnadspress på framför allt kommunerna.
Flera yrkesgrupper har under de senaste månaderna vägrat använda egen
bil i tjänst och istället krävt att få tjänstebilar eller att få åka taxi. Många
har också valt att promenera, vilket omöjliggjort ett tillräckligt effektivt
arbete. Många kommuner har istället höjt ersättningsnivåerna, på vilka de
dessutom får betala sociala avgifter. Beslutet leder därmed till en press
uppåt på kommunalskattenivåerna.

* Privatbilarna skulle komma att utnyttjas sämre. Detta medför ett försämrat
samhällsekonomiskt resursutnyttjande.

Riksdagens beslut har mött hård och berättigad kritik från såväl inkomsttagare
som arbetsgivare. Centern anser det motiverat att riva upp beslutet
att avdraget skall vara 12 kr./mil. Avdraget bör motsvara den faktiska kostnaden.
Med faktisk kostnad avses då den del av årets totala bilkostnader som
belöper på tjänsteresorna. Avdrag för faktisk kostnad är av särskild betydelse
för att skapa rättvisa gentemot de inkomsttagare som har en extremt

Mot. 1989/90

Sk434

9

hög kostnad för egen bil i tjänsten. Det är också i enlighet med de regler som
gällde så sent som för beskattningsåret 1989. Det är vidare en god generell
princip i skattesystemet att avdrag för inkomstens förvärvande medges för
faktiskt havda kostnader.

Av förenklingsskäl för främst den enskilde kan det vara motiverat att därutöver
ha ett schablonmässigt avdrag. En lämplig nivå för detta bedömer vi
vara 15 kr./mil. Riksdagen bör sålunda snarast besluta om en ändring av reglerna
i enlighet med vad vi anfört.

Till reseavdrag i vidare mening räknas, förutom resor i tjänsten, också
avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. Bägge avdragen är av betydelse
för bl.a. en decentraliserad samhällsstruktur med en levande landsbygd.
Avdraget är också fördelningspolitiskt motiverat eftersom befolkningen
i skogslänen i genomsnitt har lägre inkomst än i övriga län. Därmed
får dessa också ett mindre utbyte av marginalskattesänkningarna i samband
med skattereformen. För många människor finns ingen utbyggd kollektivtrafik
och således inga alternativ till bilresa till arbetet. Den samlade alternativkostnaden
för att delta i förvärvsarbete får inte bli så hög att människor
gynnas ekonomiskt då de är hemma från arbetet. Även om de allra flesta
inte ägnar sig åt att otillbörligt utnyttja de sociala förmånerna, kan det ändå
uppfattas som stötande att frånvarolönen" i vissa fall kan vara högre än
närvarolönen.

Centern anser att det krävs ökade reseavdrag också för resa mellan bostad
och arbetsplats.

Bostadsbeskattningen

Höjda taxeringsvärden tillsammans med i övrigt skärpta beskattningsregler
för boendet såsom höjd byggmoms och minskade värden av underskottsavdrag
till följd av marginalskattesänkningarna kan komma att för många medföra
ett alltför kraftigt kostnadstryck. I all synnerhet finns denna risk eftersom
räntorna stigit kraftigt under den gångna hösten och kan förväntas kvarstå
på en hög nivå. Centerpartiet har vid flera tillfällen varnat för lösningar
som ökar rundgången i samhället. Om skattereformen åstadkommer stora
ökningar av boendekostnaderna kommer automatiskt krav på kraftigt höjda
bostadsbidrag. Vi vill varna för en skattereform som till stor del försöker lösa
en orättvis fördelning genom höjda bidrag.

Personligt investeringskonto

Det är angeläget att det långsiktiga sparandet ökar. Mot bakgrund av det
nuvarande konjunkturläget, är det nödvändigt med ett kraftigt ökat sparande
i samhället. Centern anser att detta sparande huvudsakligen bör ske i
hushållssektorn. Centern har föreslagit införandet av s.k. personliga investeringskonton.
Den konkreta utformningen av detta förslag finns beskrivet i
flera motioner under innevarande riksdagsår.

Mervärdeskatt dålig finansieringsform

För 1990 har regeringen tillsammans med folkpartiet på en rad områden beslutat
bredda skatteunderlaget för mervärdeskatt. Det gäller höjd moms på

Mot. 1989/90

Sk434

10

hotell- och restaurangtjänster, införande av moms på vatten, avlopp och sophämtning
samt införande av moms på energi.

Från centerns sida kritiserar vi regeringens och folkpartiets val av finansiering
via mervärdeskatten ur flera synvinklar. Det gäller fördelningspolitiskt,
miljö- och energipolitiskt samt stabiliseringspolitiskt. Mervärdeskatten slår
relativt sett hårdast mot dem med litet konsumtionsutrymme - det är en dålig
finansieringsväg fördelningspolitiskt. En generellt pålagd och enhetlig mervärdeskattsaknar,
inte minst på miljöområdet, önskvärd styreffekt - bl.a.
därför avvisar centern moms på energi. Mervärdeskattehöjningar får därutöver
omedelbar effekt på konsumentpriserna - det är en dålig finansieringsväg
ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Politiskt beslutad inflation via mervärdeskattehöjningar
ovanpå det höga pris- och kostnadsläget i övrigt är enligt
vår mening inte tillrådligt. Därför är centern, i sitt finansieringsalternativ,
återhållsam med finansiering via ökad mervärdeskatt.

Förutsättningar för att skattereformen skall leda till sänkt inflation är en
sådan återhållsamhet med direkt prishöjande finansieringsmetoder. Statens
pris- och konkurrensverk, SPK, har beräknat den prishöjande effekten av
skattebeslutet för 1990 till 2,93%. Detta innebär att inflationsklausuler på
arbetsmarknaden utlöses snabbare, att kompensationskrav reses och att
denna prishöjning av "engångskaraktär kan ge en knuff åt den underliggande
inflationstakten.

Höjd moms på hotell- och restaurangtjänster medför drastiskt försämrade
konkurrensvillkor för turistbranschen. Såväl svenska som utländska turister
kommer i ökad utsträckning att förlägga sin semester i annat land än Sverige.
Här föreligger i princip samma risk för utebliven finansieringseffekt som för
den s k valpskatten, som medfört att handeln flyttats utomlands och intäktsunderlaget
minskat. Centern motsatte sig höjningen av hotell- och restaurangmomsen.

Beslutet om att momsbelägga energiområdet är en uppenbar eftergift för
folkpartiet från regeringens sida. De propåer om moms på energi som tidigare
framförts har avvisats av socialdemokraterna. I prop 1983/84:28 om
energibeskattningen anför föredraganden omfattande argument mot införande
av moms. I propositionen understryks svårigheterna att kombinera
moms med punktskatter, de minskade möjligheterna att styra energianvändningen
inom industrin, problem för skatteadministrationen m.m. Föredraganden
konstaterar också att övergången till mervärdeskatt på energi skulle
allvarligast drabba låginkomsttagare som företrädesvis bor i hyreshus.

I den proposition som det fattade beslutet grundades på argumenteras i
det närmaste på ett helt motsatt sätt och kraven på likformighet i skattesystemet
har helt fått bestämma förslagens utformning. De invändningar föredraganden
reste 1983 gäller uppenbarligen inte 1989. Några hänsyn till hur förslagen
drabbar enskilda hushåll tas heller inte.

De beräkningar som genomfördes inför skatteutredningarna visar också
att införande av moms innebär att kostnaderna övervältras frän industrin
och utländska hushåll till svenska hushåll.

Förslaget skulle innebära att möjligheterna att uppfylla fastlagda energioch
miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet för miljöavgifter och en
offensiv miljöpolitik skulle minska.

Mot. 1989/90

Sk434

11

Centerpartiet motsatte sig på dessa grunder förslaget om införande av
energimoms. Vårt motförslag bygger på miljöanpassad punktbeskattning
kombinerat med miljöavgifter och en koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar
och inhemsk förnybar miljövänlig energi.

Vi föreslår nu att besluten beträffande moms på energi, hotell och restaurang
omprövas.

Företagsbeskattningen

Centern instämmer i skatteutredningarnas principiella uppläggning av den
reformerade företagsbeskattningen. Det innebär sänkta skattesatser och i
gengäld breddade skattebaser via minskade möjligheter att skapa obeskattade
reserver.

Vi tycker att skatteutredningarna har ägnat alltför liten tid åt små- och
egenföretagarnas specifika problem och situation.

Det är viktigt med en bevarad mångfald när det gäller olika företagsformer.
Näringsverksamhet i handelsbolag och enskild firma får då inte missgynnas
i förhållande till aktiebolag.

Centern ser det som mycket angeläget att nu tillse att egenföretagen i det
kommande skattesystemet inte diskrimineras gentemot aktiebolagen.

Centern anser att det bör ges möjlighet att använda en "särskild redovisningsmetod"
i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt förslag. En sådan
skulle, utan krav på civilrättsliga förändringar, kunna ge egenföretagen
samma möjligheter till obeskattade reserver och till reavinstbeskattning som
aktiebolagen. Detta åstadkommes genom en åtskillnad mellan privatekonomi
och näringsverksamhet ur redovisningsteknisk och skattemässig synpunkt.

Likabehandling mellan pensionärer och löntagare

Skattereformen måste behandla olika samhällsgrupper så likartat som möjligt.
Ett annat förhållande ger upphov till kompensationskrav. Detta gäller
såväl regelmässigt som beträffande finansieringsbördan. Inkomstskatteutredningen
lyckades inte med den uppgiften såvitt avser likabehandling mellan
löntagarkollektivet och pensionärskollektivet. Redan idag har pensionärerna
en rad komplicerade särregler. Inkomstskatteutredningens förslag
skulle ytterligare ha förvärrat situationen därvidlag. Enligt centerns uppfattning
är det viktigt att tillse att de regelförändringar som skattereformen inbegriper
inte ger upphov till en omotiverad omfördelning mellan olika samhällsgrupper.

Centern har därutöver, som ett genomgripande förslag i ett nytt pensionssystem,
fört fram förslag om en enhetlig grundpension. Enligt detta förslag
slås folkpension, pensionstillskott, det extra avdraget samt kommunalt bostadstillägg
samman. Grundpensionen skall beskattas. Nivån på grundpensionen
bör sättas så att man åstadkommer en förbättring efter skatt för de
idag sämst ställda pensionärerna. Förslaget möjliggör den önskade likabehandlingen
mellan pensionärer och löntagare ur regelsynpunkt. Båda grupperna
beskattas efter samma skatteskala. Pensionärernas marginaleffekter
minskar avsevärt. Därmed blir det mer lönande för pensionärer att arbeta.

Mot. 1989/90

Sk434

12

Kommunalskatterna

I år föreligger skillnader i kommunal utdebitering på upp till 6,79 kr. per
skattekrona. Tas även församlingsskatten i beaktande blir skillnaden än
större.

Målet om högst 50 % marginalskatt kan idag inte uppfyllas eftersom den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen redan i år är 31,16 kr. per skattekrona.

Centern har återkommande argumenterat för en ökad kommunal skatteutjämning.
Vi har också återkommande krävt att en parlamentarisk utredning
skulle tillsättas för att se över den kommunala skatteutjämningen.

Regeringen har nu i civildepartementets bilaga till budgetpropositionen
betitlat "utveckling av offentlig sektor aviserat att regeringen avser att tillsätta
en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över statens bidrag till
kommunerna. Översynen, säger regeringen, avses också omfatta skatteutjämningssystemet
och bör resultera i att en jämnare fördelning av kommunalskatterna
kan uppnås. Däremot har centerns krav på utredning tillgodosetts.

Centerns utgångspunkter för en förändring av det kommunala skatteutjämningssystemet
är följande:

- En väsentligt ökad kommunal skatteutjämning syftande till minskade skillnader
i kommunal utdebitering.

- Samtliga kommuner bör ingå i och omfattas av skatteutjämningssystemet.

- Merparten av de specialdestinerade bidragen bör överföras till skatteutjämningssystemet.

- Systemet skall enbart bygga på faktorer som kommunerna inte kan påverka,
såsom skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.

Ett kommunalt skatteutjämningssystem, som uppbyggts kring dessa

grundbultar skulle bl.a. innebära att:

- Kommunerna ges möjlighet att hålla samma utdebitering vid likartad servicenivå
och effektivitet i verksamheten.

- Större rättvisa mellan invånare i olika kommuner.

- Den statliga detaljregleringen minskar och den kommunala självstyrelsen
förstärks.

- Administrationen i såväl stat som kommun minskar.

- Lokalt anpassade och förankrade beslut med bl.a. alternativa driftsformer
möjliggörs.

Utredningen bör framlägga förslag som beaktar dessa utgångspunkter och
effekter. Som tidigare påpekats borde underlag utarbetats för ikraftträdande
i samband med skattereformen. Med beaktande av kravet på god kvalitet
bör utredningen nu bedrivas skyndsamt.

Inriktningen av skattereformens andra steg

Centern har, vid upprepade tillfällen, angivit att skattereformen skall främja
följande mål:

* Skatt efter bärkraft

* Arbete och företagande

Mot. 1989/90

Sk434

13

* Sparande och decentraliserat ägande

* God miljö och resurshushållning

* Sänkning av den totala skattekvoten

Skattereformen bör ges denna inriktning.

Mer konkret innebär detta följande. Marginalskatterna sänks. En ökad
likformighet med internationella förhållanden är nödvändig och uppnås genom
reformens inriktning. Skatteskalorna, inkl. grundavdraget, skall inflationsskyddas.
För att förbättra den fördelningspolitiska profilen skall ett förhöjt
grundavdrag medges.

Finansieringen skall vidare innebära skärpt beskattning av kapitalinkomster,
breddad bas för inkomster under inkomstslaget tjänst samt höjd indirekt
beskattning. Återhållsamhet skall iakttas vid finansiering via beskattning av
nödvändighetskonsumtion såsom boende, livsmedel och kultur. Särskild
återhållsamhet bör iakttas beträffande finansiering via regressivt verkande
mervärdeskatt. På miljö- och energiområdet skall mervärdeskatt ej införas
utan beskattning ske genom punktskatter. En differentierad mervärdeskatt
skall införas med lägre skattesats för nödvändighetskonsumtionen. Miljöavgifter
införs.

Dagens inkomstslag inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet och
annan fastighet slås samman till ett inkomstslag. Sådana kapitalinkomster
skall i huvudsak beskattas med en enhetlig skattesats på 30 %.

Beträffande företagsbeskattningen skall inriktningen vara sänkta skattesatser
och breddad skattebas genom minskade reserveringsmöjligheter.

Pensionärernas beskattning skall reformeras för att möjliggöra likabehandling
med löntagarna i beskattningshänseende. Detta bör ske genom införande
av en höjd grundpension. Centern har lagt en särskild partimotion
med detta förslag.

Skattesystemet skall i så stor utsträckning som möjligt åstadkomma önskvärt
fördelningspolitiskt resultat. Okade transfereringar bör endast tillgripas
i korrigerande och kompletterande syfte.

Skattereformen beräknas ge upphov till dynamiska effekter. Dessa skall
beaktas i finansieringen. Utan god fördelningspolitisk profil på skattereformen
uppkommer inte förväntade dynamiska effekter.

En skattereform bör samla ett så brett stöd som möjligt i riksdagen. Detta
ökar förutsättningarna för en stabil reform.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär fördelningspolitiska analyser
av skattereformen i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i kommunalskattelagen
att avdraget för egen bil i tjänst bestäms till 15 kr./mil alternativt
den faktiska kostnaden, i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar upphäva tidigare beslut om mervärdeskatt
på energi,

4. att riksdagen beslutar införa punktskatter m.m., enligt de riktlinjer
för energibeskattning som utformats i motion 1989/90: Sk24 och
betänkandet 1989/90:SkU10,

Mot. 1989/90

Sk434

14

5. att riksdagen beslutar återinföra tidigare mervärdeskattenivå på
hotell- och restaurangtjänster,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av skattereformens andra steg.

Stockholm den 25 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1989/90

Sk434

15