Skattereglerna för fåmansbolag

Motion 1989/90:Sk369 av Erik Holmkvist (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk369

av Erik Holmkvist (m)
Skattereglerna för fåmansbolag

Under 1976 infördes en omfattande lagstiftning avseende fåmansföretag.
Lagstiftningen hade bl.a. till syfte att förhindra att omotiverade skatteförmåner
kunde erhållas via dessa företag.

Som exempel på omotiverade skatteförmåner kan nämnas att ett fåmansföretag
koper in lös egendom, som egentligen avser företagsledarens privata
bruk, eller att delägare till företaget säljer eller köper egendom till för höga
resp. för låga priser. I dessa fall är således lagstiftningen väl motiverad.

Lagstiftningen omfattar emellertid också helt omotiverade restriktioner
för närstående men också för delägaren själv.

När det gäller närstående till delägare framstår särreglerna som direkt
orättvisa, eftersom de inte kan uppfattas annat än som en ren diskriminering
grundad endast på släktskap.

De regler som får anses särskilt omotiverade rörande närstående är bland
annat följande:

Uthyrning

Om en närstående, t.ex. företagsledarens systers make, har en villafastighet
och på denna upplåter ett välbehövligt lagerutrymme som används av fåmansföretaget,
kommer ersättningen från företaget att bli skattepliktigt i sin
helhet. Endast ett mindre schablonmässigt avdrag kan påräknas. Om i stället
grannen, företagsledarens bäste vän, hade hyrt ut lagerutrymmet hade ersättningen
blivit skattefri om den understigit 2 % av fastighetens taxeringsvärde
eller 8 000 kr. I båda fallen är behovet, nyttan och kostnaden för utrymmet
lika. Skillnaden är bara att systerns make genom giftermålet blivit
klassad som närstående. Detta kan inte vara rimligt.

Lön till make och barn

Enligt gällande bestämmelser är arbete som medhjälpande make utför i t.ex.
ett fåmansföretag sambeskattat med den företagsledande makens, om arbetsinsatsen
understiger 400 timmar per år. Antag t.ex. att en hemarbetande
hustru ställer upp vid tillfälliga arbetstoppar, låt oss säga för att förpacka varor
under sammanlagt 350 timmar under ett år. Härtill fullgör hon en viktig
servicefunktion genom att passa företagets telefon i bostaden. Eftersom sistnämnda
uppgift enligt bestämmelserna inte tillmäts något värde, uppgår

hennes arbetsinsats inte till de uppställda 400 timmarna. Resultatet blir därmed
att hennes arbetsinsats beskattas efter mannens marginalskatt i stället
för sin egen. När sambeskattningen nu slopats för B-inkomster kan det inte
finnas skäl att ha kvar en sambeskattning i den nu beskrivna situationen.
Tidsgränsen om 400 timmar bör således slopas. Detta gäller även de analoga
regler som gäller för inkomstuppdelning i enskild firma och jordbruksfastighet.

Beträffande lön till företagsledares barn under 16 år gäller att dessa sambeskattas
med den av föräldrarna som har den högsta inkomsten från verksamheten.
Många yngre barn arbetar i dag någon tid under sommarmånaderna
för att tjäna ihop till egen konsumtion. Det kan inte vara rimligt att
regelsystemet är utformat så att beskattningens storlek styrs av vilken arbetsplats
som väljs. Det är knappast motiverat att helt slopa en åldersgräns, men
ifrågavarande spärregel bör ändras så att åldersgränsen sätts från 16 till 15
år. Samma justering bör gälla för motsvarande regler rörande rörelseidkare
och jordbrukare.

Bilförmån

Beträffande bilförmån till företagsledare eller närstående gäller särregler
som medför en diskriminering gentemot övriga anställda i företaget. Särskilt
orättvisa framstår reglerna beträffande bilar som är sex år eller äldre. Det
förhållandevis låga förmånsvärdet är här motiverat av bilens ålder. Med
tanke på den snabba tekniska utvecklingen framstår ofta så pass gamla bilar
som omoderna och är dessutom naturligtvis mer eller mindre slitna. Motiveringen
för någon att välja en äldre bil är förmodligen antingen att företaget
eller den anställde inte har råd med en nyare bil eller att det är en person
med visst bilintresse. Båda motiveringarna är sådana att varken företagsledaren
eller närstående skall behöva diskrimineras vid val av en äldre bil.

Ett genomförande av de ovan framförda förslagen medför en förenkling
och därför med stor säkerhet också en lättnad i ett redan i dag ansträngt taxeringsarbete.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att hyresersättning från fåmansföretag till
s.k. närstående behandlas på samma sätt som om ersättningen utgått
till annan,

2. att riksdagen beslutar att den tidsgräns om 400 timmar som uppställts
för att medhjälpande make själv skall beskattas för lön eller
motsvarande inkomst slopas,

3. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för att lön till rörelseidkares,
jordbrukares och företagsledares barn själv skall beskattas för
inkomst från företaget eller verksamheten sänks från 16 till 15 år,

Mot. 1989/90
Sk369

12

4. att riksdagen beslutar att förmånsreglerna för äldre bilar tilläm- Mot. 1989/90
pas enhetligt oavsett förmånstagare. Sk369

Stockholm den 18 januari 1990

Erik Holmkvist (m)

13