Skilsmässoförebyggande åtgärder

Motion 2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vårdnadsbidrag/barnkonto.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldrautbildning.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förlänga betänketiden för par som har barn under 16 år från dagens halvår till ett helt år, antingen båda eller bara den ena föräldern önskar skilsmässa.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra de befintliga regler som innebär att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bekräfta policyn som kom till uttryck i proposition 1973:32 Om äktenskaps ingående och upplösning att man i framtiden vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner skall undvika att ge regler ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.3

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 2 hänvisat till SoU.

3 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SkU.

Motivering

1974 ändrades lagen så att det blev enklare och snabbare att skilja sig. Lagändringen motiverades med att det skulle öka livskvaliteten för såväl vuxna som barn; hellre en lycklig skilsmässa än att lappa på en dålig relation.

Efter 25 år har vi facit. Den livsstil som följt i spåren av lagändringen har inte ökat människors livskvalitet generellt sett. Det är i stället så att själva välfärden och folkhälsan hotas av de många separationerna, och värst drabbas barnen.

Enligt SCB:s statistik Skilsmässor och separationer (1995) har årligen sedan 1974 50 000 par skilt sig, varav 20 000 gifta och 30 000 sammanboende. I Sverige har över 2 miljoner människor sedan dess gått ifrån varandra. Det är Europas och därmed förmodligen världens högsta skilsmässofrekvens. Årligen går 45 000 barn igenom en skilsmässa, 10 000 av dem för andra gången. Så många som var fjärde tonåring har idag varit med om en skilsmässa och bor nu i sju av åtta fall hos sin mor. Inom några år har en fjärdedel av barnen för alltid mist kontakten med sin far. De osynliga fäderna är ett stort samhällsproblem: omkring 200 000 fäder bor inte tillsammans med sina 270 000 barn. 60 000 barn har faktiskt aldrig någonsin bott med sin far. Och ändå säger vi att barnen har rätt till båda sina föräldrar.

En skilsmässa innebär väsentligt sämre livsvillkor för alla inblandade. Skilsmässorisken är nämligen mycket större för dem som uppfyller en enda av dessa faktorer: låg utbildning, låg lön, arbetslös, invandrare, bor i lägenhet, bor i storstad, flyttat samman tidigt, haft flera förhållanden, fått barn tidigt och som själva är skilsmässobarn. För dem som uppfyller flera faktorer flerdubblas risken.

Konsekvenserna av de många skilsmässorna blir för den enskilde ofta svåra med statistiskt sett kortare livslängd, ökad sjukdomsfrekvens och halverad inkomst.

Även samhällsekonomiskt räknat är skilsmässorna oerhört kostsamma. Genom bland annat ökade bidragsförskott, bostadsbidrag och socialbidrag blir kostnaden 9,6 miljarder kronor per år eller 2 miljoner per skilsmässa.

I TV-programmet Summerat i september i år uppskattades kostnaderna för skilsmässorna vara 10 miljarder per år i domstolskostnader, underhållsstöd, socialbidrag och bostadsbidrag. Därtill beräknade man att fusket i samband med skilsmässorna var i gigantiska proportioner och kostade skattebetalarna mellan 2 och 3 miljarder ytterligare.

Vi måste på allvar förebygga skilsmässor och genom lagstiftningen prioritera äktenskapet eftersom samboförhållanden spricker tre gånger oftare. 1992 motionerade jag om att familjerådgivningsbyråer ska finnas i landets alla kommuner, något som blev lag 1995. Det är bra, men det räcker inte – över 30 000 söker varje år hjälp och köerna är ofta långa. Kostnaderna för familjerådgivningsbyråerna är ca 100 miljoner kronor, en mycket låg kostnad ställd i relation till de 10–13 miljarder kronor som skilsmässorna kostar årligen. Vi måste ge ökade resurser till familjerådgivning och föräldrautbildning. Vi måste få ett vårdnadsbidrag/barnkonto som ger möjlighet att välja att själv ta hand om barnen när de är små. Kristdemokraterna utvecklar denna tanke i sin budgetmotion.

Just efter första barnets födelse är påfrestningarna stora och skilsmässorisken kraftigt förhöjd. Då behövs allt stöd, och då är man dessutom mest motiverad för en föräldrautbildning som stärker den nya familjebildningen. En sådan utbildning borde erbjudas föräldrarna såväl genom mödravårdscentralen som barnavårdscentralen.

Enligt SCB 1994 anser över hälften av alla män och två tredjedelar av kvinnorna att det är för lätt att skiljas i Sverige. Mot den mörka bakgrund jag nyss tecknat, och för barnens skull, måste lagen från 1974 skärpas och betänketiden förlängas för par som har barn under 16 år från dagens halvår till ett helt år, vare sig båda eller bara den ena föräldern önskar skilsmässa. Detta bör ges regeringen till känna.

Det ligger i samhällets intresse att värna familjen och äktenskapet, så att i görligaste mån separationer kan undvikas.

I proposition 1973:32 om äktenskaps ingående och upplösning sägs också uttryckligen att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner borde undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.

Folkpension till två ensamstående är dock högre än pensionen till var och en av två sammanlevande (10 kap. 1 § samt 6 kap. 2 § LAF). För sammanboende utan gemensamma barn, som inte heller tidigare varit gifta med varandra, är det alltså pensionsmässigt en förlust om personerna ingår äktenskap. Samtidigt utgår s.k. omställningspension endast till efterlevande makar eller sambor med gemensamma barn eller tidigare äktenskap (8 kap. 2 § andra stycket LAF).

Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för sammanboende att bli likabehandlade med makar eftersom behovsprövning sker på den sammantagna inkomsten. Dessa regler som innebär att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja sig, måste ändras. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2001

Tuve Skånberg (kd)