Skivor och spån

Motion 2001/02:N278 av Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag som långsiktigt möjliggör nyinvesteringar i svensk skivindustri.

Konkurrensneutralitet för svensk skivindustri

Näringsutskottet har vid flera tillfällen de senaste åren understrukit betydelsen av att den svenska skivindustrin ges möjlighet att, på något så när jämbördiga villkor, kunna konkurrera med skivindustrin i de andra nordiska länderna och länderna i norra Europa. Det politiska systemet kan i detta hänseende påverka framför allt konkurrenssituationen vad gäller råvaran. Det är råvarans, det s.k. industrispånets (sågspån), prisutveckling som är det stora orosmolnet för svensk skivindustri. Till skillnad från konkurrenterna i andra länder får man i Sverige betala ett allt högre pris för sågspån, som är en restprodukt från sågverksindustrin. Detta beror på att Sverige hitintills satsat mycket hårdare på biobränsleanvändning än andra stater. För värmeverken och kraft/värmeverken är sågspån ett bekvämt bränsle och i takt med att eldningsoljan blir dyrare (världsmarknadspris och skatter) är man beredd att betala mer också för sågspån. Därigenom blir det allt svårare för den svenska skivindustrin att konkurrera. Tack vare den höga volymen sågning vid de svenska sågverken har man ändå lyckats tillgodogöra sig tillräckliga volymer spån de senaste åren.

Det akuta problemet uppstår när en fabrik står inför nyinvestering. En sådan investering skall vara i drift i drygt 25 år. För investeraren är det självklart viktigt att vara medveten om hur kostnadsutvecklingen för viktiga insatsvaror kommer att se ut under en stor del av drifttiden.

Svensk skivindustri står under det närmaste året inför ett antal investeringar i nya skivfabriker. Man vill byta ut de gamla fabrikerna mot nya produktionsanläggningar. Man vill göra dessa investeringar i Sverige dels beroende på den genom åren uppbyggda kompetensen, dels därför att svensk möbelindustri är en stor avnämare av denna skivprodukt.

Det vore bra för svensk träindustri i sin helhet om dessa nya skivfabriker kom till stånd. Det vore illa om produktion och vidareförädling av skogsråvaran tvingades till andra länder. Det finns dessutom en uppenbar risk att även en stor del av möbelindustrin skulle följa efter.

Det går att lösa industrins problem genom någon form av miljöbonus – räknad på den volym sågspån som används. Bonusen motiveras lätt med att skivindustrin i sin produktion av skivor binder CO2.

Principen bör vara att svensk skogsråvara främst bör användas till framställning av produkter. När produkten tjänat färdigt kan den med fördel användas för uppvärmning.

Stockholm den 2 oktober 2001
Lennart Beijer (v)	Gunilla Wahlén (v)