Skogen

Motion 1990/91:Jo314 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Sammanfattning

Skogen är Sveriges mest värdefulla naturresurs.
Skogsnäringen är en av Sveriges mest betydelsefulla
industrigrenar. Den svenska skogen kommer -- om den
förvaltas väl -- att kunna spela en betydelsefull roll i Sverige
även i framtiden.

I vissa regioner spelar skogsnäringen en dominerande
roll för sysselsättningen. Ca 40.000 personer är direkt
sysselsatta inom skogsbruket och den svenska
skogsindustrin sysselsätter ca 140.000 personer.
Skogsnäringens betydelse för Sveriges ekonomi kan därför
knappast övervärderas. Skogsindustriernas exportnetto
uppgår till ca 55 miljarder kronor årligen.

Den svenska skogen svarar också för värden som inte går
att mäta i ekonomiska termer. Skogen är en källa för
rekreation. Bär- och svampplockning och jakt är
betydelsefulla fritidsintressen för många människor.
Skogen svarar också för stora naturvärden. Under 1990-
talet kommer kraven på ökad naturhänsyn inom
skogsbruket att öka. Enligt vår mening bör ett mer
mångfasetterat skogsbruk frammanas genom avreglering
och ägandespridning, bl.a. genom utförsäljning av statligt
ägd skogsmark. Lagstiftningen skall enligt vår mening
skydda skogen från ingrepp som inte är förenliga med en
långsiktig naturvårdshänsyn.

Skogsbruket har under de senaste tio åren varit
kringgärdat av detaljerade regleringar. Regleringarna
saknar motstycke; de statliga bestämmelserna har inte bara
reglerat när skogen skall brukas, utan också hur.

1990 tillsattes en skogspolitisk utredning. Vi anser att
utredningens viktigaste uppgift är att avreglera det svenska
skogsbruket. En omfattande avreglering skulle gagna såväl
skogsbrukarnas som naturvårdens intressen.

Skogslagstiftningen skall, enligt vår mening, syfta till att
skogen förvaltas väl och att betydelsefulla naturvärden
skyddas. Därvid skall också återbeskogningen säkras till
gagn för en långsiktig virkesproduktion. I klartext innebär
detta att alla detaljerade skötselföreskrifter skall avskaffas.

Under 1990-talet måste skogsnäringen ges möjlighet att
verka på en fri marknad. Uttaget av virke skall styras av den
rådande efterfrågan. Träfiberlagen skall avskaffas.

Det finns ett klart samband mellan jordbruket och
skogsbruket. Försämrade förutsättningar för dessa näringar
hotar landsbygdens vidareutveckling.

De ekonomiska prognoserna är dystra. Sverige tycks
vara på väg in i en djup lågkonjunktur. Skogsnäringen är
konjunkturkänslig och konsekvenserna av regeringens
ekonomiska politik låter inte vänta på sig. Investeringar
läggs på is och arbetskraft permitteras. Skogsbruket brottas
med försämrad lönsamhet. På skogsområdet måste en rad
angelägna förändringar göras i skattelagstiftningen.

Skogsvårdsavgiften måste avskaffas.

Kräftgången i svensk ekonomi måste brytas. Svensk
industri måste återfå sin framtidstro. Detta förutsätter en
energi- och Europapolitik som inger förtroende.

Framtidsperspektiven för skogen

Svensk skogsnäring i framtidens Europa

Trots dagens avmattade skogskonjunktur bedöms
skogsindustrin som en lovande tillväxtbransch. Svensk skog
har goda förutsättningar att också i framtiden ge betydande
bidrag till landets ekonomi. Hur stort detta bidrag blir
avgörs dels av hur mycket avverkningsbar skog som
kommer att finnas och dels vilka förutsättningar för en
utbyggnad av svensk skogsindustri som kommer att skapas.
Det är 1990-talets skogs-, skatte- och energipolitik som
avgör villkoren för svensk skogsnärings
utvecklingsmöjligheter.

Skogsindustrins produkter kommer också framöver att
möta hård internationell konkurrens. Snabbväxande
råvaror från lågkostnadsländer och alternativa material
skruvar upp kraven på kostnadseffektivitet, rationella
metoder och avancerad produktutveckling.

Ca 80 procent av skogsindutrins produktion går på
export, huvudsakligen till Europa. Europa är också i
framtiden svensk skogsindustris huvudmarknad, vilket
tydligt understryks av de senaste årens expanderande
investeringar i vidareförädlings- och marknadskapacitet i
Europa.

Mycket tyder på att den framtida efterfrågan på
skogsprodukter kommer att stiga samtidigt med
befolkningsoch välståndsutvecklingen. I Europa är det
särskilt papperskonsumtionen som ökar. Sedan 1982 har
den ekonomiska tillväxten i OECD-området varit 28
procent medan pappersförbrukningen gått upp med 40
procent. Prognoserna pekar i samma riktning.
Papperskonsumtionen per person är t.ex. i Sverige 245 kg
vilket kan jämföras med 150 kg som genomsnitt i OECD-
området. I Östeuropa är den 40 kg. International Institute
för Applied Systems Analysis, IIASA, i Wien har nyligen
presenterat prognoser för Europas råvarubalans på 2000-
talet. Resultatet pekar entydigt på ett växande
virkesunderskott på 50--100 miljoner kubikmeter i Europa
något decennium in på 2000-talet. Virkesbristen gäller
Europa som helhet men inom Europa är de nordiska
skogarna också i fortsättningen den i särklass största
nettoleverantören. Andra virkesbalansstudier, t.ex. FAO:s
''European Timber Trends and Prospects'' ger i stort samma
bild.

Virkesbehovet ökar också globalt sett. I de flesta länder
och regioner växer en ordnad skogsproduktion fram, som
på de flesta håll konsumeras av den ökande inhemska
efterfrågan. Det är således osäkert om man i framtiden
kommer att kunna importera ved till Europa från andra
världsdelar.

Framtidsbedömningarna visar att de nordiska skogarna
kommer att spela en avgörande roll i Europas framtida
råvaruförsörjning. Trots en förutsedd kraftig expansion av
returpapper såsom råvarubas kommer behovet av färsk
fiber att vara stort. Returfiber slits successivt ut och
resurssystemen måste hela tiden fyllas på med nytt material.

Mot denna bakgrund av en kommande virkesbrist och
expanderande marknadsmöjlighet i Europa är det således
ytterst angeläget att Sveriges skogar sköts effektivt och
ambitiöst. För att framtidschanserna skall tas tillvara
behöver skogsnäringen klara besked i grundläggande
näringspolitiska frågor. Detta har inte varit fallet under
senare år och är en förklaring till skogsindustrins
tveksamhet att investera i ny kapacitet i Sverige.
Medlemskap i EG ger även svensk skogsnäring möjlighet
att konkurrera på lika villkor med omvärlden.

Ökad naturhänsyn

Skogen är en mycket betydelsefull naturresurs och en
källa för rekreation. De mycket små rester som finns kvar
av urskogar eller urskogslika skogar bör i största möjliga
utsträckning bevaras. De har ofta en specialiserad flora och
fauna och utgör också något av en skoglig genbank.
Sumpskogarna har -- liksom skogarna på öarna i Östersjöns
skärgårdar -- tilldragit sig naturvårdens intresse genom att
de ofta är mycket artrika och kan ha en lång kontinuitet.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt dessa skogar, så att
skogsbruket tar nödvändig naturhänsyn.

Under 1990-talet kommer allt större krav att ställas på
ökad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Vi menar att
skogsbruket bör befrias från onödig detaljreglering och
därmed ges möjlighet att ta större naturvårdshänsyn.
Minskad detaljreglering skapar dessutom bättre
förutsättningar för utveckling av nya och mer skonsamma
metoder. Det är mot denna bakgrund riktigt att regeringen
i årets proposition avskaffar det så kallade 5:3-bidraget.

Sveriges Lantbruksuniversitet bedriver forskning för ett
naturanpassat skogsbruk, vars mål äratt vidmakthålla
oumbärliga, livsviktiga ekologiska processer och system,
att bevara den naturliga genetiska variationen,att
säkerställa ett uthålligt, långsiktigt nyttjande av arter och
ekosystem.

Forskningen syftar till att utveckla alternativa
skogsbrukssätt. Bland metoderna märks ett mera utvecklat
blädningsskogsbruk och naturlig föryngring med hjälp av
fröträd. Det är angeläget att följa utvecklingen på detta
område.

I vissa områden -- exempelvis det fjällnära
skogsområdet -- kan särskilda regler vara befogade.

Den 6 december 1990 fattade riksdagen beslut om
skogsbruket i de fjällnära skogarna. Beslutet -- som var ett
resultat av en kompromiss mellan socialdemokraterna,
centern och folkpartiet i jordbruksutskottet -- har utsatts för
hård kritik från såväl naturvårdens som skogsbrukets sida.
De nya reglerna ökar byråkratin och krånglet utan att för
den skull klargöra vad som gäller för skyddet och brukandet
av de fjällnära skogarna.

Vårt förslag syftade till att lösa konflikterna mellan
naturvården och skogsbruket. Enligt vår mening bör
naturvärdesinventeringarna i det fjällnära skogsområdet
forceras. Resultatet av inventeringarna skall utmynna i en
tregradig skyddsklassning.

Skyddsklass ett skall omfatta områden med
mycket stora naturvärden. I princip bör inga ingrepp tillåtas
i dessa områden. Skyddsklass två skall omfatta
skyddsvärda områden där ett skonsamt skogsbruk kan
tillåtas.

Om myndigheternas krav innebär försvårad
markanvändning skall markägaren självfallet vara
berättigad till ersättning.

I skyddsklass tre kommer generella
naturaktsamhetskrav att gälla men i övrigt skall markägaren
kunna bedriva skogsbruk i normal omfattning.

Försurningen utgör ett allt större hot mot skogen. Den
största delen av svavelutsläppen kommer från andra länder,
vilket visar på behovet av internationella åtgärder.

Socialdemokraterna och folkpartiet beslöt i samband
med skatteomläggningen att införa en speciell svavelskatt
som står i proportion till svavelutsläppen. Intäkterna skall
användas för att finansiera skatteomläggningen. Detta är
ohederligt. Miljöavgifter skall enligt vår mening användas
för att förbättra miljön.

Vi anser därför att svavelskatten skall omvandlas till en
svavelavgift. Intäkterna skall i första hand användas för att
reparera försurningsskadorna, exempelvis genom
intensifierad kalkningsverksamhet och forskning.

Avreglera skogsnäringen

Det finns ingen annan näringsgren som är så utsatt för
detaljregleringar som skogsbruket. En av de viktigaste
skogspolitiska uppgifterna under 1990-talet är därför att
avskaffa i stort sett all detaljreglering på området.

Det är markägarna -- inte politikerna -- som skall
bestämma hur och när skogen skall brukas.
Skogsvårdslagstiftningen skall därför inte innehålla några
skötselföreskrifter. Lagstiftningen skall, enligt vår mening,
syfta till att skogen förvaltas väl och att betydelsefulla
naturvärden skyddas. Därvid skall också behovet av
återbeskogning säkras till gagn för en långsiktig
virkesproduktion. Vi är också kritiska till den styrning av
skogsbruket som hittills har gjorts via olika statsbidrag.
Dessa generella bidrag bör helt avskaffas. Vi kan endast
acceptera bidrag som syftar till att förstärka
naturvårdshänsynen.

Vår utgångspunkt är att markägaren självständigt skall
avgöra hur skogsbruket skall drivas, då skapas goda
förutsättningar för att driva ett lönsamt skogsbruk.

Byråkratin och myndighetsutövningen på skogsområdet
skall skäras ned till ett minimum. Myndigheterna skall
endast kunna ställa krav på brukaren då det är påkallat ur
långsiktig naturresurshushållning. Detta skall även
inkludera skyddet av ädellövskogar och återbeskogning.
Myndigheterna bör också kunna ställa krav på åtgärder för
att förhindra insektshärjningar.

Om myndigheternas krav leder till försvårad
markanvändning skall givetvis ersättning utgå.

Skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen bör som
ovan sagts bantas mycket kraftigt. Denna komprimering av
skogsvårdslagstiftningen innebär att även
ädellövskogslagen kan avskaffas. Syftet med den nuvarande
ädellövskogslagen skall täckas i ordinarie skogsvårdslag.
Lagen om skogsvårdsavgift skall också avskaffas.

Träfiberlagen begränsar i dag användningen av träfiber.
Vi anser att även den skall avskaffas. Träfiberlagen har bl.a.
hindrat att träfiber används som biobränsle. Detta har varit
olyckligt. Träfiberanvändningen skall styras av marknaden.
Uppstår brist får de olika träfiberköparna konkurrera med
hjälp av sin prissättning. Den som är beredd att betala mest
får således köpa träfiber på en fri marknad. Skogsnäringen
som helhet gynnas av att träfiberlagen avskaffas.

I samband med riksdagens beslut om skogsbruket i de
fjällnära skogarna förbjöds markägarna att anlägga
skogsbilvägar om de inte bedöms vara lönsamma från
skogsbrukssynpunkt. Vi anser att den markägare som så
önskar skall ha rätt att bygga en skogsbilväg på egen
bekostnad.

Stärk det enskilda ägandet

Ägar- och arronderingsbilden för den svenska skogen
skiftar kraftigt mellan norra och södra Sverige.
Storskogsbruket, med bolags- och statligt ägd mark,
dominerar i norr. I södra Sverige dominerar
''bondeskogsbruket''. Klimatförhållandena ger också högst
olika tillväxtbetingelser.

Sammantaget har dessa förhållanden resulterat i att
Sveriges växande virkestillgångar alltmer förskjutits
söderut. Denna process pågår i en allt snabbare takt och
kommer ytterligare att förstärkas genom den nya
jordbrukspolitiken.

Staten äger genom Domänverket, mer än 4,6 miljoner
hektar skogsmark. Kommunerna och kyrkan äger vardera
drygt 350.000 hektar. Vi anser att Domänverkets skogar bör
säljas. Vi ser gärna en motsvarande utförsäljning av
kommunernas och kyrkans skogsinnehav. En utförsäljning
skulle leda till en välbehövlig och önskvärd ägandespridning
och bättre arrondering, som i sin tur skulle borga för ett mer
mångfasetterat skogsbruk. Genom att öka antalet
skogsägare stödjs mångfalden inom skogsbruket, till gagn
för naturvården.

Vi anser att jordförvärvslagen måste ändras. I dag gör
myndigheterna en prövning av försäljningen. Denna
lagstiftning minskar utbudet och omsättningen av
fastigheter vilket i sin tur leder till minskad bosättning på
landsbygden. En fastighetsaffär är främst en angelägenhet
mellan köpare och säljare. För att slå vakt om det enskilda
ägandet anser vi emellertid att förvärvsprövning av
juridiska personers köp skall kvarstå. Sådana förvärv bör
prövas restriktivt.

En del av den verksamhet som i dag sköts av
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna kommer att
försvinna vid en avreglering. Viss annan verksamhet kan
med fördel överföras i enskild regi. Vi föreslår att frö- och
plantverksamheten skall bolagiseras.

Bättre skattesystem

Skatteomläggningen innebär inte att skattetrycket
sänks -- i stället omfördelas skatterna. De nya reglerna
drabbar skogsbrukarna särskilt hårt.

Skatteomläggningen driver på inflationen ytterligare,
vilket kommer att medföra svårigheter för de mindre
företagen. Regeringen saknar i dag en trovärdig ekonomisk
politik. Balansproblemen i den svenska ekonomin kommer
att förvärras. Det leder till ytterligare höjda realräntor och
har bidragit till att den ekonomiska tillväxten successivt har
försvagats.

Skogsindustrin har under de senaste året valt att göra
många betydande investeringar utanför Sverige. Det finns
många förklaringar till att dessa investeringar har gjorts i
andra länder. Skattetrycket är en orsak, men även
osäkerheten kring energi- och Europapolitik har bidragit till
utflyttningen. Regeringen borde dra lärdom av det
inträffade. Det fordras krafttag om den negativa trenden
skall kunna brytas. Det är olyckligt att den svenska
skogsindustrin upplever de svenska förhållandena så
ogynnsamma så att de flyttar utomlands. I slutänden
drabbas såväl svenskt skogsbruk som svensk ekonomi
negativt.

Skattetrycket måste sänkas. Moderata Samlingspartiet
har föreslagit en skattereform som innebär en väsentlig
sänkning av skattetrycket under 1990-talet.

Vi anser att följande åtgärder väsentligt förbättrar
förutsättningarna för skogsnäringen.Sambandet mellan
förmåner och socialförsäkringsavgifter bör successivt
återinföras. Avgiftsuttaget bör reduceras genom att icke
förmånsrelaterade avgifter på sikt slopas.
Arbetsgivaravgiften bör sänkas med minst 4,5
procentenheter under de närmaste två åren.Den
särskilda löneskatten -- som bl.a. belastar så kallat passiva
näringsinkomster och pensionärer som arbetar efter 65 års
ålder -- bör successivt slopas.Skogsvårdsavgiften
avskaffas. Redan innevarande år, d.v.s. fr.o.m. den 1 juli
1991, sänks avgiften till 0,4 procent. Resterande avgift
avskaffas helt från och med den 1 juli 1992.
Avgiftsunderlaget för 1992 skall beräknas på
fastighetstaxeringen för 1991. Detta innebär att den
förväntade taxeringshöjningen inte slår igenom vid
avgiftsberäkningen.Kapitalbeskattningen i Sverige bör
anpassas till vad som gäller i våra konkurrentländer. Redan
från och med 1992 bör förmögenhetsbeskattningen av
arbetande kapital helt avskaffas. Förmögenhetsskatten i
övrigt bör successivt slopas.Arvs- och gåvoskatten bör
efter hand sänkas till den genomsnittliga nivå som gäller för
övriga nordiska länder.Det skattefria beloppet vid gåva
bör höjas från 10.000 kronor till ett halvt basbelopp.
Beskattningen av realisationsvinster bör sänkas. I ett första
steg bör anskaffningsvärdena inflationsskyddas.Regler
om så kallad räntefördelning inom enskild
näringsverksamhet bör helt avskaffas.Det preliminära B-
skatteuttaget bör sänkas från 110 procent till 100 procent av
föregående års slutliga skatt.Nuvarande energiskatter
bör helt avskaffas. I stället bör en koldioxidbaserad
beskattning av fossila bränslen införas. Detta skulle stärka
biobränslenas konkurrenskraft.Beskattningen av
skogsbrukets driv- och smörjmedel bör miljörelateras.
De nuvarande reglerna för skogskonton bör permanentas.
Avsättningstiden för skogskonto bör förlängas till 15 år.
Räntan på skogskontomedel bör endast beskattas vid uttag.

Forskning och utveckling

Det skogliga forsknings- och utvecklingsarbetet behöver
förstärkas och utbildningsinsatserna måste öka. Ytterligare
forskning behövs för att främja såväl skogsproduktion som
miljö.

Södra Sveriges allt viktigare roll för svenskt skogsbruk
måste få avspegla sig i den framtida skogliga forskningens
och utbildningens inriktning och dimensionering.

Det är statens uppgift att svara för den mera
grundläggande och långsiktiga skogliga forskningen. När
det gäller mera kortsiktigt inriktat forsknings- och
utvecklingsarbete har skogsbruket ett eget ansvar.
Forskningsresultaten ligger ofta nära praktisk tillämpning.
Det krävs därför enkla och effektiva former för nära
samverkan mellan forskare och praktiker. Det gynnar båda
parter.

För att förstärka forskningsinstitutionerna och anpassa
forskningens villkor och arbetsformer till de krav som ställs
är det nödvändigt att en större del av forskningsmedlen går
direkt till de forskande institutionerna. En alltför stor del
av de statliga medlen slussas i dag ut genom forskningsråd,
ämbetsverk och skogsorgan. Detta är tidsödande och tar
resurser från forskningsarbetet genom att stor möda läggs
ner på pappersexercis i stället för produktivt arbete.

En ökad satsning direkt på forskningsinstitutionerna är
en förutsättning för att den långsiktiga och
framtidsinriktade forskningen skall komma till stånd och
nödvändig kompentensuppbyggnad ske.

Diverse anslagsfrågor

En avreglering innebär också att betydande besparingar
kan göras i den statliga administrationen. En stor del av de
uppgifter som i dag Skogsvårdstyrelserna och
Skogsstyrelsen svarar för kommer att kunna avskaffas eller
överföras i enskild regi.

Vi anser att de översiktliga skogsinventeringarna (ÖSI)
kan avbrytas omedelbart. Behovet av underlag för
långsiktig planering tillgodoses bäst genom ökade resurser
till riksskogstaxeringen.

De statliga investeringarna i frö- och plantverksamhet
kan helt utgå, liksom de statliga bidragen till byggande av
skogsbilvägar och skogsdikning. Dessa kostnader bör i
stället vara direkt avdragsgilla vid inkomsttaxering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syftet med
skogsvårdslagstiftningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
av skogsvårdslagen och ädellövskogslagen i enlighet med
vad i motionen anförts,

[att riksdagen beslutar sänka skogsvårdsavgiften till 0,4
% fr.o.m. den 1 juli 1991,1]

[att riksdagen beslutar avskaffa träfiberlagen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsvårdsavgiftens
avskaffande,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anläggande av skogsbilvägar i de
fjällnära skogarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om naturanpassat skogsbruk,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utförsäljning av domänverksmark i enlighet med vad i
motionen anförts,2]

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i jordförvärvslagen i enlighet med vad i motionen
anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida skogliga
forskningens och utbildningens inriktning och
dimensionering,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
av reglerna för skogskonton i enlighet med vad i motionen
anförts,1]

7. att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 92 300 000
kr.,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att till
Skogsvårdsorganisationen: Investeringar för budgetåret
1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20 885 000 kr.,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till
byggande av skogsvägar för budgetåret 1991/92,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
kostnaderna för byggande av skogsbilvägar samt
investeringar i skogsdikning skall vara avdragsgilla vid
inkomsttaxering.1]

Stockholm den 25 januari 1991

Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Ivar Virgin (m)

Mona Saint Cyr (m)

Birgit Henriksson (m)

Hans Dau (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Anders G Högmark (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

1 1990/91:Sk397
2 1990/91:N326