Skogsbruket i Skåne

Motion 1988/89:Jo314 av Rune Rydén och Ingvar Eriksson (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo314

av Rune Rydén och Ingvar Eriksson (båda m)
Skogsbruket i Skåne

Skåne är mera känt för sitt jordbruk med böljande slätter och en omfattande
livsmedelsindustri än för sitt skogsbruk. Skogen upptar dock en tredjedel av
arealen och ägs till 80 procent av enskilda jord- och skogsbrukare. Lövskogen
utgör fortfarande en stor del, ca 45 procent, av arealen.

Skogsarealen omfattar 370 000 hektar med en mycket hög bonitet.
Tillväxten är ca 2 730 000 m3 sk (skogskubikmeter) per år, vilket motsvarar
mycket stora värden per år. Räknar man med att i förädlingsledet sker
ungefär en femdubbling av virkesvärdet, har skånsk skogsbruksråvara en
stor betydelse för industrin. Omsättningen rör sig om ca 1,7 miljarder kr.

I Skåne finns bara en stor massaindustri, Nymölla. Ytterligare två större
massaindustrier är beroende av skånskt virke, nämligen Mörrum och
Hyltebruk. Det finns ca 15 sågverk i Skåne, alla dock av mindre omfattning.
Totalt sysselsätter skogen och skogsbruket i Skåne direkt över 5 000
personer. Till detta kommer anställda inom transporter, servicenäringar
m.m.

Problemet i skånskt skogsbruk är att man har dålig ekonomi i produktionen
av ädellövskog. Det skånska barrvirkets kvalitet är inte den allra bästa.
Landskapet är stormkänsligt; stormskadorna på skogen förrycker planeringen
och försämrar ekonomin. Det är viktigt att utbildningen för lövskogsbruket
uppmärksammas mera, då nu betydelsen av lövskogen ökat. Det finns
t.ex. bara en skogsbrukslinje inom gymnasieskolan i hela landskapet, vilket
framöver torde få ökad betydelse.

Luftföroreningarna förorsakar skador på skogen även i Skåne. De är dock
ännu svåra att mäta. Oroande är att nästan alla trädslag tycks påverkas av
luftföroreningarna. Utsläppen i det egna landskapet måste begränsas. Likaså
måste man genom internationella överenskommelser få till stånd ytterligare
begränsningar av utsläppsmängderna som kommer från andra länder. Det är
dessutom av mycket stor vikt att man snabbt kan registrera och mäta
skadeutvecklingen. Skogsvårdsstyrelsen bör få de resurser som behövs
härför.

Den 1 juli 1984 ersattes bokskogslagen med en ny lag, ädellövskogslagen.
Enligt denna skall marker med ädellövskog (t.ex. bok, ek, alm, ask) även i
fortsättningen användas för dessa trädslag, om inte länsstyrelsen medger
annat. Statsbidrag skall kunna lämnas bl.a. till anläggning och skötsel av
ädellövskogen. I proposition 1988/89:100 bil. 11 föreslåsen höjning till 8 milj.
kr. inom anslagsdelen Ädellövskog. Det är en konsekvent höjning. Tvingar

statsmakterna skogsägarna att behålla vissa trädslag som ger lägre avkastning,
måste man ta konsekvenserna och lämna stimulans.

I propositionen föreslås fortsatta anslag till åtgärder i lågproducerande
bestånd, s.k. 5:3-skogar. Detta anslag bör borttas, inte minst med hänsyn till
konflikterna mellan skogsvårdslagens bestämmelser och ädellövskogslagens.

För skogsbruket i Skåne är det mycket angeläget, sedan ädellövskogslagen
nu trätt i kraft, att frågan om en utveckling av lövskogsbruket uppmärksammas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av registrering, mätning och uppföljning
av skogsskadorna samt en omfördelning av anslagen till förändrade
behov,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ökad satsning på ädellövskogen
och omfördelning av anslag härtill,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
utbildning i lövskogsbruk samt

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagandet av anslag till lågproducerande
bestånd, s.k. 5:3-skogar.

Stockholm den 23 januari 1989

Rune Rydén (m) Ingvar Eriksson (m)

Mot. 1988/89
Jo314

7