Skogsbruket

Motion 1989/90:Jo311 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo311

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Skogsbruket

Allmänna synpunkter

Skogen har många olika värden; livsrum för växter och djur, ekologisk stabilisator,
producent av virke och energi, producent av svamp och bär, kunskapsbärare,
kulturbärare, miljö för friluftsliv. Vi måste ta hänsyn till alla
dessa värden vid vårt nyttjande av skogen.

Den rådande skogspolitiken har prioriterat skogens funktion för att försörja
massaindustrin med råvara alldeles för högt. När företrädare för naturvården
kritiserar den svenska skogspolitiken för att vara alldeles för exploateringsinriktad,
brukar skogindustrins och skogsbolagens företrädare kontra
med att vi har ett mycket stort virkesförråd och en hög tillväxt i skogen. Men
problemet med skogsbrukets inriktning ligger på ett annat plan - problemet
är inte att antalet skogskubikmeter skulle vara för lågt. Skogsbruket leder
till att naturtyper samt växt- och djurarter slås ut. Mångfalden av arter i våra
skogar blir allt lägre. Den utveckling som pågår är en gigantisk genetisk utarmning.
I dag upptas inte ens 1% av den totala produktiva skogsmarken av
urskogar!

Ett annat problem, av näringspolitisk natur, är att skogsbruket i hög grad
inriktas på massaindustrins behov. Men skogsbruk är en mycket långsiktig
näring och en alltför ensidig inriktning i dag kan leda till framtida ekonomiska
problem. Det är naturligvis omöjligt att veta vilken skogsbrukspolitik
i dag som kommer att ses som förnuftigast om 50 eller 100 år. Men det gör
det än mer viktigt att inriktningen inte är så ensidig t.ex. när det gäller val
av trädslag. Det är möjligt att det svenska skogsbrukets konkurrensfördelar
kommer att ligga mer på produktion av kvalitetstimmer till sågverken än på
råvara till massaindustrin. Konkurrensen kan komma att hårdna betydligt
från skogsbruk i delar av världen där tillväxten är betydligt högre än Sverige.
I dessa områden saknas däremot förutsättningar för att producera sågtimmer
av samma kvalitet som i Sverige.

Energiförsörjningen måste baseras på förnyelsebara och miljövänliga
energikällor. Energiförbrukningen kan minskas radikalt genom sparande
och effektivisering, men en ökad användning av biobränslen är ändå nödvändig.
Detta kan leda till konkurrens med massaindustrin om råvaran. En

ändrad energipolitik kan därför också påverka den framtida skogsbrukspolitikens
inriktning.

Vi anser att det behövs en parlamentarisk kommitté för att utreda på vilket
sätt den svenska skogbrukspolitiken kan inriktas mot mer långsiktighet.

Det långsiktiga virkesuttaget

Människan har på kort tid orsakat en omfattande genetisk utarmning bl.a.
genom att utplåna naturliga biotoper. Den internationella naturvårdsunionen
(IUCN), där Sverige är medlem, kommer sannolikt att föreslå att 10 %
av alla representativa naturtyper måste bevaras för att hejda den genetiska
erosionen. Mot den bakgrunden har vi i vår partimotion om naturvården föreslagit
som långsiktigt mål att 10 % av alla representativa naturtyper i Sverige
skall bevaras.

I den här motionen för vi istället fram det kortsiktiga och blygsamma kravet
att 1% av den produktiva skogsmarken nedanför den gamla skogsodlingsgränsen
ska skyddas före 1995 års utgång. I vårt förslag till statsbudget
har vi anslagit 400 milj. kr mer än vad regeringen föreslagit, dvs. 500 milj.
kr, till inköp av mark. Med anslag av den storleksordningen kan 1 %-målet
nås inom tre år. Vid inköp av mark ska urskogar och urskogsliknande naturskogar
prioriteras. Det är bråttom om det ska gå att hinna innan dessa områden
är avverkade! Med regeringens nuvarande takt kommer det ta 15-20 år!

Vi menar att målet för det årliga virkesuttaget på 75 milj. m3sk är för högt
och föreslår 65 milj. m3sk som långsiktigt mål för det årliga virkesuttaget.
Det kan tyckas vara lågt i förhållande till den årliga tillväxten på ca 85 milj.
m3sk, men vi har bedömt det vara lämpligt i förhållande till den ändrade inriktning
av skogbruket som vi vill ha, nämligen :

- 10 % av alla representativa naturtyper bör skyddas,

- restriktioner när det gäller skogsbruksmetoderna, t.ex. av skogsdikning,
storhyggesbruk, plöjning och harvning,

- väsentligt större naturvårdshänsyn i skogsbruket i allmänhet,

- ökad konkurrens om råvaran från energisektorn.

Träfiberlagen

Träfiberlagen syftar främst till att trygga skiv- och massaindustrins tillgång
på råvara gentemot konkurrerande intressen. Lagen hindrar i viss mån att
skogsråvara används inom energisektorn. Vi syftar med vår ekonomiska politik
till att höja biobränslenas konkurrenskraft i förhållande till fossila
bränslen. Vi anser att regeringen inte behöver ha några befogenheter när det
gäller att styra råvaruanvändningen. Därför föreslår vi att lagen avskaffas.

Skogsvårdslagen

Skogsvårdslagen är hårt inrikad på det rena virkesuttaget på bekostnad av
många andra värden. Skogsbruket måste bli mer varierat både vad avser
brukningsmetoder och ändamål. Skogsvårdslagstiftningen måste ses över så
att det blir lättare för den enskilde skogsägaren att bedriva ett mer extensivt
skogsbruk, utnyttja fler trädslag och där så är lämpligt använda blädning som

Mot. 1989/90

Jo311

17

avverkningsmetod. Idag är det i princip förbjudet att låta bli att avverka för
den markägare som av naturvårdsskäl vill bevara ett område!

Naturskyddsföreningen har utarbetat ett förslag till ny skogsvårdslag. I
förslaget gynnas flerbruk av skogen framför en utpräglad inriktning på virkesproduktion,
genom att markägaren får frihet att bedriva ett mer extensivt
skogsbruk och spara mark för naturvårdsändamål.

I väntan på en helt ny skogsvårdslagstiftning anser vi att en del, för naturvården
väsentliga, ändringar måste göras redan nu i den nuvarande skogsvårdslagstiftningen.
Skogsvårdslagens 5§ 3:e stycket bör avskaffas liksom
hela 6§. Dessa paragrafer tvingar fram avverkning i såväl lågproducerande
bestånd som överåriga bestånd samt där skogen består av olämpliga trädslag.

21 § i skogsvårdslagen är en hänsynsparagraf som ger möjligheter att
lämna föreskrifter om naturvårdshänsyn i skogsbruket. Det är hit de som
försvarar dagens skogsbruksmetoder brukar hänvisa när de påstår att skogsbruket
tar tillräcklig naturvårdshänsyn.

Tyvärr är paragrafen bara en papperstiger. Det finns flera orsaker till att
den inte fungerar. En är att den inte är direkt straffsanktionerad. Det innebär
att skogsägaren varken kan bli straffad direkt för brott mot paragrafen
eller föreskrifter kopplade till paragrafen. Skogsvårdsstyrelsen måste ha
kommit med ett föreläggande innan åtal kan väckas, dvs. ha ålagt den enskilde
markägaren vissa restriktioner med hänvisning till föreskrifter utfärdade
med stöd av 21 § innan denne vidtar en åtgärd inom skogsbruket, t.ex.
slutavverkar.

Föreskrifterna får inte orsaka att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Därigenom begränsar möjligheterna att kräva naturvårdshänsyn
starkt. En direkt följd av detta är att föreskrifterna anger att hyggesstorleken
inte får inskränka den avverkningsvolym som behövs för en rationell drift,
vilket har gjort det omöjligt att ingripa mot storhyggesbruket.

Vi föreslår därför att 21 § och dess föreskrifter ses över i syfte att stärka
naturvården. Ett mer långtgående naturvårdsansvar bör läggas på skogsbrukaren
och paragrafen bör straffsanktioneras.

Ädellövskogslagen

Ädellövskogslagen är inte effektiv när det gäller att skydda landets ädellövskogar.
En anledning är det höga kravet på vad som får betecknas som ädellövskog.
Kravet ligger på 70% ädellövträd för södra Sverige. Definitionen
bör ändras så att en 50 %-ig andel blir tillräcklig i hela landet. De trädslag
som kallas ädla bör också kompletteras med klibbal.

Ett annat problem är att markägarna har kunnat anpassa beståndsindelningen
genom att avverka delar av ädellövsbestånd tillsammans med bestånd
av andra trädslag, och på så sätt kunnat pressa ned andelen ädla lövträd.
Lagen måste ändras så att den möjligheten försvinner.

Skogsbruksplanerna

I det förslag till lag om biotopskydd, som vi också lägger fram under årets
allmänna motionstid, har vi föreslagit att krav på kommunala naturvårdspla

Mot. 1989/90

Jo311

18

ner ska införas och att de obligatoriska skogsbruksplanerna ska anpassas till
dessa. Utredningen sorn arbetar med ett nytt förslag till naturvårdslag bör
beakta att naturvårdshänsyn måste arbetas in i skogsbruksplanerna. Vi anser
att 21a§ och skogsvårdslagen i övrigt bör ändras så att naturvårdshänsyn blir
en väsentlig del i skogsbruksplanerna.

Ekononomisk utredning för bättre naturvård

Vi anser att det är hög tid att se över de ekonomiska förutsättningarna för
ett mera långsiktigt skogsbruk. En statlig utredning bör se över de ekonomiska
och juridiska aspekterna för att åstadkomma bättre kvalitet på framtidens
virke. Samtidigt är det viktigt att finna ekonomiska möjligheter för en
bättre naturvård i skogsbruket. Utredningen bör också se över om det totala
avgiftsuttaget står i relation till vad ett naturvårdsanpassat och kvalitetsmedvetet
skogsbruk klarar på lång sikt.

Utredningen skall ha nära samarbete med eller vara en del av den utredning
som vi tidigare har krävt om översyn av skogsvårdslagen.

Utredningen bör vidare närmare analysera följande förslag: möjligheterna
till att avverka skattefritt mot avsättning av mark för naturvård, skogsvårdsavgifternas
vara eller inte vara, skogsavdragens betydelse ur pris- och
awerkningssynpunkt för den enskilda gården m.m.

a) Skattefri avverkning för avsättning till naturvård. Detta förslag innebär
att den enskilde skogsbrukaren för att kunna avsätta mark för naturvårdsändamål,
får rätt att antingen avverka skattefritt eller får någon form av avdragsrätt
på fastigheten.

b) Skogsvårdsavgifterna är egentligen ingen avgift utan fungerar i praktiken
som en extra förmögenhetsskatt. Mindre än 1/3-del av avgifterna går tillbaka
till skogsbruket i någon form och avgiftsuttaget är relativt högt.

Om skogsvårdsavgifterna skall vara kvar bör avgiften tas ut vid avverkning
istället för, som nu, på taxeringsvärdet. De influtna medlen skulle i så fall
kunna användas på ett annat sätt och knytas närmare till skogsbruket.

Avgifterna skulle kunna utformas som en miljöavgift på skogsbruket och
användas till naturvårdsändamål. Pengar skulle t.ex. kunna användas till att
köpa in mark som bör skyddas från skogsbruk, och därmed bidra till att 1%målet
nås. Det skulle också kunna användas till inköp av mark i närheten
av tätorter som är lämpligare att använda för friluftslivet än för ett intensivt
skogsbruk.

En annan idé är att skapa större möjligheter att betala ersättning till skogsägare
för att bedriva ett för naturvården skonsammare skogsbruk.

c) Skogsavdragens betydelse för naturvården. Utredningen bör också
granska vilka effekter som skogsavdragen har för såväl prisbildningen på
skogsfastigheter som för naturvården. Det finns, av vad vi kunnat utröna,
en risk för att avdraget pressar upp priserna och stimulerar fram drastiska
avverkningar där naturvården lätt kommer i kläm.

Riksskogstaxeringen

Riksskogstaxeringen genomför ett viktigt arbete när det gäller att undersöka
skogens tillstånd i hela landet. Naturvården borde kunna få större nytta av

Mot. 1989/90

Jo311

19

riksskogstaxeringen. Kostnaden att genomföra inventeringar av växter och
naturtyper skulle bli jämförelsevis låg då en stor del av kostnaderna redan
är betalda eftersom man redan är på plats för att undersöka andra parametrar.
Vi förslår att riksskogstaxeringens verksamhetsområde utökas så att
riksskogstaxeringen blir av större värde för naturvården.

De fjällnära skogarna

Trots oklarheten om möjligheterna till en säker återväxt, bedrivs ett intensivt
skogsbruk i de fjällnära skogarna ovanför den gamla skogsodlingsgränsen.
En del av dessa områden är också viktiga för rennäringen eftersom de
utgörs av gammal hänglavskog.

Våren 1989 frångick socialdemokraterna och moderaterna sina vallöften
om att skydda de fjällnära skogarna genom en naturvårdsgräns för det fjällnära
skogsbruket. Istället hänvisade man till en pågående utredning i Skogsstyrelsen
regi som skulle komma med förslag till ett bättre bevarande av de
fjällnära skogarna. Redan i regeringens direktiv gjordes det omöjligt för
Skogsstyrelsen att presentera något förslag som skulle kunna ha betydelse
för att åstadkomma något skydd värt namnet. Regeringens direktiv innehöll
nämligen den begränsningen att pågående markanvändning inte avsevärt
fick försvåras. Detta innebar i klartext att Skogsstyrelsens förslag inte fick
kosta något. Om pågående markanvändning avsevärt försvåras måste ersättning
betalas ut till markägarna enligt naturvårdslagen. Det är självklart
omöjligt att rädda de fjällnära skogarna med så små förändringar av skogsbruksmetoderna
att ersättning till markägarna inte behöver betalas ut.Det
är märkligt att Sveriges regering tydligen inte anser att vi har råd att skydda
dessa lågproduktiva områden från ett intensivt skogsbruk. Regeringens hållning
gör det omöjligt att behålla den eventuella trovärdighet som Sverige
kan ha kvar i såväl nationella som internationella naturvårdssammanhang.

Vi anser att riksdagen ska fatta beslut om att en naturvårdsgräns för fjällnära
skog ska inrättas med Naturskyddsföreningens förslag som underlag.
Naturvårdsverket bör få motsvarande uppdrag som Skogsstyrelsen fick men
utan brasklappen pågående markanvändning får inte avsevärt försvåras.
Målsättningen ska vara att lämna ett konkret förslag till naturvårdsgräns och
till hur restriktionerna för skogsbruket ska se ut. Ett småskaligt och skonsamt
skogsbruk efter prövning av naturvårdande myndigheter ska kunna
tillåtas.

Naturvårdsverket bör också undersöka på vilket sätt de områden nedanför
de fjällnära skogarna, som gruppen Steget före från Naturskyddsföreningen
har uppmärksammat, bör skyddas. Vissa områden alldeles nedanför
det som brukar betecknas som den fjällnära skogen har nämligen visat sig
vara synnerligen skyddsvärda. En orsak är att dessa områden hittills har skonats
från ett intensivt skogsbruk och fungerar som restbiotoper för arter som
tidigare var vanliga i en stor del av landet.

Våtmarker och sumpskogar

Skogsbruket har redan orsakat att en mycket stor del av landets våtmarker
och sumpskogar har dikats ut och förstörts. Fram till årets statsverksproposi

Mot. 1989/90

Jo311

20

tion har dessutom bidrag betalats ut till skogsdikning! Många hotade arter
är beroende av just våtmarks- och sumpskogsbiotoper. Dels fungerar de fuktigare
områdena som skafferi, barnkammare och gömställe för många djur,
dels finns det en rad djur och växter som bara kan leva i den fuktigare miljön.
Områdena fungerar som ersättningsbiotoper för arter som trängts undan
från torrare områden av skogsbruket. Utdikningen är inte bara ett problem
för naturvården utan också i hög grad en miljöfråga. Våtmarker och sumpskogar
fungerar som naturliga kvävefällor eftersom nitrat reduceras till
kvävgas i den syrefattiga miljön. Kväveläckaget ökar från skogsmarken på
grund av att utdikningen minskar kapaciteten till denitrifikation.

Numera är skogsdikning tillståndspliktig enligt 18c§ i naturvårdslagen.
Men i praktiken har inte tillståndsplikten kunnat minska skogsdikningen.
Tillstånd har givits så gott som utan undantag!

Dessutom är den sk. skyddsdikningen inte tillståndspliktig överhuvudtaget
trots att skyddsdikning ofta innebär att diken dräs genom våtmarksområden.
Skyddsdikning utförs normalt efter kalhuggning till skillnad från skogsdikning.
Om dikning utförs efter avverkningen blir det därför klassat som
skyddsdikning, och inte skogsdikning. På så sätt kan tillståndsplikten undvikas.

Vi kräver att även skyddsdikningen görs tillståndspliktig och att villkoren
för tillstånd skärps så att utdikningen praktiskt taget upphör.

I ett lagförslag om biotopskydd, som vi också lämnar in under årets allmänna
motionstid, har vi föreslagit att all exploatering av våtmarker och
sumpskogar ska göras tillståndspliktig. Tillstånd ska bara få ges efter noggranna
miljökonsekvensbeskrivningar där bland annat en inventering ska
ingå. Tillstånd ska inte få ges om området är biotop för eller har väsentlig
betydelse för hotade arter.

Skogsbruksmetoderna

Många skogsbruksmetoder som används idag hör inte hemma i ett naturvårdsanpassat
skogsbruk. Extrema skogsbruksmetoder bör i princip förbjudas.
Med extrema skogsbruksmetoder menar vi helträdsutnyttjande, stubbrytning
och hyggesplöjning.

Kalhuggningen som avverkningsmetod måste också radikalt förändras.
Stora kalhyggen bör inte få tas upp. Hur stora hyggen som ska tillåtas måste
anpassas till marktyp och läge, men bör normalt kunna begränsas till 1-5 ha.
Skärpta krav på anpassning till terrängen måste ställas och hyggen ska inte
få läggas kant i kant så att i praktiken mycket stora hyggen kan uppkomma.
Torrträd, äldre träd och trädgrupper, särskilt av lövträd, måste sparas vid
avverkningen.

Skogsgödsling med kväve hör inte hemma i ett naturvårdsanpassat skogsbruk.
Kvävegödslingen leder till att uttaget ur skogen kan ökas på ett sätt
som marken inte kan bära på sikt. Konkurrensförhållandena mellan olika
växter förändras så att växter som kan klara sig på näringsfattigare marker
missgynnas. Ett flertal av de hotade växterna tillhör denna kategori.

Vi anser att all spridning av bekämpningsmedel i naturen ska förbjudas.
Idag kan visserligen kommunerna stoppa sprutning i skogen och det har lett

Mot. 1989/90

Jo311

21

till att kemiska bekämpningsmedel inte används i någon större utsträckning.
Vi anser att det inte finns någon anledning att ha kvar möjligheten till spridning
av bekämpningsmedel i skogen.

Främmande trädslag

Utplanteringen av främmande trädslag måste upphöra eftersom de innebär
ekologiska risker som inte är överblickbara. Utplanteringen innebär också
en ekonomisk risk eftersom de främmande trädslagen kan tänkas drabbas av
sjukdomar och skadeinsekter i större omfattning än naturligt förekommande
trädslag. Fortfarande planteras varje år 27 000 ha med Contorta och försök
pågår med en rad andra trädslag.

Kalkning av skogsmark

Försurningsläget för skogsmark är akut i delar av landet, framförallt i sydvästra
Sverige. Vissa mätningar tyder på att det utbytbara förrådet av baskatjoner,
som kalcium och magnesium, har halverats på bara några decennier.
Halterna av utbytbart aluminium som kan skada trädens rötter har däremot
ökat.

Det akuta läget gör att vi, trots den osäkerhet som finns vad gäller skogskalkningens
effekter, väljer att föreslå att budgetmedel satsas på skogskalkning
och vitaliseringsgödsling med framförallt kalcium och magnesium. Vi
har i vårt budgetförslag avsatt 10 milj. kr utöver regeringens till kalkning och
vitaliseringsgödsling av skogsmark.

Våra åtgärder för att komma till rätta med orsakerna till försurningen och
skogsskadorna tar vi upp i andra partimotioner.

Skogsbilvägar

Nätet av skogsbilvägar växer snabbt. Det naturliga skogslandskapet skärs
sönder i bitar. Det är numera svårt att hitta skogsavsnitt där man kan vandra
särskilt länge utan att hamna på en skogväg. Förutom att skogsvägar utgör
störande inslag i landskapsbilden, tar de i anspråk mark och är ett hot mot
känsliga arter. De utgör naturligtvis också en avgörande faktor för skogsbrukets
möjligheter att intensivbruka skogen.

I vårt förslag till statsbudget har vi föreslagit att bidragen till skogsbilvägar
dras in. Dessutom menar vi att anläggandet av skogsbilvägar ska miljöprövas
på ett restriktivt sätt så att nyanläggningen av skogsbilvägar bromsas kraftigt.

Domänverket

Domänverket är ett statligt företag och .en av de största skogsägarna i
landet. Miljöpartiet de Gröna anser att Domänverkets verksamhet ska inriktas
mot mer renodlade samhällsmål som:

- att slå vakt om arbetstillfällena i skogslänen

- att sköta skogarna på ett sådant sätt att allmänhetens möjligheter till ett
rikt friluftsliv främjas

Mot. 1989/90

Jo311

22

- att beakta naturskyddsaspekter så att ett rikt växt- och djurliv och ett variationsrikt
skogslandskap bevaras.

Vi kräver därför att den av riksdagen fastställda principen för Domänverkets
verksamhet, att den företagsekonomiska lönsamheten ska prioriteras,
ersätts med krav på att verket driver skogsbruk med samhällsekonomiska
förtecken och med inriktning på flerbruk. Domänverket måste omedelbart
ges direktiv att inte anlägga vägar eller avverka i de fjällnära skogarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målet
för det årliga virkesuttaget av vedråvara bör sänkas till 65 miljoner
m3sk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1 % av
den produktiva skogsarealen nedanför den gamla skogsodlingsgränsen
skall skyddas före 1995 års utgång,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
kommitté bör tillsättas för att lämna förslag på hur den
svenska skogspolitiken kan inriktas på större långsiktighet i enlighet
med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen beslutar avskaffa träfiberlagen,1]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skogsvårdslagen
bör ses över i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att 5 § 3 i skogsvårdslagen utgår,

6. att riksdagen beslutar att 6 § i skogsvårdslagen utgår,

7. att riksdagen beslutar att 21 § i skogsvårdslagen skall skärpas i
enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ädellövskogslagen
skall ses över i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skogsbruksplanerna
skall anpassas till de kommunala naturvårdsplanerna i
enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en utredning i
syfte att se över skogsbrukets ekonomiska situation och möjligheterna
att åstadkomma bättre naturvårdshänsyn i enlighet med vad som anförts
i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär att riksskogstaxeringen skall
utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av intresse för naturvården,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
naturvårdsgräns skall införas i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär att statens naturvårdsverk
skall få i uppdrag att lägga fram ett förslag till skydd för de fjällnära
skogarna i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring för be

Mot. 1989/90

Jo311

23

gränsning av dikning av våtmarker och sumpskog i enlighet med vad
som anförts i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hyggesstorleken
bör begränsas i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olämpliga skogsbruksmetoder, som t.ex. helträdsutnyttjande
och hyggesplöjning,

17. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag så att användandet
av främmande trädslag inom skogsbruket upphör,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöprövning av skogsbilvägar,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kvävegödsling
av naturmark skall förbjudas,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruket skall
förbjudas,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att domänverkets
instruktioner skall ändras i enlighet med vad som anförts
i motionen.1]

Stockholm den 23 januari 1990

Claes Rox bergh (mp)

Inger Schörling (mp) Åsa Domeij (mp)

Roy Ottosson (mp) Hans Leghammar (mp)

Carl Frick (mp) Eva Goés (mp)

Lars Norberg (mp)

Mot. 1989/90

Jo311

1 1989/90:N260

gotab 99611, Stockholm 1990

24