Skogshögskolan i Garpenberg

Motion 1991/92:Ub705 av Birgitta Hambraeus och Agne Hansson (c)

Behåll jägmästarutbildningen i Garpenberg!

Jägmästarutbildningen i Garpenberg började redan
1915. 1972 utlokaliserades den skogliga forskningen hit från
Stockholm. Nio professorer och ett hundratal forskare är nu
fast knutna till Garpenberg, som därmed är Sveriges största
universitetsort utanför universitetsstäderna. Forskningen
upptar 90% av budgeten. Den är självfallet beroende av
studenter. En årskurs i jägmästarutbildningen är förlagd till
Garpenberg.

Undervisningen är av hög kvalitet. Garpenberg erbjuder
unika resurser för skoglig undervisning, med mycket goda
förutsättningar för fort- och vidareutbildning. De
mellansvenska och södra skogarna har en hög kvalitet som
är mycket ovanlig i världen. Avnämarna har förstått värdet
i att skogsforskning bedrivs i denna miljö, och är enligt
uppgift beredda att arbeta för en fortsatt utveckling av
skogshögskolan i Garpenberg.

Varför hotas Garpenberg?

I betänkandet SOU 1991:101 ''Landskap-Näring-
Kunskap'' av utredningen angående översyn av Sveriges
lantbruksuniversitet (JO 1989:03) behandlas verksamheten
vid och framtiden för Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Utredningen föreslår bl a att det första årets
jägmästarutbildning flyttas från Garpenberg till Ultuna i
Uppsala. Garpenberg föreslås bli en fältstation, ungefär
som Hyytiälä skogsstation i Finland, med sommarkurser
omfattande tre månader. De huvudsakliga skälen
tycks vara att Ultuna behöver förstärkas och att forskningen
i Garpenberg skulle vara isolerad. Kritik framförs även mot
inriktningen av skogsteknikforskningen i Garpenberg.

Även om det är en nedgång i intresset för
agronomutbildning och jordbruksforskning i Ultuna,
finns det all anledning att utgå från att detta är tillfälligt. Ett
uthålligt bruk av den ovärderliga resursen produktiv mark
kommer att bli allt viktigare, allteftersom insikten växer att
människan är beroende av de förnybara resurserna för sitt
livsuppehälle. Ny ekologisk inriktning av jordbruket och
nya användningsområden för jorden, t ex för energi och
råvaror till industrin, kräver mycket forskning och
utbildning, som kommer att bli alltmer efterfrågad.
Naturbrukundervisningen har bara börjat vid
gymnasieskolorna. Det är alltså bra att det finns ledig
kapacitet vid Ultuna för att få rum med sådana viktiga
forskningsområden, som samhället måste satsa ökade
resurser på.

Det är gammalmodigt att tro att en kreativ
forskning sker bäst i stora städer. Den moderna
elektroniken och den småskaliga teknikens utveckling samt
övergången till mer flexibla arbetstider innebär att man kan
delta i ett kvalificerat arbetsliv och bedriva kvalificerade
studier i stort sett var som helst i Sverige. Det är större risk
att forskare blir isolerade i de stora städerna som har
improduktiva strukturer, långa tröttande arbetsresor och
bristande social trygghet för sina innevånare. I
skogshögskolan i Garpenberg håller forskningen en god
vetenskaplig kvalitet, enligt flera utvärderingar.
Produktiviteten av forskningsresultat är hög. Det finns väl
fungerande personliga kontaktnät såväl inom Sverige som
med världen i övrigt. Forskarklimatet upplevs som mycket
positivt och de anställda har stimulerande miljöer såväl på
arbetsplatsen som på bostadsorten. De studerande erhåller
god och uppskattad undervisning i moderna lokaler och
laboratorier mitt i sitt forskningsobjekt skogen.
Internatmiljön ger social träning och främjar en mycket god
sammanhållning.

Kritiken av inriktning på forskningen i
Garpenberg synes vila på en förlegad syn på
skogsbruket. På senare tid har miljö- medvetandet ökat och
skogsföretagen samarbetar t ex med Sveriges
naturskyddsförening för att söka kombinera biologisk
mångfald med ett långsiktigt effektivt och lönsamt
skogsbruk. Förståelsen för kvaliténs konkurrenskraft hos
avnämarna har ökat intresset för en småskalig och
mångsidig bruknings- teknik. Det är just en sådan forskning
som bedrivs i Garpenberg, ofta i samarbete med
skogsägarna.

Vi kan alltså avfärda de tre skäl som utredningen lämnar
för att minska resurserna till Garpenberg.

Öka lantbruksforskningen!

Det är en fördel att lantbruksuniversitetets forskning och
utbildning bedrivs på olika ställen i landet. SLUs olika orter
bör stödja varandra i den fasta förvissningen om att
lantbruksforskningen i landet behöver utökas, inte minska.

Arbetsmarknadsministern kräver nu att alla statliga
utredningar ska göra en regionalpolitisk bedömning av
effekterna av sina förslag. Utredningen om
lantbruksuniversitetet har inte gjort några sådana
bedömningar. I ett regionalpolitiskt perspektiv är det
självfallet viktigare att Garpenberg får
utvecklingsmöjligheter än de stora universitetsorterna.

I stället för att dra ned på resurserna i Garpenberg och
flytta jägmästarutbildningen därifrån, bör samhället
medverka till en utveckling.

Framtidssatsningar i Garpenberg bör ske inom
områden som skogsbrukets transporter (inklusive
virkesflödes- och virkesförsörjningsfrågor) i samarbete med
högskolan i Falun/Borlänge, privatskogsbruket inklusive
självverksamhet (småskogsbruk med avseende på biologi,
teknik, ekonomi), arbetsmiljö och arbetsorganisation
inom såväl skogsbruket som förädlingsindustrin,
bioenergi (skogsenergi och energiskog), miljöanpassad
skogsteknik, virkeskvalitet, landsbygdsutveckling,
använding av riksskogstaxeringens permanenta provytor
för miljöövervakning, forsknig och utveckling angående
tekniker för restaurering av mark- och vattenmiljöer,
internationell analys- och prognosverksamhet, u-
landsverksamhet, Centrum för regionala studier med
ekologiska förtecken (CEREF).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att behålla och
vidareutveckla Garpenberg som centrum för den skogliga
forskningen och utbildningen i Sverige.

Stockholm den 27 januari 1992

Birgitta Hambraeus (c)

Agne Hansson (c)