Skogslänskommunkationer

Motion 2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att man vid prioritering mellan olika infrastrukturobjekt tar hänsyn till såväl regionalpolitiska som sociala skäl vid sidan av de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en genomgripande utvärdering av vilka effekter avregleringarna har fått inom infrastrukturområdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en starkare politisk styrning av all verksamhet som kan hänföras till infrastrukturen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över konkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta större hänsyn till de tunga transporterna vid fördelning av väganslag både till drift och investeringar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utökade insatser för drift och underhåll av vägnätet i skogslänen med målet att alla landets vägar skall kunna hållas öppna året om.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bra vägar för att den växande turistnäringen skall kunna fortsätta att utvecklas som en viktig basnäring i skogslänen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om standarden på det nationella stamvägnätet i skogslänen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att vid fördelningen av anslag till järnvägsinvesteringar ge godstrafiken en betydligt högre prioritet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hela landet snarast måste få tillgång till teleförbindelser som klarar att överföra stora datamängder med hög hastighet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör verka för att teletaxorna så långt möjligt görs avståndsoberoende.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten även fortsättningsvis måste ta ansvar för att upprätthålla en god postservice med en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela landet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten måste ta ansvar för att hitta ett system som innebär att trafiken kan upprätthållas på olönsamma linjer som är viktiga från regionalpolitisk synpunkt.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt statligt stöd till interregional kollektivtrafik med buss och tåg.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning av de olika trafikslagen.

Motivering

För att få en positiv utveckling i en region måste det finnas en grundläggande service i form av vägar, järnvägar, flyg, post och telekommunikationer. Denna grundläggande service måste tillkomma alla delar av landet på likvärdiga villkor. Det är viktigt att man vid prioritering mellan olika infrastrukturprojekt inte bara tar hänsyn till samhällsekonomiska kalkylmodeller, utan också väger in såväl regionalpolitiska som sociala skäl. Målet måste vara att skapa ett rundare Sverige på alla kommunikationsområden.

De senaste årens utveckling, med avreglering och bolagisering av våra infrastrukturverk, har visat att marknaden inte förmår ta regionalpolitiska hänsyn. Det är nu därför hög tid att göra en genomgripande utvärdering av vilka effekter avregleringarna har fått inom infrastrukturområdet.

Den politiska styrningen av uppbyggnaden av landets infrastruktur måste stärkas. Det kan t.ex. ske genom att alla aktörer på t.ex. distributionsmarknaden (brev, bud och paket), elmarknaden, telemarknaden och kollektivtrafikmarknaden får betala avgifter som används för regionalpolitiskt motiverade satsningar inom respektive område. Det blir mindre lönsamt att bara plocka russinen ur kakan, och vi återtar det politiska greppet över infrastrukturen, utan att därför förlora de fördelar som konkurrensen kan ge. Konkurrenslagstiftningen måste ses över, så att den inte förhindrar en effektiv regionalpolitik.

Väg

Vägarna spelar en strategisk roll i skogslänens utveckling. De människor och företag som verkar i skogslänen måste ha en vägstandard som är likvärdig med övriga landets. Med tanke på den stora andelen basindustri, som är beroende av råvarutransporter från inlandet och av goda transportmöjligheter för de färdiga produkterna, är detta viktigt både för skogslänens utveckling och för landets exportinkomster. Även den växande turistnäringen är beroende av bra vägar för att kunna fortsätta att utvecklas som en viktig basnäring främst i glesbygden. Ett bra vägnät är en grundförutsättning för en fortsatt positiv utveckling av turismen i skogslänen.

I skogslänen finns landets sämsta vägar, till en del beroende på besvärliga markförhållanden, men främst beroende på brister i det hittillsvarande sättet att fördela väganslagen.

Med tanke på skogsindustrins oerhörda betydelse för landet är det helt oacceptabelt att en så stor del av skogslänens vägnät måste stängas av under långa tider varje år. Det är en brist som måste åtgärdas omedelbart, särskilt som den moderna skogsindustrin är helt beroende av färsk råvara för att kunna upprätthålla hög kvalitet och högt förädlingsvärde. Det borde vara självklart att vägarna skall kunna hållas öppna året om. Vi anser att Vägverket i mycket högre grad än hittills måste beakta skogsindustrins behov av ett fungerande länsvägnät då väganslagen fördelas över landet.

Satsningen på bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion är mycket positiv för vägnätet i skogslänen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi ska uppnå samma vägstandard som i övriga landet. Ytterligare insatser behöver göras så att vägarna i hela landet kan hållas öppna året runt. Det är ett minimikrav om skogslänens företag skall kunna konkurrera på samma villkor som sina internationella konkurrenter.

Vi är också starkt kritiska till Vägverkets förslag att skära ner anslaget till drift och underhåll av grusvägar. Det förslaget riskerar att kraftigt minska de positiva effekterna av satsningen på bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion.

Också Europavägarna i skogslänen måste hålla en god standard för att näringslivet ska kunna vara konkurrenskraftigt. Det får inte vara så att det avståndshandikapp som företagen i skogslänen har förvärras ytterligare av en undermålig standard på de Europavägar som leder genom skogslänen. Det är nödvändigt att vägnätet håller en fullgod standard. De besvärliga flaskhalsar som finns på Europavägarna i skogslänen måste därför snarast byggas bort.

Järnväg

Även järnvägarna i skogslänen är i stort behov av upprustning. Näringslivets behov av snabba och effektiva transporter har ökat snabbt under senare år. Av miljöskäl är det ytterst angeläget att en så stor andel som möjligt av godstransporterna går på järnväg och inte med lastbil. Det är därför nödvändigt att man vid fördelningen av anslag till järnvägsinvesteringar ger godstrafiken en betydligt högre prioritet än vad som tidigare gjorts. De godstransporter, oavsett om de går på väg eller järnväg, som ska till eller från norra Sverige är oftast långväga transporter, vilket innebär att de bäst kan utföras på järnväg. Då behövs ett bra nät av kombiterminaler som kan utgöra omlastningsplatser för gods fraktat på järnväg till fortsatt frakt på landsväg, eller omvänt.

Ett högaktuellt problem när det gäller godstransporter på järnväg är de mycket snabbt stigande priserna och den ovilja som finns hos tågoperatörerna att över huvud taget bedriva godstrafik på vissa orter. Detta är ett stort bekymmer såväl ur regionalpolitisk som miljöpolitisk synpunkt. Det finns därför anledning att överväga att från samhällets sida upphandla olönsam godstrafik på järnväg på samma sätt som man i dag upphandlar olönsam persontrafik.

IT

Den moderna informationstekniken ger skogslänen helt nya utvecklingsmöjligheter genom att många verksamheter inte längre är geografiskt bundna till vissa orter. De höga kostnaderna för datakommunikation i glesbygden och i många mindre orter är ett stort hinder för utvecklingen av näringslivet där. En förutsättning för att den moderna teknikens möjligheter skall kunna tas till vara är att hela landet får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga villkor och till avståndsoberoende taxor. När nu marknaden sviktar måste staten ta ett ansvar och styra utbyggnaden av höghastighetsnät för datakommunikation på ett sådant sätt att hela landet ges likvärdiga utvecklingsmöjligheter. Detta måste gälla såväl det fasta nätet som det nät som nu byggs upp för mobil datakommunikation. Det är viktigt att de som tilldelats 3 G-licenser inte ges tillfälle att smita från sina åtaganden när det gäller täckningsgrad. En god geografisk täckning med hög kommunikationshastighet i hela landet måste vara ett oavvisligt krav.

Post

Människors behov av postens tjänster har förändrats mycket snabbt under senare år. Eftersom de flesta betalningar numera sker automatiskt eller med giro har människors behov av att besöka posten minskat kraftigt. Dessutom tar elektronisk post och annan ny teknik över allt mer av postgången. Trots det är det oerhört viktigt att postservice inklusive betalnings- och kassaservice kan upprätthållas i hela landet. Det är en mycket viktig princip att alla människor har tillgång till postservice med en väl fungerande betalnings- och kassaservice oavsett var i landet man bor. Särskilt småföretagare i glesbygden är beroende av att kassaservicen fungerar på ett bra sätt. Staten måste därför även fortsättningsvis ta ansvar för att upprätthålla en god postservice med en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela landet.

Flyg

Sverige har i jämförelse med andra länder genomfört den mest omfattande avregleringen av flygmarknaden sedan samtliga linjer för inrikesflyg öppnades för fri konkurrens 1992. Avregleringen har fungerat relativt väl på några få högtrafikerade linjer men har också lett till att priserna på vissa sträckor stigit kraftigt samtidigt som utbudet försämrats avsevärt. Man kan också konstatera att flygpriserna till mindre orter i Sverige är avsevärt dyrare än i t.ex. inrikesflyget i Finland, trots att förhållandena torde vara väldigt likartade. De höga flygpriserna och den låga turtätheten får starka negativa konsekvenser för näringslivets tillväxtförutsättningar och privatpersoners möjligheter till resande. De negativa effekterna ökar dessutom i takt med att snabba persontransporter blir en grundförutsättning för en växande del av näringslivet. Exempelvis hade många av de företagsetableringar, som på senare år skett i inlandet av IT- baserade och avståndsoberoende tjänsteföretag, varit omöjliga att genomföra utan en tillräcklig närhet och tillgång till flygtransporter. Erfarenhetsmässigt minskar således inte behovet av fysiska kommunikationer i takt med att telekommunikationerna förbättras. Istället ökar det strategiska värdet av att förbättra förutsättningarna på persontransportområdet generellt.

Enligt vår mening måste staten ta ansvar för att hitta ett system som innebär att trafiken kan upprätthållas på olönsamma linjer som är viktiga ur regionalpolitisk synpunkt.

Kollektivtrafik

Den glesa kollektivtrafiken på landsbygden är ett hinder för utvecklingen i stora delar av skogslänen. Om man ska kunna upprätthålla en acceptabel kollektivtrafik även i de glesbefolkade delarna av landet är det nödvändigt med ett förstärkt statligt stöd genom Rikstrafiken till interregional kollektivtrafik med buss och tåg.

Samordning

För att en god kommunikationsstandard skall kunna upprätthållas krävs en samordning mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta tycks inte vara möjligt med dagens system, där varje företag fastställer egna turlistor, egna taxor och svarar för den egna informationen. Det är angeläget att de olika trafikföretagens informationssystem kopplas ihop och förbättras, så att konsumenterna lättare kan hitta de förbindelser som bäst motsvarar deras behov. Detta är särskilt angeläget i skogslänen, där avstånden är stora och ett enskilt trafikslag sällan har en tillräckligt hög servicegrad för att ensamt kunna fylla konsumenternas behov. Rikstrafiken bör därför ges ett tydligt uppdrag att verka för att samordna olika kollektivtrafikslag.

Stockholm den 3 oktober 2003
Agneta Lundberg (s)
Rune Berglund (s)	Kristina Zakrisson (s)
Per Erik Granström (s)	Karl Gustav Abramsson (s)
Raimo Pärssinen (s)	Tommy Ternemar (s)