Skogsvägsbyggande i Jämtlands län

Motion 1988/89:Jo315 av Stina Eliasson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo315

av Stina Eliasson (c)
Skogsvägsbyggande i Jämtlands län

Jämtlands län svarar ensamt för 1/10 av landets samlade skogstillgångar.
Samtidigt är det inget län i landet från vilket så mycket vedråvara
transporteras ut för förädling i andra län. En fortsatt gynnsam utveckling av
inlandssågarna är absolut nödvändig för att bevara ett levande inland.
Konkurrensen om vedråvaran i länet är emellertid hård och trycket från
framför allt skogsindustrin vid Norrlandskusten ökar. Länets sågverk visar
trots detta hygglig eller god avkastning.

Tillgången på vedråvaran är för närvarande en starkt begränsande faktor
för inlandssågarnas expansion. Utifrån dessa utgångspunkter är det angeläget
att skogsvägsbyggandet i länet väsentligt ökar i omfattning. Det finns som
framgår i det följande - en stor potential för inlandets utveckling genom
ett väsentligt utökat skogsvägsbyggande.

I Jämtlands län finns drygt 2,7 milj. hektar produktiv skogsmark som i
princip är fördelad över hela länets yta.

Vid upprättandet av Vågplan -80 för Jämtlands län, räknade skogsvårdsstyrelsen
med att det största terrängtransportavståndet(verkningsdjupet)
från väg, som från skogsdrivningssynpunkt var rimligt, i medeltal låg på
740 meter. Tendenserna idag pekar emellertid entydigt mot att när terrängkörningsavstånden
till väg överstiger 500 meter betraktas den där befintliga
vedråvaran som otillgänglig.

Enligt Vågplan -80 ligger nära 1 milj. hektar, d.v.s. 1/3 av all produktiv
skogsmark i Jämtlands län utanför avståndet 740 meter från väg. Hela 75 %
av denna enorma yta utgörs av äldre gallringsskog, slutavverkningsskog och
s.k. restskog. Restskogen representerar då drygt 10 %-enheter. Detta
innebär att inte mindre än ca 1/2 av all äldre gallringsskog, slutavverkningsskog
och restskog i länet finns inom områden belägna mera än 740 meter från
väg.

Enligt Vågplan -80 finns för tiden 1980-1995 ett bidragsberättigat
vägbyggnadsbehov om 38 mil/år varav hela 32 mil/år är behov av nybyggnad.
Detta innebär att bidragsbehovet för Jämtlands län uppgår till hela 26 milj.
kr./år. Vid skogsvårdsstyrelsen i länet fanns t.ex. i december 1987 vägansökningar
och/eller redan stakade vägar om ca 80 mil. Bidragsbehoven bara för
dessa vägar utgör hela 52 milj. kr. (65 % bidrag i inre zon, 50 % i yttre zon).
Under de senaste tre åren har emellertid bidrag kunnat beviljas till endast
10-11 mil/år i länet, eftersom bidraget till skogsvägsbyggnad varit begränsat
till ca 8 milj. kr./år

Räknar man med ett så begränsat verkningsdjup från väg som 500 meter

ger varje kilometer ny väg rationell åtkomst till 100 hektar produktiv
skogsmark. I Jämtlands län beräknas denna skogsmark i medeltal vara
bevuxen med 125-150 m3sk/ha. Det innebär att för varje kilometer skogsbilväg
som byggs blir totalt 12 500-15 000 m3sk vedråvara tillgänglig att avverka
inom ramen för skogsvårdslagens bestämmelser om slutavverkningsålder,
tillåten slutavverkningsareal m.m. Om man räknar med ett utfall av
massa/timmer om ca 60/40 % åtkommes långsiktigt 5 000-6 000 m3sk timmer
per kilometer väg.

Det har vidare visat sig att avverkningsbenägenheten blir relativt stor i
anslutning till att skogsvägar byggs. Skogsstyrelsens Undersökning av
effekter av vägbidrag (1986-06-10) visar att upp till 500 m3sk vedråvara per
år och kilometer väg avverkas under de första 5-6 åren vid vägbyggnad.
Därav följer också att om det bidragsberättigade skogsvägsbyggandet i
Jämtlands län tredubblas och anpassas till ambitionerna i Vågplan -80, så
kommer redan de första 5-6 åren ca 100 000 m3sk vedråvara från vägarnas
båtnadsområden att årligen kunna levereras till skogsindustrin. Detta motsvarar
ca 20 % av den vedråvara som totalt blir tillgänglig för rationell
skogsavverkning efter vägarnas utbyggnad.

Med hänsyn härtill och till inlandssågarnas stora behov av vedråvara för sin
fortsatta och önskvärda expansion ligger det ett synnerligen starkt samhällsintresse
i att ytterligare vedråvara görs rationellt tillgänglig inom länet.
Därför måste också bidragen för vägbyggandet öka avsevärt.

Om man utvärderar de direkta sysselsättningseffekterna av själva skogsbilvägbyggandet
i länet kan man bl.a. i nämnda Undersökning av effekter av
vägbidrag finna att varje kilometer väg under byggnadstiden ger underlag
för cirka 25 mekaniska dagsverkan (maskin + förare) samt 12 manuella
dagsverken, eller tillhopa bortåt 2 manmånader (2/3 utgörs av maskiner med
förare och 1/3 av manuella arbetsinsatser). Detta belyser den stora sysselsätt ningspotential
som kan tillskapas i länets glesbygder om Vågplan -80
genomförs. Till detta kommer de sysselsättningseffekter som uppstår vid
projektering, upphandling och kontroll under byggnadstiden samt transporten
till industrin av det virke, som avverkats i väggatan, m.m.

Eftersom en ökning av skogsvägsbyggandet i länet kommer att bli ett aktivt
stöd för att påverka utvecklingen, är det angeläget att skogsvägsbidragen
ökas väsentligt. I det sammanhanget bör man också räkna med de påtagliga
möjligheter som ges för samhället att vid planläggning och byggande av dessa
bidragsföretag även beakta naturvårds-, miljö- och turismintressena möjligheter
som inte alls är lika stora där vägar byggs utan statsbidrag.

En uppräkning av anslaget till skogsvägsbyggnad inom Jämtlands län
måste snarast komma till stånd, om inte oönskade negativa effekter genom
lägre virkesutbud, försenad och försämrad skogsvård samt minskad sysselsättning
skall bli följden.

Mot. 1988/89
Jo315

9

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en uppräkning av stödet till skogsvägsbyggnad i
Jämtlands län,

2. att riksdagen beslutar att anslå 26 milj. kr. för budgetåret 1989/90
till skogsvägsbyggnad inom Jämtlands län.

Stockholm den 25 januari 1989

Stina Eliasson (c)

Mot. 1988/89
Jo315

10