Skolan och landsbygden

Motion 1989/90:Ub291 av Eva Goés m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub291

av Eva Goés m.fl. (mp)
Skolan och landsbygden

Ett sårbart Samhälle

Vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten har ökat med alla maskiner och
tekniska system som har gjort livet bekvämare, men också hetsigare. Stordrift
och centralisering har gått hand i hand med den industriella utvecklingen.
Tidigare var förhållandet mellan stad och landsbygd mer välbalanserat.

Staden med sina rika möjligheter till högre utbildning och kommersiellt
kultur- och varuutbud m.m. låg i nära kontakt med och försörjdes till stor
del av sitt omland.

Idag börjar de största städerna bli otympliga och svåra att kontrollera vad
gäller lagöverträdelser, trafik- och bostadsproblem och avfallshantering.

Samtidigt växer glesbygdsproblemen; närservicen blir allt sämre när befolkningsunderlaget
sviktar och ungdomen lockas till städerna av det större
nöjes- och arbetsutbudet. De kvarvarande får till råga på allt via skattsedeln
subventionera bostadsbyggandet och transportsystemet i städerna.

Vi vet att vi behöver vår levande landsbygd för försvar och livsmedelsförsörjning,
för att hålla kultur- och naturvärden levande och för att bibehålla
och föra vidare till nästa generation de grundläggande överlevnadskunskaperna
innan de faller i glömska.

Vi behöver ett jordbruk, där man inte är helt beroende av importerade
insatsvaror och där man tillämpar odlingsmetoder, som ger långsiktigt bärande
jordar och fullvärdiga livsmedel.

Skolan - ett levande kulturcentrum

Skolan är ett kulturellt centrum. Skolan är pulsen i byn. Läggs skolan ner,
dör bygden. De få barnen bussas till tätorten. Deras föräldrar bilar till jobbet.
Det blir tyst. De gamla blir kvar.

Men det måste inte vara så. Det går att vända trenden. Barnen får tillgång
till de gamlas livserfarenhet och lärdom. Bygdens historia går i arv. Närheten
till djuren och naturen, skogarna och sjöarna, ger naturlig kunskap om miljön.

Asfaltbarnen bussas ut på landet. Skolan blomstrar. Barnen från tätorten
får uppleva landsbygden och varandra - främlingskapet minskar.

Den gröna skolan

Den gröna skolan finns hos varje människa. Hur den skall se ut i detalj
överlåts till elever, lärare, föräldrar och andra berörda. En förutsättning för
att den skall förverkligas är nämligen, att de i skolan aktiva under frihet kan
pröva egna idéer och forma undervisningen de tror på.

Det som förenar är inte en gemensam metod utan ett gemensamt sätt att
tänka. Tanken leder till mer elevaktiva metoder. Kunskaperna finns inte enbart
att hämta i böcker utan klassrummet lämnas ofta för inhämtning av kunskaper
ute i samhället och naturen. Den formella organisationen bryts och
medvetenheten om att man kan och vill styra en skolas innehåll och utveckling
vaknar till liv.

Det kan vara den kooperativa skolan, som hela byn ställer upp på. Den
sköter om skolan, planterar, sätter potatis och sår. Den bygger upp sin självförsörjning
eller bönder i dess närhet förser den med mat. En lokal styrelse
driver den praktiskt; städar, lagar mat, skottar snö. Alla är delaktiga i skolan,
är med och bestämmer hur skolan skall skötas, hur pengarna skall spenderas,
på vad och vilka.

Det kan vara skolan som är igång hela året som lägerskola, dit elever från
storstäderna får komma och leva nära naturen, lära sig överlevnadsteknik,
andas frisk luft och bygga upp sig fysiskt och psykiskt.

Det kan vara skolan som det strömmar toner ur på somrarna, då spelande,
sjungande, dansande elever går på sommarkurs....eller där snickarglädje,
konst, hantverk och teknik går hand i hand.

Det kan vara folkhögskolan som skräddarsyr kurser för vuxna. Skolan där
man känner gott kamratskap, där man lever och studerar för att berika sitt
inre på ett annat sätt än i den normala skolan.

Det kan vara skolan som har en hel uppsättning av djur; kossor, grisar,
hästar, får....En kärngård, där man ser, luktar och känner djurens närhet
istället för att titta på en bild. Där man får ta ansvar; mocka i ladugården,
utfodra, mjölka....Där hemkunskap uppvärderas, där lära för livet blir
verklighet.

Skolans roll i det gröna samhället är egentligen självklar om man utgår
från skollag och gällande läroplan. Skollagen säger att det yttersta syftet med
skolan är att eleverna utvecklas till".. .harmoniska människor och till dugliga
och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

Mot. 1989/90

Ub291

13

Lära för livet

Barnens kulturella bakgrund och närmiljö är den naturliga utgångspunkten
för att detta skall kunna förverkligas. Att leva nära naturen, nära gamla och
barn, ger kunskaper för livet - i livet, som man inte kan läsa sig till. Dessa
ökar barnens självtillit och är en ovärderlig tillgång. Att få vara med och bestämma
från det ytterst lilla till det oerhört stora, utvecklar barnen och deras
tänkande.

I dagens samhälle är risken överhängande att skolan halkar in på sammanhangslös
mekanisk inlärning. Då kommer eleverna inte att känna igen sig.
Man definierar sig som den som inte kan något, inte duger till något och inte
är något. Det vi vill med skolan är att motverka den risken. Våra elever
tänker själva, är aktiva, känner arbetets glädje.

Sociala och demokratiska dimensioner

Barnen lär sig att se hur det som sker idag är en utveckling av det som varit
och att detta har betydelse för utvecklingen i framtiden - en framtid som de
själva kan vara med om att påverka. Barnen får en förhöjd beredskap att
möta både glädje och sorg i livet.

Aktiviteterna i skolan får en mening genom att de har en social dimension.
Lönen för mödan blir ett aktivt samarbete mellan föräldrarna, det omgivande
samhället och skolan, vilket ger gott resultat! Ett sådant samhälle blir
starkt och motverkar sårbarheten som finns i dagens anonyma, storskaliga
samhälle. Strävan efter mänsklig tillväxt skadar ingen - tvärtom! Den är positiv.
Den hotar inte livsmiljön som fixeringen vid materiell tillväxt gör.

Det är dags att öppna människans inre universum!

Eva Moberg

Politiska verktyg och grundbultar

För att kunna förverkliga den gröna skolan, måste politiska verktyg till.

Skolorna måste få eget budgetansvar, vilket innebär att anslagen följer
med eleven till den enskilda skolan. I glesbygd måste extra stöd ges annars
kan inte den lilla byskolan överleva ekonomiskt.

Skolorna måste bestämma mer över innehållet och driften, därför måste
regler som stoppar denna möjlighet tas bort ur skollagen.

Avreglera och decentralisera besluten!

Lärarna måste i sin utbildning få den praktik och metodik som behövs för
att ge eleverna möjlighet att arbeta aktivt och undersökande med natur och
människor som levande uppslagsböcker.

Effektiviseringen mätt i antal poäng eller lästa böcker, måste brytas. Bedömningen
av skolarbetet sker tillsammans med elever och föräldrar, där
kvalitet inte kvantitet mäts. Gradering i betyg försvinner.

Profilskolor, försöksverksamhet och projekt uppmuntras och stöds. Praktik
och teori varvas.

Folkhögskolornas frihet stärks. Flera ges möjlighet att välja denna form
av utbildning genom att åldersgränsen sänks till 16 år.

Mot. 1989/90

Ub291

14

Mot. 1989/90

Ub291

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolan och landsbygden.

Stockholm den 23 januari 1990

Eva Goés (mp)

Kjell Dahlström (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Marianne Samuelsson (mp) Anita Stenberg (mp)

Kent Lundgren (mp) Inger Schörling (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Högskoleutbildning - hemma i byn - på distans stimuleras. Sommaruniversitet
öppnas.

Miljöpartiet de gröna vill att hela Sverige skall leva! Skolan och landsbygden
är ömsesidigt beroende av varandra! Levande skola ger levande landsbygd!

15