Skolpolitiken

Motion 1988/89:Ub332

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub332

&

av
Skolpolitiken

Mot.

1988/89

Ub332-339

Inledning

Arbetarrörelsen har under hela sin existens kämpat för en god utbildning,
likvärdig för alla. I dag har vi en obligatorisk nioårig grundskola för alla barn
och en överväldigande majoritet av eleverna fortsätter sedan två eller tre år i
gymnasieskolan. Men fortfarande finns orättvisor, skolan fungerar inte så att
den ger alla elever en bra och likvärdig utbildning.

Vpk arbetar för att alla elever skall få en likvärdig utbildning oavsett var
eleven bor, vilken samhällsklass hon eller han kommer ifrån eller vilket kön
eleven tillhör. Vi arbetar för en kvalitativt bättre utbildning, en skola där
eleverna lär för livet och skaffar sig kunskaper som de kan använda. Vi
arbetar för en skola som det är roligt att gå i.

I den här motionen vill vi föra fram en del av våra åsikter och tankegångar
kring En kunskapsskola för alla. Det gäller arbetsformer och innehåll både
i grundskolan och gymnasieskolan.

Om kunskap

Vi i vpk är bekymrade över att ordet "kunskap i skolan ofta begränsas till att
enbart gälla fakta, läroböcker, kursplaner samt mätbara och definierbara
kunskaper. Vi menar att begreppet kunskap rymmer mycket mer;
praktiskt kunnande, kännedom om samhällsförhållanden, kunskap för
förändring, livserfarenhet, yrkeskunskap och yrkeserfarenhet, kunskap om
den egna personen och de människor som står en nära osv. Kunskap går
knappast att mäta och är mycket svår, om ens möjlig eller önskvärd, att
definiera. Vad är kunskap? Den frågan måste alltid hållas levande och
ständigt diskuteras i olika sammanhang.

En aktiv och skapande process

Att lära sig är en aktiv och skapande process. Tyvärr är det sällan det
fungerar så i dagens skola och resultatet blir därefter. Undervisningen
domineras av att läraren förmedlar fakta till eleverna. Det upplevs ofta som
att bli matad med färdigtuggade faktabitar som eleven sedan förväntas rapa
upp vid lämpliga tillfällen (prov och förhör). En sådan undervisning hämmar
och förstör på ett effektivt sätt elevernas naturliga lust att lära. Undervisningens
syfte blir att uppnå så högt betyg som möjligt. Istället borde elevernas

1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr UÖ332-339

naturliga kunskapstörst fungera som en drivkraft för eget analyserande och
sökande efter lösningar tillsammans med andra.

I en undervisning som bygger på aktiva elever kan man inte använda sig av
läroböcker på samma sätt som idag. Vpk menar att det borde finnas
basläromedel, som inte är styrda av privata intressen, i varje ämne.
Basläromedlen skulle ta upp de grundläggande momenten som är fastställda i
läroplanen och som alla behöver. Utifrån en sådan lärobok skulle sedan
elever och lärare tillsammans planera undervisningen och vilka andra
läromedel de behöver. I sökandet efter kunskap är så gott som alla medel
tillåtna , t ex böcker, tidningar, TV, uppslagsverk, studiebesök, radio,
inbjudna föreläsare, praktiska försök. Dessa medel kan användas för att
inhämta fakta och erfarenheter som elever och lärare sedan bearbetar på
olika sätt, både teoretiskt och praktiskt, för att skaffa sig kunskaper.

Vpk menar att varje elev behöver flera olika sorters grundläggande
kunskaper. Förutom att kunna t ex läsa, räkna, skriva behöver eleverna även
lära sig att t ex dra slutsatser, ifrågasätta, skapa, teckna mm.

Mångfald

Ofta framstår skolan som om den inte gör annat än sprider neutrala och rent
faktamässiga kunskaper, att den är objektiv. Det är den inte och det kommer
skolan aldrig att bli, det är inte heller önskvärt. Det är farligt med falsk
objektivitet, dvs att eleverna tror att allt som de lär sig i skolan är sant, att det
bara finns en syn på saken, den som skolan förmedlar. Vpk menar att skolan
bör sträva efter mångfald. Samhället, livet, naturen och världen är fyllda av
motsättningar. Att försöka att neutralisera dessa leder till ett ljummet
jasså och en obegriplig bild av omvärlden.

Eleverna bör få möta flera olika ståndpunkter och uppgifter för att lära sig
att hantera det faktum att få "sanningar" är oemotsagda. Elevernas förmåga
att kritiskt granska och ifrågasätta för att sedan kunna bilda sig en egen
uppfattning bör ges hög prioritet i skolan. Idag fungerar skolan tvärtom, den
ideala" eleven konsumerar passivt och okritiskt den kunskap som läraren
och läroboken serverar. För att nå en skola för kritiskt tänkande måste
skolan och undervisningen ändras och ifrågasättandet uppmuntras. I livet
efter skolan kommer eleverna vid åtskilliga tillfällen att ställas inför
motstridiga uppgifter både i arbetslivet och i samhällsdebatten. Deras
förmåga att kritiskt bedöma information och fakta blir då av största vikt.

Utbildning och kunskap är ingen livslång ryggsäck som man skall fylla i
ungdomen och sedan leva med resten av livet. Vpk anser istället att alla bör få
möjlighet att varva studier och arbete under hela sitt liv. Bildning och
kunskap har ett värde i sig, inte bara för ett kommande arbete eller som en
investering för högre lön.

Läroplanen

Följande finns att läsa i Läroplan för grundskolan angående kunskaper och
färdigheter (sid 14-15):

"Eleverna tillägnar sig kunskaper och färdigheter även utanför skolan.
Redan då de kommer till skolan har de kunskaper och färdigheter men också

Mot. 1988/89

Ub332

vetgirighet och nyfikenhet. Skolan måste i sitt arbete knyta an till detta. Det
är dess uppgift att från denna utgångspunkt leda elevernas kunskapssökande
in på väsentliga områden och succesivt under nio år vidga deras perspektiv
och fördjupa deras kunskaper. Eleverna ska därför få insikt i centrala
begrepp och sammanhang som kan bilda grunden för deras kunskapsutveckling.
Kunskapsinhämtandet är en aktiv och skapande process och innebär
träget arbete som syftar till ett bestämt mål. En undervisning i grundskolan,
som mekaniskt leder barnen genom stoff och problem utan att de lär sig att
behärska grundläggande begrepp och förstå övergripande sammanhang, kan
ha negativa följder för deras självtillit och motivation och därmed för hela
deras arbets- och livssituation.

Tydligt är att det finns en motsättning mellan vad som slås fast i läroplanen
och hur verkligheten i våra skolor ser ut. Det är uppenbarligen inte bristande
målsättning som gör att den kunskapssyn som vpk menar bör prägla skolan
fortfarande lyser med sin frånvaro.

Betyg

Betygsfrågan har under en lång tid haft en central roll i skoldebatten. Vpk har
länge krävt att betygen bör avskaffas i både grundskolan och gymnasieskolan.
Det finns flera skäl till detta. Ett av de viktigaste argumenten är att
betygen utgör ett besvärligt hinder för den kunskapssyn som vi menar bör
prägla undervisningen. Lärare som ambitiöst vill arbeta efter läroplanens
mål och intentioner kommer snabbt i konflikt med de mål för skolarbetet som
betygssystemet i sig själv alstrar.

Betygen styr skolan

Betygen får konsekvenser för hela undervisningen. De gör att undervisningen
inriktas på sådant som är mätbart, oftast teoretiska faktakunskaper. Det
leder till ytliga kunskaper som snabbt glöms bort eller anses som oanvändbara
eftersom eleverna inte ser dem i sitt sammanhang.

Den centrala roll som betygen idag har gör att prov och annan kunskapskontroll
blir dominerande inslag i skolarbetet. För eleverna är det inte
ovanligt att det upplevs som viktigare att visa vad man kan, och dölja sina
brister, än att fråga om det man inte kan eller inte har förstått.

Betygen påverkar relationen mellan lärare och elev. Läraren ges en roll
som domare. Av den anledningen är det vanligt att elever avstår från att
kritisera eller ha en annan åsikt än läraren.

För många elever är betygen inte bara en drivkraft, utan till och med själva
syftet med skolan. Eleverna vänjs vid att det är naturligt att skolarbetet är
något tråkigt som man får stå ut med eftersom man kan få belöning för det i
form av ett högt betyg. Vpk anser att man måste se det som ett misslyckande
när skolan behöver en konstlad motivation för något som borde vara
naturligt och roligt; att lära sig och få kunskap.

Alla människor har ett behov av och en vilja att lära sig saker. Men i
betygsskolan blir betygen det viktiga, inte sökandet efter kunskap. När
läraren väl har satt sitt betyg är det många elever som lägger av och struntar i
skolarbetet. Eftersom betygen är det viktiga, pluggar eleverna på det sätt
som är mest lönsamt ur betygssynpunkt.

Mot. 1988/89

Ub332

3

1* Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Ub332-339

Utvärdering

Betygen är till för att bedöma den enskilde elevens prestationer. Det gör att
det blir svårare att samarbeta. Grupparbeten blir ointressanta vid betygssättningen
om inte grupparbetet istället är en grupp av enskilda arbeten.

Proven är avgörande och man läser för att kunna så mycket som möjligt vid
provtillfället, man läser för att kunna svara på de frågor som man kan
förvänta sig skall dyka upp på provet. När eleven sedan får resultatet av
provet är det vanligt att man nöjer sig med att konstatera hur det gått för att
sedan gå vidare till nästa avsnitt.

Vpk menar att betygen är ett mycket dåligt instrument för utvärdering. Vi
vill att man i skolan skall ha en kontinuerlig utvärdering av elevernas
kunskaper. I denna utvärdering bör eleverna själva aktivt medverka för att
lära sig att själva finna sina kunskapsluckor och för att sedan fylla dem. Varje
form av utvärdering måste resultera i åtgärder för att rätta till det som inte är
tillfredsställande.

Vpk menar att skolan aldrig ska nöja sig med att konstatera allvarliga
kunskapsbrister eller otillräckliga färdigheter hos en elev. Det är skolans
skyldighet att fungera så att varje elev kan få de kunskaper och färdigheter
som läroplanen anger. Skolan måste ställa resurser till förfogande för de
elever som behöver extra hjälp för att uppnå de fastställda målen.

I dagens betygsskola resulterar konstaterade brister i ett manifesterande
av dessa brister, dvs i ett lågt betyg. Naturligtvis har de allra flesta lärarna
ambitionen att alla elever skall lära sig och ingen skall gå ur skolan med
allvarliga kunskapsbrister. Men resurserna är otillräckliga och betygssystemet
konstruerat på så sätt att några måste ges de lägsta betygen.

Eleverna vänjs vid att bristande kunskaper inte är något att göra åt,
utvärderingen i form av dagens prov resulterar ju sällan i några åtgärder. De
elever som har de största svårigheterna och de lägsta betygen kommer
därmed att uppfatta sig själva som dumma och hopplösa.

Alla ska lyckas

Betygen är det viktigaste instrument som skolan använder för att sortera in
eleverna i fack med sämre och bättre". Betygen mäter i vilken grad
eleven lyckats leva upp till skolans krav, men de upplevs som något slags
objektiv bedömning av elevens intelligens, förmåga, kunskap och värde.

I Sverige är det ca 50 000 elever som varje år blir stämplade som sämst i
klassen. Vpk menar att alla elever har rätt att lyckas. En skola som tillåter
alla elever att lyckas måste vara betygsfri. I alla betygssystem sker det en
rangordning av eleverna som gör att några måste bedömas som sämst.

Det nuvarande relativa betygssystemet innebär att eleverna konkurrerar
med varandra, det blir inte lönsamt ur betygssynpunkt att hjälpa sina
kompisar eller att samarbeta. Det faktum att eleverna tävlar med varandra
leder även till en olycklig likformighet. I tävlandet om de höga betygen
undertrycks elevernas individuella särart och de anpassar sig till den norm
som läraren använder vid rangordningen. Några får höga betyg och andra får
låga, men de liknar varandra allt mer i sin anpassning till rangordningsmodellen.

Mot. 1988/89

Ub332

De centrala proven i gymnasieskolan och standardproven i grundskolan är Mot. 1
det viktigaste instrumentet för att upprätthålla det relativa betygssystemet. Ub332
Eftersom vi i vpk motsätter oss betygssystemet är vi också negativa till de
centrala proven och standardproven i den utformning och funktion de har
idag. Enligt vår mening bidrar dessa prov i hög grad till den olyckliga
koncentrationen på mätbara faktakunskaper. Dessutom medför dessa prov
en olycklig centralstyrning. Vpk förslår därför att samtliga dessa standardoch
centrala prov skall vara frivilliga. Klassen och lärarna skall tillsammans
kunna avgöra ifall de vill använda sig av dessa prov eller inte.

Andra betygssystem

1 debatten om betygsskolan har andra betygssystem förts fram som alternativ
till dagens relativa system. Det gäller framförallt olika varianter av kurs- eller
målrelaterade betyg.

Vpk menar att ett sådant betygssystem på flera sätt är sämre än dagens
relativa system. Det skulle innebära en hårdare centralstyrning av undervisningen
och en än stelbentare kunskapssyn än idag. Kunskapsnivån för
varje betygssteg måste rimligen vara densamma i hela landet och dessutom
på förhand bestämd och definierad så att eleven vet vad hon eller han skall
prestera för att uppnå ett visst betyg. Vpk menar att ett sådant betygssystem
skulle leda till en tidigare och tydligare uppdelning efter elevernas klass- och
könstillhörighet än idag.

Ett kurs- eller målrelaterat betygssystem med i förväg fastställda kunskapsnivåer
innebär i princip att eleven i förväg måste välja vilken
betygsnivå hon eller han vill uppnå. Tillgänglig statistik över elevernas val till
alternativkurserna på grundskolans högstadium och linjevalet till gymnasieskolan
visar att eleverna väljer efter klass- och könstillhörighet snarare än
efter förmåga och intresse. Det finns inget som tyder på att valet av
betygsnivå skulle ske efter ett annorlunda mönster.

Idag engagerar sig föräldrarna olika mycket i sina barns skolgång. Barn
från akademiker- och högre tjänstemannahem får generellt sett mer stöd och
engagemang i skolarbetet hemifrån än barn från arbetar- och lägre tjänstemannahem.
Det beror bl a på de skilda villkor som de olika samhällsklasserna
lever under. Skillnaderna gäller t ex arbetstid, utbildningsnivå, lön,
tillgång till studierum, tillgång till böcker osv.

En del elever får idag mycket stöd hemifrån, andra får det inte. I en skola
med kurs- eller målrelaterade betyg kommer denna skillnad att få ännu större
betydelse än vad den har idag. Vpk befarar att föräldrarnas ambitioner och
uppmuntran kommer att spela större roll än med dagens betygssystem.

Det positiva i att eleverna i ett sådant system inte jämförs med varandra
utan med en fastställd kunskapsnivå skulle kunna innebära att alla elever
kan lyckas utan att det sker på bekostnad av någon annan. Men om betygen
skall fortsätta att fungera som urval och sortering inför vidare studier så kan
inte alla få bra betyg utan att systemet kapsejsar. Därför blir även sådana
betyg i praktiken relativa.

Alla typer av betygssystem bygger på den i grunden felaktiga föreställningen
att det på ett rättvist sätt går att mäta kunskap. Inget nytt betygssystem

kan ta bort betygens alla nackdelar. Vpk menar därför att hela grundskolan
och hela gymnasieskolan bör göras betygsfria.

En betygsfri skola

Den betygsfria skolan, kunskapsskolan, ställer höga krav på lärare och
elever. När inte betygen finns som morot och piska måste skolan fungera så
att kunskaperna och erfarenheterna är syftet och belöningen för det arbete
eleven lägger ned i skolan. Utan betygsnormen öppnar sig nya möjligheter
för elever och lärare att vidga skolans kunskapssyn samt öka sitt engagemang
och förståelsen av större sammanhang.

I den betygsfria kunskapsskolan är grundsynen att alla kan lära sig. Om de
kontinuerliga utvärderingarna visar att man inte uppnått de mål man
gemensamt satt upp måste det resultera i ytterligare insatser. Ingen elev skall
riskera att gå ur grundskolan utan de grundläggande kunskaperna och
färdigheterna. När en elev genomgått en utbildning, både i grundskolan och
på gymnasieskolan, ska eleven få ett intyg på att hon eller han deltagit i
undervisningen och klarat av den grundläggande målsättningen.

Den betygsfria skolan är ingen utopisk idealskola även om det kan låta så,
också från vpks sida, i debatten. Betygen utgör idag ett stort och otympligt
hinder, dels för att uppnå läroplanens mål och intentioner, dels för att kunna
göra den kunskap, som vårt utvecklade samhälle kräver, tillgänglig för
eleverna. Även i en betygsfri skola finns åtskilliga problem och svårigheter
att övervinna. Avskaffandet av betygen innebär inte automatiskt att vi får en
bra och jämlik kunskapsskola, men den betygsfria skolan har betydligt större
möjligheter än dagens system.

Urval till högre studier

I dag används betygen vid urvalet till gymnasieskolan samt till universitet och
högskola. Vpk menar att varje skolform själv bör bära sina bekymmer. Med
det menar vi att det är orimligt att hela grundskolan skall tvingas att
underordna sig betygssystemet och dess kunskapssyn bara för att ett urval
måste ske till vissa gymnasielinjer. På motsvarande sätt anser vi det vara
orimligt att gymnasieskolans alla linjer tvingas in i betygssystemet bara för att
en minoritet av gymnasieeleverna senare skall söka in till översökta
utbildningslinjer på universitet och högskola.

Vpk menar att det urval som behöver ske till vissa utbildningar bör ske vid
ingången till den högre utbildningen. Idag sker urvalet i princip vid utgången
från den lägre utbildningen, vilket gör att hela undervisningen inriktas på
konkurrens om platserna i nästa utbildning. Dessutom menar vpk att betygen
ger dålig information om vad eleven egentligen kan, och vilka förutsättningar
eleven har att klara av en framtida utbildning.

De principer som vpk anser bör vara vägledande vid ett urvalsförfarande
utan betyg och den modell för detta urval som vi förordar har vi redovisat i
andra sammanhang och vi avstår därför från att upprepa oss här.

Vpk menar dock att olika modeller för en betygsfri antagning till
gymnasieskolan och till högre studier behöver prövas. Vpk föreslår att en
försöksverksamhet med betygsfri antagning till gymnasieskolan startas.

Mot. 1988/89

Ub332

6

Arbetsformerna i skolan

Undervisningen bör utgå från elevernas egna frågeställningar. Dessutom
menar vpk att ett viktigt inslag i skolan ska vara att lära eleverna att
formulera frågor, att problematisera. Eleverna skall formulera frågor att
söka lösningar på och målsättningar att uppnå kring ett visst tema. Frågorna
och målsättningarna kan lämpligen vara dels individuella, dvs olika för varje
elev, och dels gemensamma för hela klassen. T ex kan klassens målsättning
för en temaperiod vara att lära sig hur Sverige styrs samt besöka ett antal
maktcentra medan en enskild elevs målsättning är att ta reda på vem som
bestämmer över skolan och hur det går till att besluta om fria läroböcker i
skolan.

Utifrån målsättningarna och frågeställningarna skall sedan eleverna
själva, tillsammans eller i grupp, söka sig fram. Läraren med sin kunskap och
erfarenhet ska fungera som elevernas viktigaste resurs i kunskapssökandet.

I vårt högt utvecklade informationssamhälle har det blivit allt viktigare
att skolan utvecklar elevernas förmåga att själva söka den kunskap de
eftersträvar. Viktigt är också att eleverna tränas i att kritiskt bedöma den
information och de fakta de inhämtar.

Eleven är unik

Den katederundervisning som fortfarande är dominerande i skolan riktar sig
ofta till 30 elever på en gång. Dessa elever har skilda behov och skilda
förutsättnnigar. Varje elev är en unik individ och det är en stor tillgång i
skolan. För att kunna ta tillvara varje elevs möjligheter krävs en utveckling
som frångår katederundervisningen till förmån för en mer individualiserad
undervisning. Vpk menar att undervisningen bör utgå från varje elevs egen
verklighet och egen erfarenhet och nyfikenhet. Det innebär att läraren måste
fungera som en handledare som stöder och stimulerar elevens kunskapssökande.

För att läraren skall ha en rimlig chans att kunna hjälpa och stödja varje
elev utifrån elevens egna förutsättningar måste klasstorleken radikalt
minskas. Vpk menar att klasstorleken i hela grundskolan snarast bör
begränsas till max 25 elever per klass. Vi föreslår därför att regeringen får i
uppdrag att skyndsamt lägga fram en plan för hur klasstorlekarna successivt
kan minskas till max 25 elever i hela grundskolan.

Självstudier

Vpk menar att eleverna i skolan skall tränas både i samarbete och i
självständigt arbete, både i att gemensamt lösa en uppgift och i att själva
kunna planera sitt arbete. Därför menar vi att den nu förhärskande
katederundervisningen skall ersättas med dels arbete i grupp och dels enskilt
arbete.

För att lära sig självstudier och självständigt arbete kan eleven arbeta med
en uppgift även utanför lektionstid, men kan kalla det en läxa om man vill.
Men vi i vpk värjer oss mot läxor i den form de vanligen är idag, nämligen ett
sätt att utöka skoldagen för eleverna. Vi tycker att det är orimligt att eleverna
skall få i uppgift att själva, hemma, slutföra det som läraren inte hann med på

Mot. 1988/89

Ub332

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Ub332-339

lektionstid. Många elever, framförallt i nionde klass på högstadiet och på de
teoretiska linjerna i gymnasieskolan, har en orimlig arbetsbörda med en
veckoarbetstid långt över 40 timmar tack vare massor av läxor och prov.

Det är stor skillnad på de möjligheter som elever ur arbetarklassen har att
klara av sina läxor jämfört med t ex elever från akademikerhem. För att
motverka dessa orättvisor i samhället föreslår vpk att tid avsätts för
självständigt arbete under skoltid. Skolan skall hålla med ändamålsenliga
lokaler för självstudier och det skall finnas tillgång till lämplig litteratur och
någon person att fråga om hjälp när man inte förstår. Det skulle kunna gå till
så att en lärare alltid finns i självstudielokalerna under självstudietid. För
läraren får då denna timme i självstudiehjälp räknas som en vanlig
undervisningstimme i tjänsten. En sådan hjälp för elevernas självstudier
skulle kraftigt förbättra möjligheterna för elever ur olika samhällsklasser att
få en likvärdig skolgång.

Vpk föreslår att regeringen får i uppdrag att utarbeta ett förslag på hur
elevernas möjligheter till att bedriva självstudier under likvärdiga förhållanden
kan stärkas.

Ämnessplittringen

Undervisningen är idag uppdelad på en mängd olika ämnen, fördelade på
40-minuterspass. Så ser ju inte verkligheten ut. Det är viktigt att skolan tar
tillvara den fördjupade kunskap i ett visst ämnesområde som läraren har eller
som finns i samhället. Men dagens splittring leder lätt till att eleven inte
förstår sammanhang och orsakssamband. Vpk anser att undervisningen ska
bryta den snäva ämnesindelningen. Vi menar att t ex temastudier och arbete i
lärarlag är steg i rätt riktning.

BestrafTningar

I en demokratisk skola kan lärare och skolledning inte använda hot om
bestraffningar för att få sin vilja igenom. Det leder till en orimlig situation då
eleverna blir tvingade till kunskap. Vpk menar att alla typer av bestraffningar,
hemanmärkning, kvarsittning mm måste bort. Regler måste naturligtvis
finnas på skolan och i klassen. Dessa skall arbetas fram gemensamt av alla på
skolan.

Respekt och samarbete

I livet utanför skolan hamnar vi alla i situationer som "lärare" eller "elev",
utan att vi tänker på det. Det är oftast roligt, intressant och viktigt att lära sig
något nytt och vi tar tacksamt emot hjälp och kunskap av någon som har
erfarenhet och kan mer. På motsvarande sätt gläds vi då vi kan förklara något
för någon annan så att hon eller han förstår. Vi är ofta ivriga att dela med oss
av erfarenheter och kunskaper som vi har. Vpk menar att även förhållandet
mellan lärare och elev i skolan skulle kunna fungera på det viset.

Kunskaper och erfarenheter samt förmedlingen och utvecklingen av dem
är inget som sker endast i skolan eller endast i ungdomen. Tvärtom är det
något som i större utsträckning än idag borde ske kontinuerligt under hela
livet.

Mot. 1988/89

Ub332

8

En demokratisk skola

I ett demokratiskt samhälle krävs att alla människor har kunskap och
möjlighet att tillvarata sina rättigheter. Det är därför nödvändigt att alla får
möjlighet att lära sig att tänka kritiskt, analysera och dra slutsatser,
samarbeta och fatta beslut tillsammans med andra människor. Den viktigaste
samhälleliga förmedlaren av denna kunskap måste rimligen vara skolan.

Trots fina intentioner i bl a läroplanerna syftar dagens undervisning i
skolan snarare till att lära eleverna lydnad än ifrågasättande.

Ett demokratiskt arbetssätt

Vpk menar att det grundläggande felet står att finna i skolans och
undervisningens organisation. Demokratin fungerar inte tillfredsställande i
skolans värld. Istället för att tillämpa ett demokratiskt arbetssätt, där
samarbete, kritiskt tänkande osv har en naturlig plats, har demokrati
ryckts loss från sitt innehåll och blivit något som skall pluggas in. Vanligen är
den enda tillämpningen av demokrati att några lektioner ägnas åt att lära
eleverna mötesteknik.

Grunden till en verklig demokratisk skola ligger i att eleverna verkligen
känner att de kan påverka sin egen situation och att man använder sig av ett
demokratiskt arbetssätt. Då först får man det självförtroende som är
nödvändigt att ha, inte minst för att klara skolan. Det är viktigt att både
innehållet och arbetsformerna i skolan förändras.

Mobbing och förstörelse

Brist på inflytande och möjligheter att förändra leder för många elever till en
känsla av vanmakt och maktlöshet. Detta kan i sin tur yttra sig på olika sätt.
För en del elever känns skolan totalt meningslös, man låter helt enkelt bli att
gå dit. Andra vänder maktlösheten till aggressivitet mot sin omgivning.
Mobbing och vandalism kan bli följder av detta. Mobbing och förstörelse är
ett allvarligt problem i skolan idag. De olika initiativ som tagits i form av
antivåldsgrupper och informationskampanjer är naturligtvis lovvärda. Men
det behövs mer genomgripande initiativ som angriper grunden till missförhållandena,
dvs bland annat bristen på reella möjligheter för eleverna att
påverka sin dagliga situation.

Brottsförebyggande rådet har visat på denna koppling. I sitt yttrande över
betänkandet Skola för delaktighet (SOU 1985:30) skriver man bl a: Ökat
inflytande, ansvar och delaktighet är den väg vi rekommenderar för att på
sikt minska problemen med skadegörelse, skolk, mobbing etc.

Klassrumsdemokrati

Den viktigaste enheten i skolan är klassen och därför är det av största vikt att
klassrumsdemokratin utvecklas. Eleverna måste ges reella möjligheter att
tillsamans påverka sin gemensamma situation, att tillsammans med lärarna
planera och utforma undervisningen och få ett forum, där de kan diskutera
gemensamma angelägenheter och nya idéer.

Klassrumsdemokratin är en förutsättning för att lärare och elever skall

Mot. 1988/89

Ub332

9

kunna skapa en atmosfär av ömsesidig respekt och förståelse. I arbetet med
att utveckla klassrumsdemokratin spelar klassråden en avgörande roll.

Klassrådens verksamhet skall utvidgas så att undervisningen i den enskilda
klassen planeras och utformas av eleverna tillsammans med läraren/lärarna.
Klassen ska kunna påverka studiemetod, om man skall ha prov eller ej, och
hur proven ska utformas (t ex grupprov eller prov med tillgänglig facklitteratur).
Vpk anser att alla frågor som gäller klassen skall tas upp till behandling
av eleverna.

Hur detaljerat och på vilket sätt eleverna ska vara med och forma
skolmiljön måste variera beroende på elevernas ålder. Vpk menar att det är
viktigt att eleverna redan från första klass känner att de själva kan vara med
och påverka skolan och sin egen skolsituation.

Elevernas egen föreningsverksamhet i skolan bör stödjas. Det är viktigt att
skolan uppmuntrar och tillvaratar elevers intresse att bilda eller engagera sig i
skolföreningar.

Elevdemokrati

Elevernas möjligheter att påverka undervisning och arbetsmiljö i skolan
måste förbättras. Eleverna är idag ofta utlämnade till lärares och skollednings
välvilja. Vpk menar att elevernas formella rättigheter mäste stärkas. Vi
har i en motion med anledning av regeringens proposition 1988/89:4 Skolans
utveckling och styrning föreslagit sådana åtgärder.

De lokala skolstyrelserna

Olika undersökningar har visat på problemen med bristande kunskap och
svalt engagemang hos de lokala skolpolitikerna. Det har även tagit sig uttryck
i misstro från lärare och elever.

Vpk menar att detta problem måste tas på allvar. Dels måste skolans och
utbildningens status i samhället höjas dels behövs speciella insatser för de
valda ledamöterna i de lokala skolstyrelserna. Vi anser att de förtroendevalda
skolpolitikerna behöver utbildning i skolfrågor.

Vpk föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur kunskapen
och engagemanget i skolfrågor kan öka hos de förtroendevalda i de lokala
skolstyrelserna.

En skola för alla

Vpk menar att en bra och likvärdig utbildning för alla barn i Sverige borde
vara en självklar rättighet. Men tyvärr är det inte så idag om man ser till
verkligheten istället för till läroplaner och skollag. Trots många och
värdefulla förbättringar så är den svenska skolan fortfarande en klasskola.
Barn ur överklassen klarar i allmänhet skolan med höga betyg, liten frånvaro
och med ett stort intresse för vidare studier medan barn ur arbetarklassen
generellt sett har lägre betyg, mer frånvaro och går ur skolan med ett svagare
intresse för vidare studier. Dessutom är det varje år tusentals elever som
lämnar skolan utan att ens ha lärt sig att läsa och skriva tillfredsställande.
Det finns flera olika anledningar till att skolan idag inte ger alla en likvärdig

Mot. 1988/89

Ub332

10

utbildning. De grundläggande orsakerna står att finna i de orättvisor som
finns i samhället i stort. Men en del orsaker finns inbyggda i skolans sätt att
fungera.

Allmän och särskild kurs

Vpk arbetar för en sammanhållen grundskola där eleverna följs åt i nio år.
Varje permanent nivågruppering, där eleverna delas in i grupper med
sämre och bättre elever, innebär i praktiken att man frångår målsättningen
om en likvärdig utbildning för alla. Olika elever har olika lätt för att
lära sig olika delmoment och behöver därför lärarhjälp och stöd i varierande
utsträckning. Men vpk menar att skolan inte får sänka ambitionsnivån för
vissa elever och nöja sig med att vissa elever lämnar grundskolan med
väsentligt sämre kunskaper, och därmed möjligheter, än andra.

När eleverna i åk 6 väljer allmän eller särskild kurs i matematik och
engelska, är det i stor utsträckning ett val grundat på föräldrarnas ambitionsnivå
och klasstillhörighet. Enligt vpks människosyn är inga elever bra eller
dåliga. Elever är olika och har skilda behov och förutsättningar. Det måste
skolan anpassa sig till, så att alla elever ändå ges en likvärdig utbildning.

Eleverna ska ha rätt till den undervisning och det stöd som de behöver.
Systemet med alternativkurser på grundskolans högstadium försvårar en
sådan utveckling. I undervisningsgrupperna för allmän kurs samlas dels
elever som har svårt med vissa moment i undervisningen och därför är i behov
av extra lärarhjälp, dels elever med sociala problem och ytterligare s.k.
bråkiga elever. Dessa elever har vitt skilda behov. Det enda de har
gemensamt är att de inte tillhör de mest lyckade eleverna. Resultatet blir
många gånger en ohållbar situation för både läraren och eleverna. Vpk vill
därför föreslå att den nuvarande uppdelningen i allmän och särskild kurs i
matematik och engelska på grundskolan avskaffas. Istället vill vi ha en
individualiserad undervisning i en sammanhållen grundskola.

Tillval

På grundskolans högstadium skall eleverna välja ett tillvalsämne. Det har
visat sig att också detta val, liksom valet av alternativkurser i matematik och
engelska, till stor del är ett val efter föräldrarnas ambitionsnivå och
klasstillhörighet. Barn till föräldrar med höga ambitioner eller högre
samhällsklass väljer franska eller tyska, medan det till största delen är barn ur
arbetarklassen som befolkar kurserna i t ex teknik eller lokala tillval.

Vpk menar att tillvalet i sin nuvarande utformning står i strid med den
likvärdiga grundskoleutbildningen. Vi menar också att alla elever behöver
utökade språkkunskaper. Därför anser vpk att B-språk i grundskolans
högstadium bör bli obligatoriskt så att alla elever lär sig ett B-språk. Men vi
menar att språkundervisningen inte skall begränsas till endast franska och
tyska. Eleverna skall också kunna välja andra stora världsspråk som t ex
spanska, ryska eller något av våra stora invandrarspråk.

Att ge möjlighet att läsa t ex finska, serbokroatiska eller grekiska som ett
ordinarie ämne i grundskolan skulle kunna ge många goda effekter. Långt
fler människor skulle i framtiden kunna göra ett bättre jobb inom barnom

Mot. 1988/89

Ub332

11

sorg, skola och vård t ex. Vårt samhälle blir allt mer mångkulturellt och
kunskaper i de stora invandrarspråken efterfrågas av allt fler arbetsgivare.
B-språksundervisning för alla elever ställer förstås lite annorlunda krav på
undervisningen än idag. Vi i vpk vill gärna betona att den kultur som språket
är sprunget ur och sammanhör med skall vara en väsentlig del av Bspråksundervisningen.

Anpassad studiegång

Vpks grundläggande uppfattning är att skolan skall organiseras på ett sådant
sätt, och ges sådana resurser, att en bra utbildning skall kunna ges till alla
elever. När skolan misslyckas med det så menar vi att orsaken i första hand
står att finna hos skolan själv. Det är inte den enskilde eleven som är
misslyckad som individ!

Av den anledningen motsätter vi oss den s.k. anpassade studiegången som
enligt vår mening är ett sätt för skolan att avsvära sig ansvaret för vissa elever.
Eftersom det är skolan som har misslyckats så är det skolan som skall ändras
inte eleven som skall bort.

Vi menar att alla ska ha rätt till en grundskolekompetens. De elever som
behöver särskilt stöd i skolan skall naturligtvis få det. Men vi inser också att
samhällets alla orättvisor och missförhållanden inte kan lösas inom skolans
ram. Den utslagning som sker i samhället i övrigt kommer så länge den
fortgår att ge effekter också i skolan. Vpk vill föreslå att en utredning tillsätts
för att se över situationen för de elever som har de största svårigheterna i
skolan i syfte att förbättra deras möjligheter samt att se över den anpassade
studiegången i syfte att minska användningen av denna åtgärd.

Profilskolor

En enhetlig grundskola som ger alla elever en likvärdig utbildning står i
motsättning till varje form av urvalsskola. Vpk känner därför stor tveksamhet
inför att införa s.k. profilskolor i grundskolan där föräldrarna skall ges
möjlighet att välja skola åt sina barn oavsett var de bor.

Med profilskola menas att skolan satsar på en pedagogisk profil t ex
Montessori. Skolan kan även satsa på en profil för innehållet i undervisningen
t ex internationell förståelse. Lärarna skall kunna handplockas och det blir
möjligt att minska på vissa ämnen för att kunna läsa mer av andra. Eftersom
en del profilskolor säkerligen blir populära går det åt extra resurser där.
Lärarresursen får man ta av grupptimmar och halvklasstimmar.

Vpk befarar att de s.k. profilskolorna kommer att ta resurser från andra
skolor i och med att en viss profilskola blir kommunens "skötebarn.

Det blir de intresserade och ambitiösa föräldrarna som kommer att välja
en viss s.k. profilskola. Kvar i de vanliga skolorna blir barnen till föräldrar
som av olika anledningar inte ägnar sig lika mycket åt skolan, ofta barn ur
arbetarklassen.

De s.k. profilskolorna får ett positivt urval elever och den vanliga skolan
ett negativt. Vpk menar att vi på sikt riskerar att få ett segregerat
skolsystem.

Vpk har i en annan motion med anledning av regeringens proposition

Mot. 1988/89

Ub332

12

1988/89:4 Skolans utveckling och styrning motsatt sig den av regeringen
föreslagna modellen med s.k. profilskolor.

Skolor i glesbygd

Vpk menar att hela landet främjas av att Sverige har en regional balans.
Tyvärr har utvecklingen gått åt motsatt håll. Därför är det nu nödvändigt att
på olika sätt främja en regional utveckling.

Vpk menar att Sverige har råd att satsa på skolor i glesbygd. Det är
nödvändigt för att inga barn skall ha orimliga avstånd till sin skola. 1 en annan
motion till årets riksmöte föreslår vpk ett särskilt stöd till skolor i glesbygd.

En skola där ingen handikappas

En skola för alla innebär också att skolans lokaler måste vara tillgängliga i
den meningen att elever med olika slag av funktionshinder inte pga deras
utformning hindras att delta i undervisningen. 1 äldre skolbyggnader är det
regelmässigt så att det är förknippat med stora svårigheter för elever med
rörelsehinder att ta sig fram. Både utvändigt och invändigt finns vanligen
nivåskillnader utan hissar eller andra lyftanordningar.

Men även i nya skolor kan man fortfarande stöta på samma problem. Där
förekommer inte sällan att vissa undervisningslokaler, som t ex för slöjd och
gymnastik, är otillgängliga. Resultatet blir då att de rörelsehindrade eleverna
befrias från denna del av undervisningen. Detta är inte acceptabelt.

Betecknande för tillgänglighetsproblemen i landets skolor är att man ännu
inte har kunnat förverkliga det beslut som togs för flera år sedan om att dela
upp undervisningen av svårt rörelsehindrade gymnasieelever i fem regioner.
Fortfarande finns det inte mer än två skolor - en i Stockholm och en i
Göteborg - som fyller kraven på yttre och inre tillgänglighet.

Senare års besparingskampanjer i landets kommuner har bl a gått ut över
städningen i skolorna. Det har lett till att elever med allergiproblem fått
svårigheter. Det har till och med inträffat att sådana elever tvingats avstå från
skolundervisningen under långa perioder.

I sammanhanget bör påpekas att tillgängligheten inte bara är en fråga som
rör eleverna. Eleverna har föräldrar som förväntas ta del i sina barns
skolgång. Det är inte ovanligt att föräldrar har olika slag av funktionshinder,
därför måste skolorna se ut så att de inte utestängs. Slutligen måste det också
vara möjligt för den som har ett funktionshinder att fungera som lärare.

Det är enligt vpks mening nödvändigt att göra en allmän översyn av i vad
mån landets skolor är tillgängliga ur handikappsynpunkt. En sådan översyn
bör också innefatta förslag om hur bristerna ska avhjälpas.

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om läromedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om frivilliga standardprov och frivilliga centrala
prov,

Mot. 1988/89

Ub332

13

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en betygsfri grund- och gymnasieskola,

4. att riksdagen beslutar om en försöksverksamhet med betygsfri
antagning till gymnasieskolan i enlighet med vad som i motionen
anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en plan för hur
klasstorleken successivt skall minska till max 25 elever i hela grundskolan,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur elevernas
möjligheter att bedriva självstudier under likvärdiga förhållanden kan
öka i enlighet med vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bestraffningar i skolan,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur kunskap och
engagemang i skolfrågor ska öka hos de förtroendevalda i de lokala
skolstyrelserna i enlighet med vad som i motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att avskaffa alternativkurserna i matematik
och engelska på grundskolans högstadium i enlighet med vad som i
motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om B-språk på grundskolans högstadium,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utredning för att se över situationen för de
elever som har de största svårigheterna i skolan i syfte att förbättra
deras möjligheter samt att se över användningen av den anpassade
studiegången i syfte att minska användningen av denna åtgärd,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän översyn
av tillgängligheten ur handikappsynpunkt av skolväsendet i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)
Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1988/89

Ub332

14