Skolsituationen för vegetarianer och veganer

Motion 2000/01:Ub295 av Marianne Carlström och Karin Olsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgången till undervisnings- och informationsmaterial om
vegetarisk och vegansk kost.
Motivering

Alltfler unga människor i vårt samhälle tar på etiska grunder ställning mot
köttproduktionen. Ställningstagandet ser lite olika ut, en del väljer bort
kött- och fiskprodukter och andra väljer bort all kost som innehåller
animalier, dvs. även mjölk, ägg etc. Ungdomarnas ställningstagande är
ofta mycket välgrundat och bygger oftast på att de vill utvidga sin
moraliska omsorg till att även innefatta kännande individer utanför
människosläktet. Enligt vår uppfattning bör ungdomarnas val att stå på
djurens sida såväl uppmärksammas som uppmuntras av samhället. Skolan
har här en mycket viktig uppgift att fylla, både som kunskapsförmedlare
och då det gäller den dagliga skolmaten.

Enligt en undersökning som utfördes 1997 av Umeå universitet så är det
många skolor som inte serverar fullvärdig skolmat till dem som är
vegetarianer eller veganer. Undersökningen visade bland annat att hela 73%
av landets kommuner inte serverade någon vegansk skolmat.

Skolmaten har en mycket viktig funktion. Den innebär en nödvändig paus
från skolarbetet med social gemenskap samtidigt som den står för 1/3 av det
totala näringsintaget. Skollagen slår fast att eleverna skall ha rätt till ett
dagligt mål mat i skolan. Undersökningen, som utfördes av Umeå universitet,
och ett stort antal vittnesmål från ungdomar, inte minst i form av insändare i
Förbundet djurens rätts medlemstidningar och andra tidningar, visar att
många veganer och vegetarianer inte ges någon daglig fullvärdig skolmat utan
snarare blir utsatta för en form av etisk diskriminering. Enligt vår uppfattning
måste detta upphöra skyndsamt. Alla elever, som så önskar, måste ha rätt till
en fullvärdig vegetarisk alternativt vegansk kost.

Samtidigt som många kommuner inte serverar veganmat till de elever som
så önskar så finns det kommuner som arbetar mycket ambitiöst med
skolmåltiderna. Ett exempel på en sådan kommun är Kiruna, där man som
bieffekt lyckats att sänka kostnaderna för skolmaten med cirka 800 000
kronor per år. Att servera vegetarisk och vegansk skolmat torde med andra
ord vara något som ger ekonomiska vinster. Att stärka skolmåltidspersonalens
möjligheter och kunskaper om att servera vegetarisk och vegansk skolmat till
dem som så önskar innebär troligtvis även mycket önskvärda allmänna
positiva hälsomässiga effekter, då eleverna i större utsträckning än idag skulle
äta vegetabilier.

Undersökningar från Umeå universitet visar också att det är många
ungdomar som vill bli vegetarianer eller veganer, men som saknar kunskap
både när det gäller den näringsmässiga biten och i att laga sådan mat. Enligt
vår uppfattning har hemkunskapsundervisningen skyldighet att uppnå de
uppsatta utbildningsmålen även för vegetarianer och veganer, det vill säga
undervisningen ska leda till att även de ges goda färdigheter i näringslära och
i matlagning. Vår uppfattning är samtidigt den att hemkunskapslärarna arbetar
förtjänstfullt med detta utifrån de förutsättningar som ges. Tyvärr saknas det
många gånger undervisningslitteratur och annan bredvidlitteratur. När det
gäller information om kostval som grundar sig på animalier så finns det starka
intresseorganisationer som arbetar för att öka konsumtionen av kött och som
bedriver en mycket aktiv informationsverksamhet på skolorna. I
sammanhanget kan det nämnas att Svensk Köttinformation AB, enligt
uppgift, får 4 kronor per slaktad ko och 1 krona per slaktad gris för att
bedriva
marknadsföring mot morgondagens konsumenter, det vill säga dagens
ungdomar.

Enligt vår uppfattning måste undervisnings- och informationsmaterial
rörande vegetarisk och vegansk kost tas fram. Materialet behövs främst för att
öka kunskaperna hos de ungdomar som antingen redan är eller som funderar
på att bli vegetarianer eller veganer. Vidare behövs materialet dels i
skolundervisningen, dels för allsidighetens skull med tanke på att det material
som starka företag och intresseorganisationer sprider huvudsakligen syftar till
att öka köttkonsumtionen.

Stockholm den 4 oktober 2000

Marianne Carlström (s)

Karin Olsson (s)