Skotertrafiken
Motion 1993/94:Jo651 av Berit Andnor m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Jordbruksutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-01-25
- Bordläggning
- 1994-02-08
- Hänvisning
- 1994-02-09
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I Jämtlands län pågår i dag ett arbete med att kanalisera och på olika sätt förbättra förutsättningarna för och minska störningarna av skoteråkningen. Det visar sig bl.a. att det finns ett stort behov av skoterleder för att uppnå för alla parter acceptabla förhållanden. Detta är också något som Rikspolisstyrelsen påpekar i sin utredning rörande skotertrafiken.
Utvecklingen på detta område har gått mycket fort och det bedrivs i vissa delar av länet verksamheter som syftar till att bygga upp en turismverksamhet med skoteråkning som bärande aktivitet, samtidigt som LRF föreslår ett införande av ett generellt förbud att framföra skoter på privat mark utan markägarens tillstånd.
Länsstyrelsen har sedan lång tid tillbaka haft ansvaret för att kanalisera skotertrafiken inom länets skoterförbudsområden. Detta ansvar omfattar även underhåll av ett antal skoterleder. Finansieringen av detta arbete har skett med de medel som länsstyrelsen årligen erhåller av Naturvårdsverket för vård och förvaltning av fjälleder m.m. Utanför skoterförbudsområdena har genom skoterklubbar och andra frivilliga insatser skoterleder byggts ut. I vissa fall har även kommunerna medverkat i arbetet med att bygga skoterleder.
Utbyggnad och underhåll av ett väl fungerande skoterledsnät kostar pengar. Detta är emellertid investeringar som är nödvändiga om man skall undvika att vägar och andra kommunikationsleder i allt större utsträckning kommer att nyttjas för skotertrafik. Man kan ej heller räkna med att skoteråkarna själva via ideella insatser klarar detta. Behoven av insatser är i dag så stora att det krävs att samhället engagerar sig på ett helt annat sätt än tidigare.
En utbyggnad av ett väl fungerande system av skoterleder bör kunna ske genom att skoterägarna via någon form av avgift bidrar till finansieringen.
Ett förslag till finansiering vore att i förslagsvis terrängtrafikkungörelsen införa en bestämmelse om en avgift på skotrar. Denna avgift skulle förvaltas i en särskild fond som skulle specialdestineras till utbyggnad och underhåll av skoterleder med terminaler, information, tillsyn av skotertrafik m.m. Denna lösning kan jämföras med reglerna i jaktförordningen, där avgifter tas ut för att finansiera den ideella jägarverksamheten och dess organisation. Fonden skulle på samma sätt som jaktvårdsfonden kunna förvaltas av Kammarkollegiet, och fördelningen av medlen skulle kunna ske årligen till resp. län efter särskild framställning.
Det praktiska arbetet med planering och utbyggnad av skoterleder bör ske i samverkan mellan kommunerna och lokala skoterklubbar och skoterorganisationer. Det är angeläget att denna verksamhet också sker i samförstånd med berörda markägare och närboende. Skoteråkningen är en markanvändningsfråga som på ett annat sätt än hittills måste uppmärksammas i den kommunala markanvändningsplaneringen. Såväl trafiksäkerhetsfrågorna som störningarna i miljön är av den digniteten att de kräver långsiktigt hållbara lösningar. Dessa kan enbart uppnås med målmedvetna insatser i syfte att på lämpligt sätt kanalisera trafiken.
I dag finns ca 150 000 registrerade skotrar i Sverige. En avgift i storleksordningen 200 kr per skoter och år skulle ge 30 miljoner kronor, vilket sannolikt skulle behövas i inledningsskedet för att bygga ut ett väl fungerande nät av skoterleder. Endast leder utanför det statliga huvudmannaskapet skulle finansieras med dessa avgifter. Ansvaret för utbyggnad och underhåll skulle i första hand läggas på skoterklubbarna som via bidrag från den gemensamma fonden skulle klara finansiering av byggande och underhåll.
Medlen skulle som ovan sagts förvaltas av Kammarkollegiet och förslagvis fördelas på länen efter särskild framställning från länsstyrelsen en gång per år.
På samma sätt som i dag gäller för fördelning av bygdemedel skulle skoterklubbarna inge ansökan till länsstyrelsen, som efter samråd med kommunerna skulle besluta om utbetalning. Tilldelningen av medel på resp. län och kommuner bör göras med hänsyn till skotertrafikens omfattning och ej med hänsyn till registrerat antal fordon.
Ett genomförande av ovan skisserade förslag skulle förmodligen inte leda till några större protester från skoterägarhåll under förutsättning att de fonderade medlen i sin helhet används för att bygga ut infrastrukturen till förmån för skotertrafiken.
Förslaget är förmodligen också välkommet från markägarhåll, eftersom det skulle leda till en bättre kanalisering och därigenom till mindre störningar genom kontrollerad skoteråkning.
Förutsättningarna för tillsynsmyndigheten att kontrollera lagefterlevnaden skulle dessutom förbättras. Syftet med tillskapande av skoterleder är i första hand att erbjuda den friluftsinriktade skotertrafiken bättre förutsättningar samtidigt som markägarintressena och andra intressen beaktas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skotertrafiken och förslag till avgiftsfinansiering.
Stockholm den 24 januari 1994 Berit Andnor (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Margareta Winberg (s)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skotertrafiken och förslag till avgiftsfinansiering.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skotertrafiken och förslag till avgiftsfinansiering.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.