Skuldfälla vid arbetsskada

Motion 2004/05:Sf262 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrade regler så att pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler skall anses ha betalat sin skuld när engångsbeloppet är inbetalt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort möjligheten att växla in livränta mot kapitalbelopp.

2Livränta och pension

För 10 år sedan begärde och fick en man vid namn Percy ett engångsbelopp på sin livränta i stället för månadsvisa utbetalningar. Engångsbeloppet på 194 876 kronor har han sedan dess, i och med samordningen av livränta och pension, betalat av med belopp som varierar från 1 500 till över 2 000 kronor i månaden. Anledningen till detta är att återbetalningsbeloppet bestäms utifrån den förväntade medellivslängden, vilket leder till att den som lever längre än den förväntade medellivslängden tvingas fortsätta betala resten av sitt liv.

Riksdagens utredningstjänst redogör i en PM för förhållandena vad gäller yrkesskadelivränta och pensioner (Dnr. 1998:2858):

I 17 kap. 2 § AFL finns den gällande regeln om samordning mellan yrkesskadelivräntor och ålderspension i form av folkpension och ATP. Samordningen innebär att pensionen reduceras, däremot reduceras inte yrkesskadeersättningen. Samordningsbestämmelsen när det gäller ålderspension innebär att pensionen (folkpension, pensionstillskott och ATP) skall minskas med tre fjärdedelar av egenlivräntan. De äldre författningarna om yrkesskadeersättning innefattar dessutom en bestämmelse som innebär att livräntan skall reduceras till tre fjärdedelar av sitt belopp vid antingen 65 eller 67 års ålder beroende på skadeår. Om livräntan helt eller delvis omvandlas till ett engångsbeloppet skall ålderspensionen även fortsättningsvis reduceras på basis av det månadsbelopp (uppräknat med basbeloppet) som ursprungligen fastställts. Engångsbeloppet räknas fram på grundval av räntefot och medellivslängd. Kvinnors och mäns beräknade belopp baseras på respektive grupps medellivslängd. Kvinnors belopp baseras alltså på en längre medellivslängd än männens. Det finns ingen tillgänglig statistik över hur många personer det finns idag som omvandlat livräntan till engångsbelopp. Under åren 1995 till 1997 har 80, 105 resp. 56 personer omvandlat livräntan helt eller delvis till engångsbelopp.

Vänsterpartiet har motionerat om detta problem i ett antal år nu. Vi anser att de motiveringar som socialförsäkringsutskottet lämnat till avslag inte är godtagbara. Motionerna har avslagits bl.a. med hänvisning till att utbyte av större livräntor mot engångsbelopp sägs ske med större återhållsamhet än vad gäller låga livräntor. Enligt utskottet får livräntetagaren, förutom uppgift om beloppets storlek, även uppgift om vad engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden beträffande avdrag från pension. Utskottet har också betonat vikten av att livräntetagare görs medvetna om effekterna på pensionens storlek. Dessa effekter handlar bl.a. om att det avdrag som efter engångsutbytet sedan görs från pensionen inte ökar vid förändring av basbeloppet utan beräknas på det ursprungliga månadsvisa livräntebeloppet. Vidare har angivits att engångsbeloppet i huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga principer och i förhållande till samtliga livräntetagare som får engångsbelopp. Utskottet kan därför inte se någon enkel lösning på problemet, särskilt som det fortfarande förekommer att yrkesskadelivräntor byts ut mot engångsbelopp.

Vi anser att det finns anledning att upprepa kraven från de tidigare motionerna tills dess nödvändiga förändringar kommer till stånd. Det faktum att utbyte av livränta till kapitalbelopp sker med viss återhållsamhet ger ingen garanti mot att enskilda individer tvingas återbetala mer än de fått ut i kapitalbelopp. Inte heller är det någon garanti att livräntetagaren får information eftersom regelsystemet är svårt att överblicka och ställer stora krav på pedagogisk kvalitet på informationen. Eftersom det funnits betydande brister i information finns det personer, som i exemplet om Percy ovan, som drabbats negativt eftersom utförlig information aldrig nått fram. En välfungerande information är inte heller någon fullständig garanti för att enskilda individer inte ska tvingas betala tillbaka mer än hon eller han fått ut i kapitalbelopp.

Det faktum att beräkningarna sker enligt försäkringsmässiga principer, som utskottet anför i ett svar på motionen, är inte heller hållbart eftersom socialförsäkringarna inte är privata utan offentligt finansierade. Vi är dessutom helt övertygade om att ett privat försäkringsbolag inte skulle ställa upp på sådana villkor.

3Skulder och återbetalning i trygghetssystemen

De försäkringsmässiga principerna som utskottet hänvisat till innebär i praktiken att en person som erhållit kapitalbelopp och lever längre än medellivslängden skall vara med och betala den skuld som uppstår när någon som erhållit kapitalränta dör innan denne uppnått medellivslängd. När det gäller trygghetssystemen tillämpas i allmänhet inte dessa principer. Riksdagens utredningstjänst skriver följande angående skulder och återbetalning i våra trygghetssystem:

Om någon som fått studielån avlider avskrivs hela studielånet inklusive obetalda årsbelopp; staten står alltså för kostnaden. Övriga studielånstagare påverkas ej. Om bidragsskyldig med skuld avlider krävs dödsboet på skuldbeloppet. Om skulden är överlämnad till kronofogdemyndigheten (KFM) för indrivning sker bevakning av kravet mot dödsboet av KFM. I annat fall görs anmälan av kravet till dödsboet av försäkringskassan. Övriga bidragsskyldiga påverkas inte. Skuld i bostadsbidrag kan uppkomma efter avstämning. Bidragstagaren skall betala tillbaka skillnaden mellan preliminärt och slutligt bostadsbidrag om det slutliga bostadsbidraget bestämts till lägre belopp än vad som betalats i preliminärt bidrag. Om bidragstagaren avlidit när återbetalningsskyldighet efter avstämning fastställts inträder dödsboet som ansvarig för skulden. Övriga mottagare av bostadsbidrag påverkas inte. För i princip samtliga socialförsäkringsersättningar gäller att återbetalningsskyldighet föreligger när ersättning betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Om återbetalningsskyldighet fastställs och skäl till eftergift inte finns uppstår en skuld till samhället. Om en person med sådan skuld avlider bevakas skulden i dödsboet. (Pm 98-12-22)

Av detta är det möjligt att de förändringar som här nämns när det gäller yrkesskadelivräntan bör rymmas inom försäkringen.

4Förslag till förändring

Systemet för återbetalning av livränta som växlats in mot kapitalbelopp är i behov av förändring. Ingen individ skall behöva betala tillbaka mer än vad hon eller han en gång fått ut i form av kapitalbelopp. Detta är särskilt angeläget eftersom livränta utgår i syfte att täcka individens inkomstförlust på grund av arbetsskada. Detta måste även vara giltigt för personer som finns kvar i det gamla systemet vad gäller återbetalning/avbetalning på engångsbelopp. Dessa personer bör, enligt vår mening, slippa fortsatt avdrag efter det att engångsbeloppet är återbetalt. Sådana regeländringar innebär inga ökade kostnader för statsbudgeten utan innebär enbartminskade intäkter. Därför bör regeringen ändra reglerna för de pensionärer som åsyftas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det är vidare under gällande förutsättningar inte möjligt att ta reda på om den enskilda verkligen är införstådd med konsekvenserna av att ta ut ett kapitalbelopp. Det är enligt vår mening en pedagogisk omöjlighet att göra gällande regelsystem begripligt för allmänheten. Av denna anledning bör regeringen ta bort möjligheten att växla in livränta mot ett kapitalbelopp. Det bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 23 september 2004
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Kalle Larsson (v)
Elina Linna (v)	Gunilla Wahlén (v)