Skuldsanering

Motion 2000/01:L305 av Kenth Högström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kraftigt förbättrade tillämpningsregler för skuldsaneringslagen
och stöd till de skuldsaneringssökande.
Problemen med skuldsaneringslagens
tillämpning

I finans- och fastighetskrisens bakvatten i nittiotalets början tvingades
tiotusentals enskilda och företagare med personligt betalningsansvar att
ställa in betalningarna och i många fall försättas i konkurs. Finansbolag
och banker råkade i panik av att plötsligt upptäcka att de uttagna
säkerheterna för lån helt plötsligt ansågs mindre värda än vad som var
fallet vid lånens utgivande. Därmed tvingades låntagarna till den
förnedrande underkastelse som följer i betalningsinställelsens och
konkursens spår.

En stor del av dem som drabbades dras fortfarande med stora skulder och
ständiga återbetalningskrav. Några har till och med större skulder nu än när
betalningarna ställdes in dels därför att räntebelastningen på skulden läggs på
hela tiden, dels därför att flera konkurser tog alldeles för lång tid att
avsluta.
En fråga som borde ställas och belysas grundligt är hur länge räntebelastning
av en uppsagd skuld kan tillåtas fortsätta.

Det mest bekymmersamma är dock de enskilda drabbades hjälp- och
rättslöshet - deras utelämnande till kreditorernas godtycke och efter
skuldsaneringslagens tillkomst även till kronofogdemyndighetens och ytterst
domstolens handläggning och prövning. Några av de drabbade har tur att bo i
kommuner med aktiva eller i vart fall existerande budgetrådgivare. Andra har
ingen som helst hjälp i den mödosamma process som en
skuldsaneringsansökan innebär. Många orkar helt enkelt inte ta sig igenom
processen alls, utan ger upp på vägen. Kanske tappar fotfästet helt och ställer
sig utanför både arbets- och samhällsliv.

Riksdagens revisorer har noggrant undersökt skuldsaneringslagens
tillämpning och avlagt en rapport i ärendet så sent som i juni i år. Där
fastslår
revisorerna bland mycket annat att handläggningstiderna för de enskilda
ärendena fortfarande är alldeles för långa. Ingen märkbar förkortning har
kunnat skönjas, fast det är hela fem år sedan revisorerna senast
uppmärksammade regeringen på de oacceptabelt långa handläggningstiderna.
Vidare konstaterar revisorerna att informationen om lagens och dess
möjligheter är dålig, vilket sannolikt är förklaringen till att färre än väntat
sökt skuldsanering. Riksdagens revisorer konstaterar därtill att de enskilda
som söker om sanering får ett väldigt olikartat stöd för sin ansökan och under
den efterföljande mycket krävande processen, beroende på kommunernas
skiftande prioriteringar. Många kommuner är i helt avsaknad av
budgetrådgivare till exempel. Rättssäkerheten är uppenbart otillräcklig i flera
avseenden, menar revisorerna.

Detta är mycket allvarliga brister och tungt vägande erinringar från
Riksdagens revisorer, vilket omedelbart borde föranleda åtgärder från
regeringens sida, allt i syfte att kraftigt förkorta handläggningstiderna, öka
informationen om lagen och dess möjligheter, öka rättssäkerheten för den
enskilde, förstärka stödet till den enskilde, öka Konsumentverkets
myndighetsansvar gentemot kommunernas rådgivningsverksamhet, öka
Riksrevisionsverkets utbildningsinsatser till Kronofogdemyndigheten, öka
den enskilde gäldenärens möjlighet att själv komma överens med
kreditorerna, motverka kreditorernas överskuldsättningen av de enskilda och
ta fler initiativ för att förebygga oöverstigliga skuldsättningar.

Regeringen måste enligt RR:s rapport och enligt mitt bestämda
förmenande mycket skyndsamt åtgärda de påtalade bristerna i lagens
tillämpning. Tiotusentals drabbade medborgare behöver samhällets stöd för
att komma till rätta med de orimligt stora återbetalningskrav som riktas mot
dem från de ursprungliga kreditgivarnas sida. Kreditgivare som i flera fall inte
existerar längre. Sådana som via egna konkurser fått lämna ifrån sig
kreditportföljerna till andra kreditorer eller inkassobolag eller av egen fri
affärsvilja har sålt fordringarna till andra. Men som i alla fall har en
benägenhet att utan vidare motivering yrka avslag på den sökandes krav om
sanering och oftast förvägrar den enskilde alla typer av frivilligt
ackordsförfarande.

Stockholm den 5 oktober 2000

Kenth Högström (s)