Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut

Motion 1988/89:So410 av Gudrun Schyman och Rolf L Nilson (båda vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:So410

av Gudrun Schyman och Rolf L Nilson (båda vpk)
Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut

Legitimation för psykologer infördes den 1 juli 1978. Legitimationen har som
grund avlagd psykologexamen och ett års praktisk tjänstgöring för legitimation.
Psykologexamen avläggs efter en femårig utbildning - nu enligt en
linjeutbildning och studieplan från 1982. Sedan 1986 finns även legitimation
som psykoterapeut.

Det skydd som legitimationen representerar har varit och är väsentligt för
allmänheten och har även på annat sätt haft stor betydelse för yrkesutövningen
inom de många olika samhällsområden där psykologer och psykoterapeuter
är verksamma.

Emellertid förekommer fortfarande ett missbruk av psykologiska utrednings-
och behandlingsmetoder som bedrivs utan psykologisk kompetens.
Enskilda personer utan erforderlig utbildning kallar sig psykolog och
bedriver en verksamhet som i vissa sammanhang kan ha direkt skadliga
konsekvenser. En del exempel på sådan verksamhet finns i flera utgåvor av
telefonkatalogens gula sidor under rubriken psykologer övriga. Sådana
tendenser tycks förstärkas i och med att en yrkeskategori legitimeras.
Utbudet av tjänster från gruppen psykologer övriga har ökat under åren.
Motsvarande situation har uppstått också sedan psykoterapeuter legitimerats.
En växande marknad av psykoterapeuter övriga har sålunda framträtt
i televerkets annonser.

Yrkesutövare med otillräcklig kompetens har vidare sökt ge sken av
kompetens och respektabilitet genom att utge sig för psykolog eller att
använda en sammansättning av en yrkesbeteckning där titeln psykolog
ingår.

Allmänheten som söker hjälp för psykiska besvär kan tyvärr inte alltid ha
tillräcklig kunskap om vilka kvalifikationskrav som man kan ställa på en
fullgod yrkesutövare. Detta kan leda dels till att hjälp uteblir, dels till att
enskilda människors lidande förvärras. Därtill kommer negativa konsekvenser
för leg. psykologer och psykoterapeuter i form av risk för oförskyllt
vanrykte, något som kan få överspridning till den offentliga hälso- och
sjukvården. De erfarenheter som finns under 80-talet leder till slutsatsen att
legitimationens skydd bör kompletteras också med ett skydd för yrkesbeteckningarna
psykolog och psykoterapeut.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anförde i sitt remissvar på
1981 års behörighetskommittés betänkande följande i frågan:

Intet hindrar att en person som helt saknar utbildning för yrket utger sig för
att vara psykolog eller psykoterapeut med den risk för missbruk av

psykologiska arbetsmetoder, både inom psykodiagnostik och psykoterapi,
som detta för med sig, till skada för sjuka människor som utsätts för sådan
behandling.

Någon förändring har sedan dess inte skett beträffande skydd för yrkestitlarna
psykolog och psykoterapeut. Lag om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m. bör därför kompletteras i § 9, stycke 1, varvid
yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut likställs med yrkestitlarna barnmorska,
läkare och tandläkare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning för att
skydda yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut.

Stockholm den 18 januari 1989

Mot. 1988/89
So410

Gudrun Schyman (vpk)

Rolf L Nilson (vpk)