Skydd mot oljekatastrofer på Östersjön

Motion 1992/93:T603 av Sven-Olof Petersson och Gunhild Bolander (c)

Östersjöns betydelse som transportled ökar. Redan i dag
anlöps Östersjöhamnarna av ett stort antal fartyg. Även den
senare tidens händelseutveckling i Östersjöområdet torde
innebära att handeln och därmed sammanhängande
fartygstransporter kommer att öka ytterligare. Det är
viktigt att de transporter som sker på Östersjön sker på
säkrast tänkbara sätt. Detta inte minst med tanke på den
ytterst sårbara ekologiska miljö som Östersjön utgör.

Varje år transporteras stora mängder kemikalier,
oljeprodukter och andra miljöfarliga varor på Östersjöns
vatten. Inte minst i den södra delen av Östersjön är trafiken
mycket tät och intensiv. Detta gör att riskerna för kollision
och andra olyckor är uppenbar. Olika olyckor, inte minst
med fartyg med oljelast, har under åren drabbat Östersjön.
Skadornas omfattning har dess bättre i de flesta fall kunnat
begränsas. Även andra olyckor har under årens lopp
drabbat sjöfarten runt om i världen med stora
miljökatastrofer som följd. Vi har i färskt minne olyckorna
utanför Frankrikes och Spaniens kuster liksom den svåra
oljekatastrofen vid Alaskas kust. Inte minst den senaste
olyckan med en oljetanker vid Shetlandsöarna visar det det
finns befogad oro för ytterligare olyckor. Dessutom visar
oss dessa olyckor att det finns uppenbara skäl att allvarligt
se över rutiner och beredskap för transporter av detta slag.

Vi har i motioner under tidigare riksmöten också tagit
upp dessa frågor, men den senaste tidens händelser har på
nytt gett frågorna en ökad och intensivare aktualitet.

När olyckan väl är framme blir den ofta svår att
bemästra, och följderna blir i många fall oöverskådliga och
ger olika problem inte minst för miljön under oöverblickbar
framtid. Men med en ökande trafik är riskerna stora att en
olycka med utsläpp av miljöfarligt gods, olja, kemikalier
etc, skulle kunna drabba Östersjön och dess känsliga
ekologiska miljö mycket hårt.

Erfarenheter från olika håll i världen visar att
exempelvis olyckor med oljetransporter är svåra att komma
till rätta med. Trots att stora insatser görs och massiva
resurser ofta används så finns problemen kvar under
åtskilliga år. Kostnaderna blir stora rent ekonomiskt, och de
skador som åsamkas djur, natur och miljö kan inte ersättas
i pengar. Vidare är alltid i dessa sammanhang riskerna
uppenbara att exempelvis fiskerinäringen helt kan slås ut
för ett stort antal år i stora och viktiga områden.

Det är viktigt att kraven på fartygens säkerhet drivs
vidare. Ett sätt att minska effekterna vid en olycka är att
de fartyg som trafikerar Östersjön är utrustade med dubbla
skrov. Detta minskar riskerna för läckage vid kollisioner av
skilda slag och vid grundstötningar. För att driva på denna
utveckling är det lämpligt att hamnavgifterna differentieras
så att fartyg med enkla bottnar och skrov beläggs med en
betydligt högre hamnavgift än de som har dubbla skrov.

Vad som transporteras på de fartyg som lämnar en
Östersjöhamn eller seglar in i Östersjön är ofta höljt i
dunkel. Enligt vår mening bör Sverige i olika internationella
organ aktivt arbeta för att ett system med anmälningsplikt
för all Östersjötrafik införs. I detta system bör ingå att
anmälan till en trafikcentral görs som innefattar fartygets
last, destination och tänkt färdväg. Detta skall således gälla
alla fartyg som lämnar Östersjöhamn eller seglar in i
Östersjön. En sådan anmälningsplikt gör att man dels skulle
kunna separera trafik med olika laster till olika trafikleder,
dels kan få en bra överblick över de aktuella riskerna och
hoten men också av de inledande insatser som skulle
behövas direkt vid en eventuell olycka.

Enligt vår mening bör ett sådant agerande på
internationell nivå få högsta prioritet i det arbete som
bedrivs för att skapa bra förutsättningar för Östersjöns
miljö. Detta agerande måste ha som målsättning att skapa
fungerande internationella överenskommelser och därtill
hörande regelverk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om höjda hamnavgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anmälningsplikt för fartyg som
lämnar Östersjöhamn eller seglar in i Östersjön,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt internationellt agerande
för ökad säkerhet vad gäller trafiken på Östersjön och
därmed sammanhängande internationell samverkan och
regelverk.

Stockholm den 13 januari 1993

Sven-Olof Petersson (c)

Gunhild Bolander (c)

1 Yrkande 2 hänvisat till FöU