Skyddet av människor som utsatts för sexslavhandel

Motion 2004/05:Ju304 av Anders Bengtsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sexslavars situation i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att människor som kommit till Sverige som sexslavar och som riskerar sitt liv får samma rätt till vittnesskydd som svenskar.

Motivering

Varje år förs över en halv miljon kvinnor och barn in i EU, varav en del forslas vidare in i Sverige. Med falska löften om välbetalda jobb i Europa och Sverige tror dessa människor att de har sitt livs chans till att bli ekonomiskt oberoende. När de väl hamnar i människohandlarnas grepp är det som regel för sent. Ett vanligt scenario är att de blir inlåsta direkt vid ankomsten till det nya landet. Därefter misshandlas de och våldtas av hallicken som ett led i att bryta ner viljan och motståndskraften.

I juli 2002 infördes den nya lagen mot människohandel, hösten 2003 föll den första domen mot människohandel.

Under sommaren infördes en ny bestämmelse i utlänningslagen som gör det möjligt för en förundersökningsledare att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen, bl a offer för människohandel, då det anses befogat med hänsyn till förundersökning eller förhandling i brottsmål. Ändringen innebär att utlänningar ges laglig möjlighet att stanna i Sverige under en begränsad tid för att bistå brottsutredande personal.

Grundtanken i denna bestämmelse är bra, men de räcker inte. Faktum är att de flesta kvinnor som kommit till Sverige för att prostitueras inte bara lever under hot för sitt eget liv utan även har nära anhöriga i hemlandet som hotas. I de flesta fallen har de redan innan de anmäler människohandlarna redan ansökt om uppehållstillstånd och fått avslag. Deras anmälan blir på så sätt ett försök till att klara sig levande ett tag till.

Att sexslavhandel årligen uppskattas omsätta 50 miljarder kronor och är den snabbast växande formen av gränsöverskridande brottslighet gör att sexslavarnas liv i människohandlarnas ögon inte är värda särskilt mycket.

I hemlandet, dit kvinnorna blir hemskickade efter en rättegång, finns rekryteringsnätverket kvar. I vissa fattiga länder där myndigheter och stat insett att en av deras viktigaste tillgångar är pengar som kommer in i landet genom anhöriga som arbetar i utlandet finns det inget intresse för att bekämpa människohandeln. Där går människohandlarna fria, och inget hindrar dem att under maffialiknande omständigheter ta livet av kvinnan som vittnat mot människohandlarna i Sverige.

Det är viktigt att man ger de kvinnor som ställer upp och vittnar mot smugglarligorna möjlighet att känna sig trygga både under och efter rättegången. Risken är annars att de ställer upp under utredningen och aldrig dyker upp som vittnen när rättegången börjar. Denna situation innebär en stor kostnad för samhället och rättssäkerheten.

Stockholm den 21 september 2004

Anders Bengtsson (s)