Skyddet av Vättern

Motion 1991/92:Bo519 av Rune Backlund m.fl. (c)

Vättern, i storleksordning Sveriges näst största insjö, har
mycket stor betydelse för vattenförsörjningen i norra
Götaland. Den stora vattenytan är uppdelad på fyra län,
Jönköping, Skaraborg, Östergötland och Örebro. Ett antal
kommuner och ett tjugotal tätorter tar idag sitt färskvatten
från Vättern. Minst 200 000 människor får idag vättervatten
i sina kranar.

Vättern är i flera avseenden en unik insjö. För svenska
förhållanden är det en mycket djup sjö med få till- och
frånflöden. Vattnet har därför en lång omloppstid på cirka
60 år. Vattnet är också förhållandevis näringsfattigt. Dessa
faktorer gör sjön extra känslig för föroreningar och
miljögifter.

Vätterns föroreningskänslighet konstaterades tidigt.
Sedan mitten av 1960-talet samarbetar länsstyrelserna och
kommunerna runt sjön samt industrin i Vätterns
vattenvårdskommitté. Mätningar av föroreningar har
genomförts och program har upprättats. 1989 bildades
Vätternvårdsförbundet som fortsätter den tidigare
kommitténs arbete. Förbundet har upprättat en ny
vattenvårdsplan, Vättern 90.

Hoten mot Vätterns vatten kommer från flera olika
källor:Kommunernas avlopps- och dagvattenssystem
Industrins avloppsvattenNäringsläckage från
kringliggande mark- och skogsområdenInternationella
luftföroreningarOlyckor med miljöfarliga transporter på
vägarna runt sjön.

Trots utbyggnaden av olika reningsanläggningar tillförs
Vättern årligen på olika vägar stora mängder närsalter,
tungmetaller och kemiska föroreningar.

Som färskvattenreservoar är Vättern av nationellt
intresse. Försurning och andra miljöförändringar gör
Vättern mera betydelsefull på längre sikt för ett större
område än det som idag utnyttjar sjön. Målsättningen måste
därför vara att dess vatten ska för framtiden alltid kunna
placeras i högsta klass när det gäller vattenkvalitet. Det
krävs därför att man lyfter skyddsfrågan till nationell nivå.
Vättern bör vara ett riksobjekt och dess vatten hanteras på
ett sådant sätt. Riksdagen bör uttala att Vättern är
riksobjekt som färskvattenstäkt enligt naturresurslagen och
skall omgärdas med speciella skyddsbestämmelser.

Medel till miljöövervakning

I vattenvårdsplanen, Vättern 90, redovisas principiella
ställningstaganden och strategier för hur situationen i
Vättern skall förbättras. Dessa ställningstaganden grundas
på kunskaper insamlade genom utförd miljöövervakning
inom PMK (programmet för övervakning av miljökvalitet)
och övervakning samordnad och finansierad av
Vätternvårdsförbundet. Arbetet med åtgärdsplanen
bedrivs huvudsakligen i olika åtgärdsgrupper som ska
arbeta fram förslag mot bakgrund av kunskaper om
miljösituationen i Vättern. Det arbete som nu bedrivs är
angeläget mot den bakgrund som vi ovan redovisat om
Vätterns betydelse för framtiden. Det är därför viktigt att
Vätternvårdsförbundets resurser förstärks så att planerade
forsknings- och övervakningsprogram kan genomföras.
Staten bör ta ökat ekonomiskt delansvar i genomförandet
av programmet.

Riksdagen beslutade våren 1991 att anslå 75 miljoner
kronor till nationell och regional miljöövervakning. Enligt
vår mening stämmer Vätternvårdsförbundets
åtgärdsprogram väl överens med de riktlinjer som
fastställdes för de anslagna medlen. Medel från detta anslag
bör därför avsättas till miljöövervakning i Vättern. Detta
bör ges regeringen tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
naturresurslagen att Vättern blir riksobjekt som
färskvattentäkt och därmed omgärdas med speciella
skyddsbestämmelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt delansvar för
genomförandet av miljöövervakning i Vättern.1

Stockholm den 23 januari 1992

Rune Backlund (c)

Roland Larsson (c)

Bengt Kindbom (c)

Birgitta Carlsson (c)

Anders Svärd (c)

1 Yrkande 2 hänvisat till JoU