Skyddet för företagshemligheter

Motion 1989/90:L810 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L810

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Skyddet för företagshemligheter

Vänsterpartiet kommunisterna acccepterar inte regeringens förslag till lag
om skydd för företagshemligheter. Vi anser lagförslaget vara så långtgående,
att det skulle komma att utgöra ett hinder mot en rimlig insyn och en fri och
öppen demokratisk diskussion om den privata företagsvärldens olika förhållanden.
Lagförslaget är ensidigt. Det görs ingen godtagbar avvägning mellan
offentlighetsintresset och sekretessintresset. Inriktningen är att skydda företagen
från allmän insyn i en utsträckning som är orimlig. Misstanken ligger
nära till hands, att det är fråga om en Lex Bratt - dvs. ett försök att hindra
berättigad insyn och avslöjande av tvivelaktiga eller olagliga förfaranden
inom företagen.

Vi är principiellt införstådda med att affärsverksamhet - såväl privat som
offentlig - behöver visst sekretesskydd. Inom normal sådan verksamhet förekommer
givetvis handlingar och uppgifter som bör hållas förtroliga inom
företaget och mellan affärspartners. För offentlig upphandling föreligger
visst sådant sekretesskydd i sekretesslagen. Ett motsvarande skydd för privat
företagsverksamhet är rimligt.

Men vad det nu aktuella förslaget går ut på är något annat. Lagförslaget
är inte alls ställt i den relation till informationsfriheten och tryckfrihetsbestämmelserna
som gäller för sekretessbelagda uppgifter i offentlig verksamhet.
Lagen lägger en fullständigt orimlig börda på den anställde. Denne skall
sålunda innan ett missförhållande hos arbetgivaren får röjas ta ställning till
om denne utsätter sina anställda eller de kringboende för miljörisker eller
allvarliga miljörisker. Bara om miljöriskerna är allvarliga får förhållandet
avslöjas. Om den anställde t.ex. känner till att gifttunnor grävts ner på ett
fabriksområde, måste han ta ställning till hur giftig substansen är innan han
röjer uppgiften. Om giftet inte är tillräckligt starkt, blir röjandet av uppgiften
ett lagbrott. Om den anställde misstänker att arbetsgivaren gjort sig skyldig
till brott, måste han avgöra om skälig misstanke efter mönster av terminologin
i rättegångsbalken föreligger. Om graden av misstanke är lägre, är
det ett brott mot den föreslagna lagen att avslöja förhållandet.

Det förhållandet att meddelarskyddskommittén i sitt arbete haft att utgå
från att propositionen om skydd för företagshemligheter kommer att antas
av riksdagen har utgjort ett allvarligt hinder för kommittén i dess arbete på
att förstärka och utvidga meddelarskyddet.

Anställda i privatföretag skulle om propositionen antas skrämmas till tyst

nåd, även om sådant som deras samvete och respekt för landets lagar bjuder
dem att berätta.

Från en vidare utgångspunkt vill vi också påpeka att i vår tids Sverige är
det inte mer hemlighetsmakeri som behövs utan mer insyn. De stora företags-
och finansimperierna förstärker i en exempellös utsträckning sin makt.
För medborgarna och för landets demokratiska institutioner är det ett vitalt
intresse att vidga sin insyn och sina demokratiska befogenheter gentemot
olika maktcentra. Det behövs en demokratisering av förhållandena istället
för mer slutenhet kring maktens centra. Även om vi i vpk inte har stora illusioner
om regeringen, är det dock med en viss förvåning vi noterar hur ringa
intresse för samhällets demokratisering som här framträder. Vi är dock övertygade
om att det ute i den socialdemokratiska rörelsen liksom hos många
andra medborgargrupper finns ett starkt sådant intresse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:155,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt lagförslag där kraven
på offentlig insyn i företag och möjlighet till ifrågasättande och demokratisk
diskussion är tillgodosedda.

Stockholm den 25 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Elisabeth Persson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90
L810

16