Skyltning vid allmänna vägar

Motion 1988/89:T332 av Göthe Knutson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: T332

av Göthe Knutson (m)
Skyltning vid allmänna vägar

Under de många möten och andra sammankomster som hållits runt om i
landet under propagandaropet Hela Sverige skall leva i projektet Landsbygd
90 återkommer ständigt samma fråga:

Varför ska det vara så besvärligt och oftast omöjligt att få sätta upp
skyltar vid vägkanten som visar på olika begivenheter på landsbygden?

Jag har fått uppfattningen att det i flertalet län är väldigt svårt och i de
flesta fall omöjligt att få vägverkets och/eller länsstyrelses tillstånd för
skyltning av speciella turistmål, sevärdheter och turistservice.

Samtidigt förefaller det vara olika svårighetsgrader i de skilda länen i
vårt land.

Trafiksäkerheten

Lagstiftningen förbjuder i princip uppsättning av reklamskyltar. Tillstånd
kan emellertid ges av länsstyrelse. Det är givet att hänsyn måste tas till
trafiksäkerheen. En skylt med mycket text kan distrahera och bör inte
godkännas. Men en skylt som endast anger en plats eller väg kan inte
vara mer störande än vägverkets vanliga vägskyltning.

Jag vill ge ett enda exempel hämtat från Värmland. Där finns norr om
Filipstad ett mycket uppskattat turistmål som heter Långbans gruvby. Där
finns också ett värdshus. Många tiotusentals människor söker sig dit under
en säsong. En mycket stor del av sommarturisterna är utländska gäster.
Långban är unikt i världen för mineralletning. Men denna unika plats,
detta värdefulla turistmål, får inte skyltas vid väg 63 där det finns en
vägkorsning som bjuder på tveksamhet om vägvalet till Långban.

Olikhet inför lagen

Jag begär inte att riksdagen ska ta ställning till fallet Långbans gruvby.
Men kanske kan detta exempel ge en uppfattning om hur restriktiv en
länsstyrelse kan vara. Andra länsstyrelser kan däremot uppträda generöst.
Var finns då likheten inför skyltningsförbudslagen?

Kan man tänka sig mera enhetliga regler som är logiska och tar hänsyn
till såväl trafiksäkerheten som ansträngningarna att ge bättre förutsättningar
för en levande landsbygd med en blomstrande turismnäring? Jag
hoppas att det är möjligt och att riksdagen vill besluta om ett tillkännagivande
till regeringen.

Hemställan Mot. 1988/89

T332

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anfors om bättre, generösa och enhetliga regler för hela
landet om skyltning vid allmänna vägar.

Stockholm den 23 januari 1989
Gölhe Knutson (m)

10