Småföretagen

Motion 1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Under senare år har de små företagens roll när det gäller
att komma till rätta med obalansproblemen i Sverige
bedömts som mycket viktig. Förväntningarna på att
nytillskottet av arbetstillfällen i framtiden skall komma i de
små företagen är mycket stora och kommer från många håll.
Det finns därför en uppenbar risk för att förväntningarna är
alltför höga. De flesta småföretag är i mycket stor
utsträckning beroende av hemmamarknaden och dess
utveckling. De avsätter sina produkter och tjänster till
konsumenter och fungerar som underleverantörer till
exportindustrin. Låg inhemsk efterfrågan är därmed ett stort
hinder för småföretagens utveckling. Men det finns också
andra hinder för växande småföretag, som ett inbyggt
motstånd mot att vilja bli större. En viktig del av ett effektivt
marknadsekonomiskt system är etablering av nya företag,
särskilt i branscher som präglas av privata monopol och
oligopol. Om det är fler anställda i nya företag än i nerlagda
fungerar systemet väl. I ett modernt industriland krävs en
successiv anpassning av industri- och tjänsteproduktion och
att hänsyn tas till en föränderlig omvärld. Ökning av
sysselsättning sker främst i småföretagen genom att de vid
snabba förändringar i omvärlden snabbt kan ställa om sig
och möta nya krav. Nedan redovisar vi Vänsterpartiets syn
på småföretagarpolitik genom att först redovisa
problemställningar. I ett separat stycke redovisas sedan det
åtgärdspaket som vi anser behövs för att stödja småföretagen
och stödja nyföretagande.

Vad är småföretag?

I debatten definieras sällan begreppet småföretag. Vi anser
det därför nödvändigt att inför det fortsatta resonemanget
definiera begreppet med hänsyn till den svenska
verkligheten. Inom den europeiska unionen definieras oftast
småföretag som sådana med färre än 500 anställda. Denna
definition är knappast lämplig efter svenska förhållanden.
Den vanligaste svenska definitionen är företag med mindre
än 200 anställda. Med denna definition skulle mer än 97 %
av de svenska företagen betraktas som småföretag. En sådan
bred definition försvårar emellertid debatten och
diskussionen om småföretag blir lätt förvirrad. Det är inte
meningsfullt att diskutera speciella insatser för småföretag
om det handlar om 97 % av företagen. Vi anser att en
definition måste ske på två sätt. För det första så är
naturligtvis antalet anställda en viktig faktor när begreppet
småföretag skall definieras. Vi anser emellertid att antalet
anställda inte skall överstiga 50 om ett företag skall betraktas
som småföretag. En annan viktig aspekt som det inte tagits
hänsyn till i debatten är den juridiska företagsformen. Vi
anser att det är viktigt att skilja på aktiebolag å ena sidan och
enskilda firmor, handelsbolag och kommanditbolag å den
andra. Detta för att man skall kunna rikta stöd åt nystartade
småföretag, vilket i de allra flesta fall är enskilda firmor eller
handelsbolag.

Småföretagarpolitik

Det finns i det svenska samhället en positiv inställning till
småföretagsamhet och det finns också mellan de politiska
partierna en bred enighet om att små och medelstora företag
kommer att spela en central och ökande roll i vår ekonomi.
Det finns också i samtliga partier en uppriktig strävan att
förbättra villkoren för dessa företag. Enligt Vänsterpartiet
gjorde den borgerliga regeringen ett svårt fel när den, i stället
för att bygga en småföretagarpolitik på denna samsyn och
utveckla en framåtsyftande och hållbar sådan politik, föll för
frestelsen att ideologiskt profilera sig i nyliberal riktning.
Den borgerliga regeringens politik var att avveckla statlig
verksamhet, även om denna fungerat bra, att privatisera för
privatiseringens egen skull, att sänka skatten för kapitalägare
men öka den för anställda. Man skärpte på detta sätt
motsättningarna i samhället, utan att för den skull skapa
några nämnvärda förbättringar för de nystartade
småföretagen. Motsättningarna i samhället leder med stor
sannolikhet till minskad förståelse för småföretagandets
villkor. Ideologiska låsningar på andra områden har
motverkat en politik i småföretagarnas intresse.

För att stödja småföretagen och nyföretagandet måste vi
utgå från den verklighet som gäller för de företag där de
framtida jobben kommer att finnas. I debatten har det
hävdats att det är inom tjänstesektorn som dessa
arbetstillfällen kommer att finnas. Man har sett en ökning
inom tjänstesektorn och utgår från att utvecklingen kommer
att fortsätta. Det är en riktig iakttagelse att antalet
tjänsteföretag ökat, men en icke oansenlig del av denna
ökning beror sannolikt på att många företag minskat sin
organisation för att i stället köpa in sina tjänster inom
specifika områden. Om det är företag inom
tillverkningsindustrin som gått denna väg så registreras en
minskning av anställda inom denna sektor, medan antalet
arbetstillfällen inom tjänstesektorn ökat. Detta trots att det i
verkligheten inte förhåller sig så. Som tidigare påpekats är
det viktigare att sätta in stödåtgärder för nyföretagandet och
eftersom de flesta nystartade företag är enskilda firmor eller
handelsbolag måste stödet riktas dit.

Fokusering på den juridiska företagsformen är därför
viktigare än fokuseringen på tjänste- respektive
tillverkningssektor. Investeringarna har under senare år varit
extremt låga. För att öka investeringsvolymen krävs därför
att räntorna sänks till europeisk (tysk) nivå. Vi kan i längden
inte ha en avsevärt högre kapitalkostnad än våra
konkurrentländer. Skall vi fullt ut kunna utnyttja kronans
låga värde och höja investeringsvolymen så måste räntan ner.
I vårt åtgärdspaket redovisar vi förslag på åtgärder för att
komma till rätta med dessa problem.

Riskkapitalförsörjningen

En av de viktigaste faktorerna som förhindrar en positiv
utveckling för bland annat småföretagen är det höga
ränteläget i Sverige. Trots att staten är ägare till
Nordbanken/Gota så tillåter man en oligopolsituation inom
banksektorn. Här har staten en möjlighet att genom en aktiv
räntepolitik, genom användning av den egna banken, skapa
en större konkurrens inom banksektorn. Finanskrisen har
skapat två problem för framför allt småföretagen, nämligen
det faktum att krisen gjort bankerna överdrivet försiktiga
med sin utlåning. Det andra problemet är de höga
utlåningsräntorna och på grund av detta det stora räntegapet.
Under valperioden 1991--94 fattades en mängd beslut om
hur riskkapitalförsörjningen skulle organiseras.
Vänsterpartiet kritiserade många inslag i denna
omorganisering. Vi vände oss framför allt mot att regeringen
kopplade samman löntagarfondernas avveckling med
småföretagens riskkapitalförsörjning. Lösningarna ledde
knappast till några förbättringar utan väckte snarast
förhoppningar som inte kunde infrias. Det gällde
riskkapitalbolagen Atle och Bure. Riskkapitalförsörjningen
har också ensidigt inriktats på aktiebolagens behov, medan
de företagsformer som mest representeras av nystartade
företag i allmänhet inte alls i samma utsträckning kommit i
fråga för satsningar. De nya förslagen i den liggande
budgetpropositionen innebär ingen annan syn på dessa
problem. Det föreslagna riskkapitalavdraget kan knappast
ses som ett inslag för att stödja de företag som är i störst
behov av stöd i nuvarande läge. Vad som behövs är en bättre
tillgång på kapital genom det ordinarie kreditsystemet och
en lägre ränta. Vi redovisar i vårt åtgärdspaket en annan
lösning på dessa problem som, tror vi, i större utsträckning
löser småföretagens problem och underlättar för nystartade
företag. Målsättningen är också att antalet människor som är
villiga att starta eget skall öka. Detta kan dock endast ske
genom offensiva satsningar som underlättar för människor
att pröva på nyföretagande.

Företagsbeskattningen

Under flera år har från olika håll hävdats att vägen till en
framgångsrik småföretagarpolitik går via mycket låg
beskattning av företag och då framför allt av företagare och
kapitalägare. Vi delar inte den uppfattningen helt. Man har
överdrivit beskattningens betydelse för företagandet och
viljan att växa. Småföretagens bristande tillväxt kan främst
förklaras med låg efterfrågan på den egna marknaden och
hård konkurrens. Ett annat viktigt tillväxthinder är att man
helt enkelt inte vill växa snabbare. Att driva företag verkar
mera vara en livsstil där målet främst är att kunna försörja sig
själv, inte i första hand tjäna så mycket pengar som möjligt.
Småföretagare vill inte växa därför att man är rädd att förlora
kontrollen och överblicken över företaget och att det blir för
mycket administration. Detta är inte något svenskt fenomen.
Enligt en undersökning av EU-kommissionen föredrog 19 av
20 företagare att behålla företagets nuvarande storlek
framför att växa. Många företag drivs också som bisyssla vid
sidan av anställning.

För att underlätta för avknoppningar och andra nystarter
av företag föreslår vi i Vänsterpartiet också åtgärder för att
underlätta detta. Man kan inte heller helt bortse från det
faktum att egenavgifterna utgör en tung post för de företag
som redovisar låga resultat. Företagaren uppfattar summan
av egenavgifter och skatt som orimligt hög, framför allt vid
låga taxeringar. För att öka incitamenten till fortsatt
företagande så föreslår Vänsterpartiet även här åtgärder som
syftar till att öka uthålligheten hos de hårdast klämda
företagen.

Åtgärder

Vänsterpartiet redovisar i en motion om bankerna en
åtgärd som innebär att vi vill ta ut en garantiavgift av
bankerna på 1--3 miljarder kronor. En motsvarande summa
vill vi tillföra företagen genom riktade stöd till
företagssektorn. Som redovisats ovan anser vi att räntorna
måste ner för att öka investeringsvolymen. Vi föreslår därför
att det införs ett investeringsbidrag på 3 % av
anskaffningskostnaden för inventarier som skall kunna
erhållas under 5 år, vilket motsvarar en normal
avskrivningstid. För att förenkla hanteringen så bör det utgå
i form av en skattereduktion så att stödet kan administreras
av skattemyndigheten.

Stödet skall utgå till företag med mindre än 50 anställda
och vara skattepliktigt, eftersom företaget har full
avdragsrätt för faktiskt erlagda räntor till kreditinstitut. Vid
30 % skattesats blir nettoeffekten ett tvåprocentigt stöd. En
sådan åtgärd skulle kunna vara en injektion som sätter fart
på investeringarna och tidigarelägger dessa. Ett sådant stöd
bör utgå så länge det stora räntegapet består. Kopplingen
mellan bankernas garantiavgifter och bidraget kan också
innebära att bankerna minskar sina räntegap och tar ett större
ansvar för företagens situation. Beräknad kostnad för detta
beräknas till 1,3 miljarder kronor per helår.

Vidare föreslår vi att egenavgifter inte tas ut på de första
40 000 kronorna. Det skulle innebära en skattesänkning på
högst omkring 6 400 kr/år för småföretagare. Detta för att i
första hand öka uthålligheten hos små och nystartade företag
men också för att skapa större incitament för de personer som
kombinerar en anställning med eget företagande att utvidga
sin verksamhet i egen regi. Vi tror också att föreslagen åtgärd
bidrar till att fler kvinnor vågar starta egna företag. Beräknad
kostnad för denna insats är 600 miljoner kronor per helår.

Vänsterpartiet anser också att staten som ägare till
Nordbanken skall agera på så sätt att man skapar en
konkurrenssituation inom bankväsendet. Det vore därför
olyckligt om man säljer ut Nordbanken till privata intressen.
En aktiv ägarroll gynnar en positiv utveckling inom
företagssektorn i betydligt större utsträckning än en
utförsäljning av Nordbanken. Nordbankens roll när det gäller
kreditgivning bör också utredas för att skapa ett större utbud
av riskvilligt kapital för små och nystartade företag.

För att i större utsträckning stödja s.k. avknoppning och
anställdas intresse av att starta egna verksamheter föreslår vi
också förändringar inom arbetsrätten och kring reglerna om
starta eget-bidrag och utbildningsbidrag. Vi föreslår att en
person som vill pröva på eget företagande skall ges
lagstadgad rätt till tjänstledighet på högst 12 månader. Vidare
föreslår Vänsterpartiet att utbildningsbidrag skall kunna utgå
under maximalt 6 månader och starta eget-bidrag under
maximalt ytterligare 6 månader under denna tjänstledighet.

Dessa förslag innebär konkreta åtgärder riktade direkt till
små och nystartade företag i en omfattning som tidigare
aldrig föreslagits. Genom dessa åtgärder prioriterar vi
företagandet och inte ägarperspektivet. Målsättningen är att
öka sysselsättningen och takten i den svenska ekonomin.

Vänsterpartiet föreslår också i sin skattepolitiska motion
att bolagsskatten höjs till 30 %. Det är lättare att beskatta ett
uppkommet resultat när alla dispositioner är gjorda. Det ska
också ses som en åtgärd som ger utrymme för att skapa bättre
förhållanden för små och nystartade företag.

Denna skattehöjning beräknas inbringa 2,1 miljarder
kronor per helår.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om definitionen av småföretag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagarpolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om företagsbeskattningen,1

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
investeringsbidrag för småföretag enligt vad som anförts i
motionen,1

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
borttagande av egenavgifterna för småföretagare för resultat
under 40 000 kr enligt vad som anförts i motionen,2

7. att riksdagen hos regeringen begär att det tillsätts en
utredning om Nordbankens kreditgivning enligt vad som
anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar om sådan ändring av reglerna för
utbildningsbidrag och starta eget-bidrag att även personer
med anställning kan erhålla dessa bidrag i samband med
tjänstledighet enligt vad som anförts i motionen.3

Stockholm den 24 januari 1995

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Lennart Beijer (v)

Per Rosengren (v)

1 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 6 hänvisat till SfU.

3 Yrkande 8 hänvisat till AU.