Snatteri

Motion 1988/89:Ju624 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Ju624

av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
Snatteri

Snatteri en verksamhet med miljardomsättning

År 1980 anmäldes ca 35 000 snatterier, år 1987 drygt 58 000. Det är svårt att
uppskatta det totala värdet av de varor som årligen snattas. År 1987 var
omsättningen i handeln ca 220 miljarder kronor. Det totala svinnet uppskattas
av handelns företrädare till ca tre procent, varav minst en procent,
d.v.s. 2,2 miljarder, anses vara hänförligt till snatteri. I vissa varuhus i
Stockholm uppgår svinnet till flera tiotusentals kronor per dag. Allmänt
gäller att såväl butikens läge som sortiment spelar stor roll för svinnets
omfattning.

Handelns organisationer bedriver sedan några år s.k. närkampskampanjer.
Avsikten är att effektivisera detaljhandelns åtgärder för att minska stölderna
och att lokalt bilda samarbetsgrupper med representanter för skola,
polis, sociala myndigheter, hem- och skolaföreningar, handel och fackliga
organisationer m.m. Grupperna skall ta initiativ till olika aktiviteter som
syftar till att minska antalet snatterier. Det är ännu för tidigt att yttra sig om
den långsiktiga verkan av närkampskampanjer. Troligt är dock att sådana
projekt kan ge gott resultat.

Många butiksägare är emellertid mycket oroade över utvecklingen. Det
har förekommit att affärsinnehavare utkrävt s.k. snatteriavgift, d.v.s. fordrat
viss ersättning av den som tillgripit en vara. Detta är ett begripligt men
beklagligt tecken på sviktande tilltro till statens förmåga att skydda medborgare
och företag mot brott.

Under alla förhållanden är det ytterst konsumenterna som förlorar på
snatterierna. Affärsinnehavarna tvingas ju kompensera sig för stulen egendom
och höjer priserna på varorna.

Ofta straffritt att snatta

Snatteri kan beskrivas som ett mindre allvarligt fall av stöld. Enligt brottsbalken
kan snatteri leda till böter eller fängelse i högst sex månader. Oftast
är det värdet av den stulna egendomen som bestämmer om brottet skall
anses som stöld eller snatteri. Enligt riksåklagarens rekommendationer går
för närvarande värdegränsen vid 600 kronor.

Det är emellertid inte troligt att en snattare som upptäcks och polisanmäls
får något straff. En polisman har nämligen rätt att lämna s.k. rapporteftergift
och nöja sig med ett påpekande till den felande. Detta kan ske om 1

Mot.
1988/89
Ju624 629

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ju624 629

det enligt polismannen är uppenbart att endast böter skulle komma att
utdömas och brottet verkar obetydligt.

I praktiken sker ofta rapporteftergift om det snattade föremålet är värt
mindre än 50 kronor. Om polismannen nöjer sig med en erinran till snattaren
sker inte någon registrering av brottet. Om snattaren konsekvent begår
nya stölder på annan plats och begränsar sig till varor värda mindre än 50
kronor finns goda möjligheter för honom att helt straffritt begå brott vid
upprepade tillfällen, eftersom han grips av olika poliser.

Det är inte säkert att något straff följer även om polisrapport upprättas
och överlämnas till åklagare. En åklagare har nämligen enligt rättegångsbalken
rätt att meddela åtalsunderlåtelse. Detta kan bl.a. ske under förutsättning
att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och
det kan antas att brottet bara kan leda till böter. Allmänt uttryckt gäller att
åtal bör underlåtas om åklagaren finnér att brottet vid en samlad bedömning
kan anses ha ringa straffvärde. Det tillgripnas värde har betydelse vid
den bedömningen. Ju lägre värdet är desto starkare skäl för åtalsunderlåtelse.

Majoriteten av de personer som trots allt straffas för snatteri åläggs böter.

Detta sker antingen genom att åklagaren utfärdar s.k. strafföreläggande
eller genom dom i domstol. Det stora flertalet bötesstraff utfärdas i form av
strafföreläggande.

Snatteri ett steg i brottskarriären

Det finns tecken som tyder på att ungdomar i ökad utsträckning gör sig
skyldiga till snatterier. Under perioden 19821984 ökade antalet 15-17åringar
som lagfördes för snatterier med 40 procent. Omkring hälften av
ungdomarna beviljades åtalsunderlåtelse med stöd av lagen om unga lagöverträdare.
Normalt föregås åtalsunderlåtelsen då av socialutredning och
kontakt med åklagare.

Goda möjligheter finns således för ungdomar att utan påtaglig reaktion
från samhällets sida grundlägga ett brottsligt beteende. Mycket talar för att
denna erfarenhet påverkar många ungdomars syn på allvarligare brottslighet.
Nära hälften av alla brottsbalksbrott består av olika former av stöld.

Drygt hälften av gärningsmännen vid inbrott utom bostadsinbrott är
20 år eller yngre. Det är oftast yngre personer som förövar biltillgrepp.

Genomsnittsåldern är cirka 18 år; nästan 1/3 av alla misstänkta är 15 eller
16 år.

Snatteri får inte accepteras

Det är allvarligt om ungdomar får uppfattningen att vissa former av stöld är
acceptabelt. Samtidigt måste konstateras att snatteri förekommer i alla ålderskategorier.
Det finns butiker som i stor utsträckning gripit pensionärer
ofta stamkunder för snatteri.

Det finns undersökningar som visar att allmänheten har en bristande
kunskap om att snatteri är brottsligt. Stöldundersökningen Stöld i butik
(SOU 1982:39) redovisade en undersökning av SCB gällande synen på snat- 2

Mot. 1988/89
Ju624

teri. På frågan Tror du det är straffbart att snatta en vara sorn kostar Mot. 1988/89

mindre än 20 kronor? svarade endast ca 40 procent att de var medvetna om Ju624

att gärningen var straffbar. Beloppet 20 kronor sammanhänger med att

denna summa vid tiden för undersökningen var bestämd som gräns för

rapporteftergift.

Motsvarande attityd till snatteri framgår av en enkät som genomförts
bland drygt 200 elever på mellan- och högstadiet. Det förefaller som om
snatteri betraktas som socialt acceptabelt bland jämnåriga i senare delen av
högstadiet. Det tycks rentav förhålla sig så att snatteri är en umgängesform,
något man talar om och diskuterar elever emellan. En annan slutsats i undersökningen
är att ju äldre en elev är desto sannolikare är det att han har
egen erfarenhet av snatteri.

Det finns även mycket som talar för att det existerar en grupp professionella
butikstjuvar som svarar för en stor del av stöldsvinnet.

Riksdag och regering måste på olika sätt klart deklarera att snatteri är en
form av stöld som i likhet med andra stöldbrott inte kan godtas. För att
budskapet skall nå fram krävs bl.a. lagändringar vad gäller påföljder, skiftande
åtgärder från olika myndigheter och en aktiv opinionsförmedling i
familj och skola. Slutligen måste även handeln på olika sätt försvåra förutsättningarna
för snatteri.

Snabba och konsekventa straff för snattare

Stöldutredningen Stöld i butik föreslog bl.a. att det skulle införas ett
system med ordningsföreläggande vid snatteri, d.v.s. det skulle ske en överflyttning
av besluten från åklagarna till polisen. I ett stort antal fall borde ett
ordningsföreläggande kunna utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning
till brottet. Ordningsföreläggande skulle användas vid okomplicerade,
erkända snatteribrott som lämpade sig för en förenklad hantering. Om snatteriet
skilde sig från normalfallet, exempelvis genom att en särskilt raffinerad
metod använts eller om värdet av det stulna överskred 200 kronor,
skulle ärendet på sedvanligt sätt handläggas av åklagaren. Ordningsbot
skulle utfärdas i form av dagsböter som borde stå i proportion till det stulnas
värde.

Vi anser att det system utredningen föreslog i princip är bra. Det kan
visserligen hävdas att införande av ordningsbot kan ge intryck av att snatteri
av lagstiftaren ses som ett bagatellbrott. Detta är givetvis en nackdel.

Mot detta skall dock ställas att det har ett särskilt värde om straffet för ett
brott kommer snabbt.

Ett system med ordningsbot skulle uppfylla det kravet. I och med att
endast erkända brott skulle föranleda ordningsbot bör rimliga rättssäkerhetskrav
vara tillgodosedda.

Utredningen föreslog också att polismän skulle ha kvar sin rätt att meddela
rapporteftergift. I denna fråga har vi en avvikande uppfattning. Det är
tänkbart att systemet med rapporteftergift bör finnas kvar, men i så fall
måste tillämpningsområdet minskas drastiskt. Vi menar att om statsmakterna
anser att vissa handlingar inte skall föranleda någon påföljd skall de inte
heller vara kriminaliserade. När det gäller snatteri skall enligt vår mening 3

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ju624-629

rapporteftergift kunna ske endast undantagsvis. Skall vi hejda ökningen av Mot. 1988/89

snatteribrotten måste de konsekvent bestraffas. Allmänheten måste veta att Ju624

på snatteri följer straff.

Minskat utrymme för åtalsunderlåtelse

Det är vidare nödvändigt att skärpa reglerna vad gäller åtalsunderlåtelse.

Socialdemokraterna har i riksdagen så sent som 1984 genomdrivit lagändringar
som väsentligt utvidgade området för åtalsunderlåtelse. Nu måste en
ändring ske. Utgångspunkten skall vara att brott alltid skall följas av en
reaktion från det allmännas sida.

Det finns också anledning att överväga gränsen mellan snatteri och stöld
som i normalfall för närvarande är 600 kronor. Med en lägre värdegräns
blir påföljden hårdare för den som stjäl varor för högre belopp eftersom
brottet då rubriceras som stöld. En sådan ändring skulle öka respekten för
normen att samhället inte tolererar stöld.

Som ovan anförts finns en oroande tendens att ungdomar i ökad utsträckning
gör sig skyldiga till snatteri. När det gäller ungdomar under 15 år
är något straff inte aktuellt. Det är då av största betydelse att det sker en
kontakt mellan polis och sociala myndigheter och den unges föräldrar. De
sociala myndigheterna måste i ökad utsträckning i förening med föräldrarna
inskärpa hos ungdomar som gjort sig skyldiga till snatteri att det är
fråga om ett brott och att beteendet inte kan accepteras.

Fler poliser behövs

Givetvis är det önskvärt att handeln fortsätter sina ansträngningar att minska
snatterierna. Det är ju välkänt att förändrad varuexponering och olika
kontrollåtgärder kan minska antalet snatterier. Det är också viktigt att butiksägare
polisanmäler snattare så att den som gjort sig skyldig till brottet
erhåller den påföljd som lagen föreskriver.

Det kommer att bli nödvändigt att förstärka polisresurserna för att få
bukt med den omfattande brottsligheten, inte minst snatterierna. Det är inte
ovanligt att butiker underlåter att polisanmäla snattare därför att det är
meningslöst, inget händer ändå. En orsak till denna inställning är att polisens
resurser i dag är så ansträngda att man är tvungen att prioritera insatserna.
Det är från polisens synpunkt ett rimligt agerande och det är också i
och för sig begripligt att snatterier sätts efter andra allvarligare brott på
åtgärdslistan. Men sådana förhållanden bör inte råda i ett rättssamhälle.

Vi har i annat sammanhang krävt att det 1989/90 skall anställas 600 nya
administrativa befattningshavare i polisväsendet utöver de 600 aspiranter
som regeringen har föreslagit skall utbildas. Med fler administrativa tjänster
kan fler poliser frigöras för rent polisarbete. Som bl.a. rikspolisstyrelsen
framhållit räcker nuvarande polisresurser inte till och förstärkningar är
därför nödvändiga. Det är också angeläget att fler kvarterspolistjänster inrättas.
En kvarterspolis kan på ett utmärkt sätt lära känna människorna i
trakten och han kan vara en effektiv normförmedlare till ungdomar. Han 4

kan också upptäcka och på ett tidigt stadium ingripa mot ungdomsgäng Mot. 1988/89
som visar tecken på brottsligt beteende. Ju624

Handelns ansvar

Det finns undersökningar som tyder på att bl.a. många butiksstölder begås
av människor som normalt sett inte anses särskilt brottsbenägna. Brottet är
ett resultat av ett tillfälligt beslut i en viss situation. Detta skulle betyda att
brottsligheten skulle kunna minskas genom att de praktiska möjligheterna
att utföra brotten begränsades samtidigt som upptäcktsrisken ökades.

Såsom berördes ovan är inte allt svinn inom handeln att hänföra till
snatterier utförda av kunder. Det är mycket svårt att uppskatta denna typ av
brottslighet i siffror. Klart står dock att en icke ringa del av svinnet beror på
stölder av personal eller stölder av personer som inte utgör ordinarie personal,
t.ex. leverantörer. När det gäller denna typ av svinn är orsaken oftast
bristande kontroll från ledningens sida eller ett mer eller mindre medvetet
tillåtande av ett visst svinn.

För vissa butiker är svinnet i samband med leveranser av varor mycket
stort. Det finns butiker som inte har någon regelbunden kontroll av att
varorna anlänt eller som brister vad gäller tillsyn av varor som är uppställda
exempelvis på lastkajer utanför butikerna.

Svinnet borde kunna nedbringas om man inom handeln skapade bättre
ordning i butikerna och konstruerade fungerande kontrollsystem. Detta
skulle innebära ökat hänsynstagande till hur varor exponeras, satsning på
elektroniska varularm och bättre kontroll av personal och leveranser.

Ge familjen ökat ansvar

Stramare påföljdsregler, snabbare straff och fler poliser utgör viktiga åtgärder
för att minska antalet snatterier. Som moderata samlingspartiet utvecklat
i andra motioner är det emellertid väsentligt att människor anammar
synsättet att stöld är förkastligt. Detta kan främst ske genom att föräldrar
förmedlar denna norm till sina barn och konsekvent reagerar mot överträdelser.
Det allmännas verksamhet för att förebygga och beivra brott kan
inte ersätta den uppbyggnad av värderingar som måste ske i familjerna.

Föräldrarnas insatser kan dock förstärkas genom en allmänt familjevänligare
politik och bättre normförmedling i skolan.

1 motion av Carl Bildt m.fi. angående minskad brottslighet har moderata
samlingspartiet redovisat ett flertal förslag gällande hur rättstryggheten
skall kunna öka i landet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att föreläggande
av ordningsbot skall få utfärdas för snatteri i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om rapporteftergift,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

i motionen anförts om åtalsunderlåtelse, 5

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som Mot. 1988/89

i motionen anförts om gränsen mellan snatteri och stöld. Ju624

Stockholm den 25 januari 1989
Rolf Dahlberg (m)

Allan Ekström (m)

Ewy Möller (m)

Charlotte Cederschiöld (m)
Filip Fridolfsson (m)

Eva Björne (m)

Carl G Nilsson (m)

Jerry Martinger (m)
Göthe Knutson (m)
Anders Andersson (m)
Göran Ericsson (m)
Inger Koch (m)

6