Social ekonomi och företagande

Motion 2002/03:N375 av Marianne Carlström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den sociala ekonomins möjligheter.

Motivering

Social ekonomi är ett begrepp som får allt större spridning. I detta ligger såväl småföretagande som ren kooperativ verksamhet. Det är ett intressant och användbart alternativ i vårt dynamiska samhälle, där småföretagandet är en viktig del, inte minst ur sysselsättningsskapande synvinkel. Världen förändras och de stora företag som omfattade en hel ort kommer troligen inte att finnas kvar i framtiden. Det blir istället småföretagen som skapar arbetstillfällena. Många småföretag på en ort innebär också att arbetslösheten sänks och orten blir inte heller så sårbar som med bara ett eller ett fåtal företag på orten. I framtiden kommer inte människor att hålla fast vid en yrkesbana utan man kommer under sin aktiva yrkestid att växla mellan flera olika former som t.ex. anställning, entreprenörskap eller företagarsamhet.

Det är angeläget att vi, om vi vill öppna vårt samhälle för mångfald, i än högre grad än idag diskuterar alternativa driftsformer. Personalkooperativ, brukarkooperativ och ideella organisationer utan vinstsyfte måste få större utrymme att verka i vårt samhälle. Det som benämns som den sociala ekonomin är en framkomlig väg som alternativ för den som vill starta ett företag. Den sociala ekonomin utgår från att genom mobilisering av lokala resurser, samarbete och bildande av nätverk, utvecklar man såväl näringslivsstrukturer som sociala strukturer. Den sociala ekonomin har rönt ett allt större intresse, inte minst efter den europeiska konferensen i Gävle år 2001.

Många människor som av skilda anledningar länge stått utanför den reguljära arbetsmarknaden kan på nytt få ett arbete om man utvecklar den sociala ekonomin. Det kan gälla människor med psykiska funktionshinder eller med missbruksproblem, såväl som dem som länge varit arbetslösa. Många av dessa har en lång erfarenhet av olika arbetsuppgifter och där kan ett satsning på socialt företagande göra att de kommer i arbete. Det sociala företagandet kan i detta sammanhang ses som en ännu inte utnyttjad potential vad gäller den svenska arbetsmarknaden.

Kooperativa företag inom äldreomsorgen är oftast små och verkar på geografiskt begränsade områden. Många bolag drivs som ekonomisk förening i icke vinstdrivande syfte och eventuellt överskott återinvesteras i verksamheten. Flertalet kommuner ställer stora krav på att upphandlade entreprenader ska ha väl fungerande kvalitetssystem. Det är en självklarhet för stora företag men för mindre företag kan det innebära stora problem. För att kunna uppfylla kommunernas krav måste mindre företag få ett ökat utvecklingsstöd. Att arbeta i nätverk tillsammans med andra kooperativ inom äldreomsorgen skulle kunna vara ett alternativ.

Det finns också vägar att gå för att bilda nya kooperativa företag. I Europa är social ekonomi mer känt än i Sverige. I exempelvis Spanien och Frankrike finns möjligheter för arbetslösa att omvandla hela eller delar av arbetslöshetsersättningen till insatser i kooperativa företag. Som ett alternativ i arbetslöshetsförsäkringen är det tänkbart att man genomför sådana omvandlingsmöjligheter även i Sverige. Även andra former av fonder bör undersökas.

Kooperativa företag har en speciell ställning eftersom de bygger på frivilligt medlemskap, gemensamt ägande utan främmande vinstintresse och en demokratisk struktur, där principen om en röst per medlem är förhärskande.

Den sociala ekonomins utveckling kräver vissa förutsättningar för att bli gångbara alternativ till sedvanligt svenskt företagande. För det första måste det politiska systemet i attityder och i handling ställa sig positivt till denna sorts företagande. Det krävs ett väl utvecklat rådgivningssystem som kan ta hand om önskemål för presumtiva kooperativa företagare och andra verksamma inom denna grupp. Det krävs också tillgång till finansiella instrument, alltså riskvilligt kapital för investering i den sociala ekonomins företag och organisationer, men också institut som kan träda in när det ordinarie bank- och kreditväsendet inte motsvarar vanliga medborgares servicekrav.

Vi anser att regeringen inom ramen för exempelvis Näringsdepartementets arbete med social ekonomi bör ta upp och ingående diskutera de möjligheter som den sociala ekonomin kan erbjuda för att bidra till lösning av de problem som kan ställas under 2000-talet. Denna diskussion bör föras i nära samband med de regionalpolitiska frågorna likaväl som med näringslivsfrågorna.

Stockholm den 23 oktober 2002
Marianne Carlström (s)
Lilian Virgin (s)	Helena Zakariasén (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)	Mariann Ytterberg (s)
Eva Arvidsson (s)	Per Erik Granström (s)
Kent Härstedt (s)