Sociala arbetskooperativ

Motion 2000/01:A223 av Barbro Feltzing (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett kooperatörsbidrag bör utgå vid arbete i sociala
arbetskooperativ.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten till ett stimulansbidrag för
handledarlöner i sociala arbetskooperativ.

Bakgrund till sociala arbetskooperativ

Ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en rehabiliteringsprocess.
Medlemmarna i de sociala arbetskooperativen är oftast de som står längst
ifrån arbetsmarknaden, som man inte intresserar sig för, eller som hamnar
mellan stolarna hos olika offentliga aktörer. De hamnar i en rundgång
eller får inte plats någonstans därför att de är gränsfall i förhållande till
lagar och bestämmelser. Samhall är ofta inte heller något alternativ för
dessa människor. Man anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande och
är därmed inte aktuell för AMI:s insatser eller anses till och med inte vara
rehabiliteringsbar.

Vad är ett socialt arbetskooperativ

Någon exakt definition av vad ett sådant arbetskooperativ är finns inte.
Men det fungerar som en egen juridisk person, det är en demokratiskt
styrd ekonomisk förening och det erhåller någon form av ekonomiskt stöd
från offentlig sektor.

Människor som arbetar i kooperativet står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden, de måste vara i majoritet i föreningen och i mindre eller
högre grad producera varor eller tjänster på en marknad.

Lön för arbetet

Vad ska då de här kooperatörerna leva på? Alla vill ju ha lön för det
arbete man utför och den tid man lägger ned. Många av dessa människor
kan inte arbeta heltid och när de arbetar är det med reducerad
arbetskapacitet. Naturligt vore då att ersätta kooperativet med ett
lönebidrag för arbetad tid. Men detta innebär problem. Ofta finns det inte
pengar till lönebidrag, även när alla parter tycker att det är en lämplig
åtgärd.

AMI kan tycka att personen inte står tillräckligt mycket till
arbetsmarknadens förfogande för att rekommenderas till en
arbetsmarknadsåtgärd. Tillgång till lönebidragen varierar och
ersättningsnivån skall kontinuerligt sänkas till noll. Det som är viktigt är att
kunna påbörja ett arbete, även om arbetsförmågan är liten i början.

Sjukbidragen blir oftast då en försörjningskälla, men det är olämpligt att ha
ersättning från socialförsäkringssystemet, när det handlar om arbete. Att
kunna få lön för sitt arbete betyder mycket pedagogiskt och stärker
självförtroendet.

Kooperatörsbidrag efter antalet arbetande

Ett statligt kooperatörsbidrag efter hur många som arbetar skulle kunna
utgå, med hänsyn tagen till den tid man arbetar. Det kan vara kvarts-,
halv- eller trekvartstid och heltid. Kooperatörsbidraget skulle kunna ligga
på samma nivå som lönebidrag på heltid. Så länge som kooperatören
arbetar i kooperativet skall bidraget ligga fast och kunna ändras om
arbetstiden ändras. Det kommer att åläggas kooperativet att anmäla
minsta förändring.

Försöksperiod skulle kunna vara tre år och pengar skulle kunna komma
från medel till lönebidrag eller förstärkt arbetsmarknadsstöd. Ovanstående
bör ges regeringen tillkänna.

Kommunstimulans

Kommunerna är ålagda att ha ansvaret för meningsfull sysselsättning för
funktionshindrade enligt Sol §21a, men tolkar lagen på olika sätt. Det
behövs en morot för kommunerna för att ta ett aktivt ansvar. Eftersom
kommunerna generellt brukar ansvara för handledarlöner, skulle ett
stimulansbidrag om 50% av handledarlönekostnader i sociala
arbetskooperativ kunna utgå under en försöksperiod på tre år. Detta bör
ges regeringen till känna för utredning.

Avslutande möjligheter

I flera länder i Europa finns positiv särlagstiftning om sociala
arbetskooperativ, vilket kan verka som förebild för Sverige. Sociala
arbetskooperativ kan också fungera för andra grupper utanför den
ordinarie arbetsmarknaden.

Stockholm den 2 oktober 2000

Barbro Feltzing (mp)