Socialförsäkringssystemet

Motion 1991/92:Sf262 av Torgny Larsson m.fl. (s)

Antalet socialbidragstagare ökade enligt Statistiska
Centralbyrån (SCB) med hela 24 % från tredje kvartalet
1990 till samma kvartal 1991. Socialbidrag uppbärs nu av
mer än en halv miljon innevånare. Man kan se en fortsatt
ökning under fjärde kvartalet 1991. I Stockholm visar
statistik från Utrednings- och Statistikkontoret att antalet
bidragsbehövande hushåll ökade från 14.101 i september till
14.630 i oktober (SvD 14/1-92).

Orsakerna till denna ökning kan vara flera.
Skattereformen missgynnade låginkomsttagarna.
Underlaget för momsen breddades utan att dessa personer
kunde få någon sänkning av statsskatten, hyrorna ökade
starkt och arbetslösheten ökade.
Arbetslöshetsförsäkringarna täcker inte kostnaderna för
hushållens utgifter enligt socialbidragsnormen. Så långt vi
nu kan bedöma kommer arbetslösheten att öka kraftigt.

Socialtjänstens socialbidrag är samhällets sista station i
vårt sociala skyddsnät. Den absolut sista vägen är
frivilliga organisationer, t.ex. Stadsmissionen och
Frälsningsarmén. Enligt uppgifter har trycket på dessa ökat
starkt under senare tid. Det visar att inte ens
socialtjänstlagens bestämmelser om skälig levnadsnivå
räcker. Det finns också tendenser att sänka
socialbidragsnormerna i vissa kommuner.

Här krävs snabba åtgärder. Därför räcker det inte med
att tillsätta en, i och för sig, nödvändig
låginkomstutredning. Mycket snart måste
socialförsäkringssystemets grundnormer och grundskydd
byggas ut.

Ett exempel på för lågt grundskydd är
föräldraförsäkringens garantibelopp. Unga mödrar som
ännu inte fått någon försäkringsgrundande inkomst får
endast 60 kr per dag. Socialbidragsstatistiken visar också på
en hög siffra för just denna kategori unga kvinnor.

Ett annat exempel är yngre personer som blir arbetslösa
direkt efter skolan. De har inte heller någon inkomst eller
anställningstid att falla tillbaka på för att erhålla
arbetslöshetsförsäkring. De får nöja sig med KAS som är
otillräckligt och dessutom under socialbidragsnormen. Till
dessa exempel kan läggas de långtidsarbetslösa vars
försäkring upphört.

Vi riktar med rätta kritik mot en alltför närgången
prövning av den enskildes förhållanden, vid erhållande av
bidrag från samhällets sida. Det är också en av
motiveringarna bakom den generella socialpolitiken.
Rätten till socialbidrag är fastställd i lag, men prövningen
huruvida den sökande är berättigad eller ej är mycket
omfattande. Denna form av social trygghet bör därför enligt
vår mening minimeras så långt det är möjligt.

Att detta är möjligt visar bl.a. att pensionärer numera
endast undantagsvis behöver anlita socialtjänsten. För 30--
40 år sedan måste många över 65 år begära dåtidens
fattigvårdsunderstöd. En liknande utveckling har nu skett
inom barnfamiljerna där föräldraförsäkring, barnomsorg,
barnbidrag och andra åtgärder har gjort att barnfamiljerna
numera är lika sällan förekommande som pensionärerna i
kommunens socialregister. Den stigande arbetslösheten
kan emellertid ändra på detta förhållande om inte snabba
motåtgärder vidtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en snabb utredning av
de åtgärder inom bl.a. socialförsäkringarnas ram som bör
vidtas för att minska behovet av socialbidrag.

Stockholm den 23 januari 1992

Torgny Larsson (s)

Lena Klevenås (s)

Berndt Ekholm (s)

Karl-Erik Svartberg (s)