Socialtjänstlagen

Motion 1989/90:So216 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So216

av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
Socialtjänstlagen

Det växande antalet missbrukare samt utvecklingen beträffande HIV/aids
har inneburit att behovet av platser på behandlingshem ökat kraftigt. Rader
av privata behandlingshem har byggts upp beroende bl.a. på att kommuner
och landsting inte i tid utvecklat egna resurser för vård av missbrukare.
Många av dessa privata behandlingshem arbetar mycket seriöst medan andra
måste betraktas med stor skepsis.

Det har i debatten antytts att vissa behandlingshem själva söker upp missbrukare
och erbjuder dem plats. Därefter skickas räkningen till missbrukarens
kommun. Det är inte heller ovanligt att missbrukare själva skriver in sig
på ett privat behandlingshem utan att kommunens socialnämnd, som skall
svara för vårdkostnaden, kunnat medverka i upprättandet av behandlingsplan
eller överväga att erbjuda mer kvalificerad vård alt. en till berörd missbrukare
bättre anpassad vård.

I Socialtjänstlagens (SoL) portalparagraf sägs att verksamheten skall
bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet. Detta
är en mycket viktig grundsats för hela socialtjänsten. I SoL paragraf 9 sägs
att vården för den enskilde skall utformas och genomföras i samarbete mellan
socialnämnd och vårdtagare.

Det är viktigt att värna om att den enskilde missbrukarens önskemål skall
väga tungt vid val av vårdform. Detta har också påpekats i förarbetena till
SoL. Där har också klargjorts att hänsyn skall tas till vilka alternativa vårdformer
som finns att tillgå inom kommunen, lämpligheten av behandlingen,
kostnaderna för densamma i jämförelse med andra alternativ, samt att val
av behandling skall ske i samråd med den enskilde.

Många kommuner och landsting planerar nu en utbyggnad av samhällsvården.
En starkt hindrande och försvårande omständighet är emellertid att regeringsrätten
i domslut godkänt kostnader för vård där den enskilde missbrukaren
på egen hand, utan samråd med socialnämnden, skrivit in sig vid
ett privat behandlingshem. Det är uppenbart att regeringsrätten i dessa fall
tolkat SoL så att den nionde paragrafen inte tillmätts så stor betydelse. Detta
kan få negativa konsekvenser för missbrukarvården som helhet. Kommuner
som ju måste rätta sig efter dessa domslut från regeringsrätten tvekar nu att
satsa pengar på att bygga upp en väl fungerande samhällsvård. Man vet ju
inte om platserna kan nyttjas.

Vår uppfattning är att socialtjänstlagens formulering om självbestämman

derätt emellertid inte kan få tolkas så att en enskild har rätt att på egen hand
besluta om vilka vårdkostnader kommunerna skall betala ut. En sådan
praxis är uppenbarligen under utveckling i fråga om val av behandlingshem.
Det är därför angeläget med en översyn av SoL i dessa delar, så att socialnämnderna
skall ha möjlighet till reellt samråd innan en missbrukare skrivs
in vid ett behandlingshem. Socialnämnden måste också få rådrum för att
kunna utreda missbrukarens behov samt tillgängliga vårdresurser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande missbrukarvård enligt socialtjänstlagen.

Stockholm den 18 januari 1990

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Sten-Ove Sundström (s) Britta Sundin (s)

Ulla Pettersson (s)

Mot. 1989/90
So216

11