Sockerbetsodlingen i Sydöstra Sverige

Motion 1988/89:Jo209 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Jo209

av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)
Sockerbetsodlingen i Sydöstra Sverige

Alla odlare av sockerbetor på Öland och Kalmar läns fastland borde av
regeringen få klara och positiva besked om den framtida produktionen. Lika
viktigt är det att alla som arbetar vid sockerbruket i Mörbylånga får besked
om att sysselsättningen blir garanterad för framtiden.

Sockerbetsodlingen är av vital betydelse för såväl jordbruket i bygden som
den enskilde brukaren. Sockerbetorna ger jämnare skördar än spannmål.
För animalieproducenterna ger odlingen också betydande mervärden i form
av biprodukter för foderändamål som betblast och betmassa.

Leverantörer till sockerbruket är ca 520 betodlare från Öland, sydöstra
Småland och Blekinge med en sammanlagd betareal av ca 4 200 ha. Under
kampanjen skördas på denna areal ca 170 000 ton betor eller ca 40 ton per
ha.

Under kampanjen, då fabriken går dygnet runt i treskift veckans alla
dagar, tillverkas ca 25 000 ton strösocker som sedan förpackas dels i säckar
om 50 kg och dels i påsar om 2 kg till hushållen.

Mörbylånga sockerbruk sysselsätter ca 110 personer under hela året. För
kampanjen rekryteras ca 60 personer. Bruket ger också sysselsättning åt
underleverantörer, verkstäder, entreprenörer och transportföretag.

För att odlarna ska våga satsa på en rationell och modern maskinpark och
för att de anställda vid bruket ska kunna känna trygghet i anställningen måste
de nuvarande ettåriga avtalen förlängas till minst femåriga för att möjliggöra
en långsiktig planering. Som ett exempel på hur den nuvarande osäkerheten
påverkar maskininvesteringarna kan nämnas att denna odlingssäsong har
endast tre betupptagningsmaskiner inköpts i betodlingsdistriktet. Tidigare år
inköptes ca 30 sådana maskiner.

Enligt riksdagsbeslut från 1978 ska sockerproduktionen avpassas så att ett
importutrymme på 10-15 % upprätthålls. Motivet är att hänsyn bör tas till
u-ländernas behov av export.

En låg självförsörjningsgrad ökar Sveriges importberoende. Redan i dag är
Sverige ett av de mest importberoende länderna i Europa. Det finns
anledning för riksdagen att slå fast en självförsörjningsgrad på 95 % för att
göra Sverige mindre sårbart i en krissituation. Hela den svenska sockerproduktionen
motsvarar ca 0,3 % av världens sockerproduktion på ca 100
miljoner ton. Betydelsen för u-länderna av en sänkning av den svenska
självförsörjningsgraden motsvarande någon tiondels promille av världsproduktionen
får inte överdrivas. Ett betydande exportöverskott kommer
dessutom alltjämt från bl.a. EG.

Det måste anses ostridigt att en nedläggning av sockerbruket i Mörbylånga
skulle innebära att hela sockerbetsodlingen i Kalmarlän upphör. Det skulle
innebära ett totalt bortfall av ca 400 årssysselsatta inom näringslivet i länet.

De regionalpolitiska konsekvenserna kan dock bli betydligt allvarligare
genom att huvuddelen av Mörbylångabrukets odlingar ligger på Öland.
Näringslivsstrukturen på Öland har sin bas i jordbruket som svarar för en
fjärdedel av alla arbetstillfällen. Industrin är svagt utvecklad, men har fått en
viss uppgång i och med att möjligheter till lokaliseringsstöd gavs under
1970-talet. I de båda Ölandskommunerna finns ca 1 200 sysselsatta inom
industrin med tyngdpunkt i livsmedelsbranschen.

Öland är bortsett från området runt bron och Borgholms och Mörbylånga
tätorter en utpräglad avfolkningsbygd. Flera församlingar har mellan 30 och
40 % av invånarna i pensionsåldern. En nedläggning av sockerbruket i
Mörbylånga skulle få synnerligen allvarliga följder och innebära en så kraftig
åderlåtning att det skulle bli svårt att upprätthålla både offentlig och privat
service. Nedlagda skolor och affärer skulle bli följden.

Statsmakterna har vid ett flertal tillfällen under senare år fastslagit att en
minskning av sockerbetsodlingen och sockerproduktionen ej får drabba
Öland och Gotland, där odlingens betydelse för sysselsättning och samhällsutveckling
är störst.

Det har inte inträffat något som ändrar denna grundsyn. Tvärtom har
miljösynpunkter tillkommit som ytterligare stärker ett bevarande av odlingen.
Kalmarsund och Östersjön är känsliga för föroreningar. Sockerbetan
med sin långa växtperiod binder kvävet under hela denna tid och förhindrar
därvid kväveläckage från de lätta jordarna ut i Kalmarsund och Östersjön.
Härvid är sockerbetan vida överlägsen spannmål.

Sammantaget får en nedlagd sockerproduktion helt orimliga konsekvenser
för såväl enskilda som för en redan utsatt region. En garanti för fortsatt
odling av sockerbetor och produktion vid bruket i Mörbylånga är därför ett
viktigt bidrag till dessa bygders utveckling och framtid.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sockerbetsodlingen på Öland och Kalmar läns
fastland.

Stockholm den 18 januari 1989

Marianne Jönsson (c) Agne Hansson (c)

Mot. 1988/89
Jo209

8