Sockerhalten i livsmedel

Motion 2004/05:MJ514 av Majléne Westerlund Panke och Pär Axel Sahlberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om märkning av socker i livsmedel.

Motivering

Vi nås dagligen av rapporter om hur medborgarna i Sverige och i andra i länder blir allt tjockare, barn är särskilt utsatta. Undersökningar visar att nära 50 000 barn lider av fetma, ca 200 000 barn mellan fem och femton år har övervikt och var fjärde tioåring i Sverige är överviktig. Ökningen har varit dramatisk under de senaste 20 åren. För fjorton år sedan var ungefär 8 procent av sjuåringarna överviktiga.

Den stora överviktsfällan bland barn är sockret som finns i nästan allt som barn äter. Ett för stort sockerintag medför problem för folkhälsan och för sjukvården och påverkar både barns och vuxnas hälsa negativt. Flera forskningsrapporter visar på en negativ utveckling av folkhälsan, en del antyder att sockret kan vara orsaken till att allt fler drabbas av diabetes. För att långsiktigt komma till rätta med den ökande fetman och de hälsoproblem som är förknippade med denna, måste särskilda insatser för folkhälsan initieras och genomföras. Målet måste vara att få människor att ändra sina matvanor. Men det räcker inte. Vi måste ställa större och tydligare krav på producenterna av våra livsmedel att både minska sockermängderna i produkterna och göra en tydlig märkning.

Sockret har under den senaste tiden fått allt större plats i den industriella maten och i produkter som riktar sig mot barn och unga, ett socker som till stora delar är subventionerat inom det livsmedelpolitiska komplexet. Produkterna sötas för att uppnå en bättre försäljning utan att ta hänsyn till hälsan. Det innebär att produktutvecklaren ser sockret som en värdefull insatsvara i våra livsmedel.

Trenden är tydlig att vi går över till att inhandla allt mer färdiglagade livsmedel. Allt fler hushåll är mer beroende av den prefabricerade maten. Den tid vi har till förfogande eller anser oss disponera för egen matlagning blir allt kortare. Arbetsliv och fritidsintressen tar allt mer tid och den egna matlagningen får stå tillbaka. De färdiglagade produkterna framställs på marknadsmässiga villkor och det är pris och smak som är avgörande för kundens köpintresse.

De vägar som står till förfogande är att upplysa konsumenten om faror med viss konsumtion och obligatorisk märkning om innehåll av vissa ämnen. Livsmedelsmarknaden har blivit allt mer internationaliserad genom frihandel, vilket leder till att allt fler av våra livsmedel tillverkas i andra länder, men det finns också begränsningar. Ett exempel är tobaks- och alkoholkonsumtionen som är ett mycket stort problem för folkhälsan men där regelverket sätter vissa gränser för det egna agerandet. De vägar som står till förfogande är att upplysa konsumenten om faror med viss konsumtion och obligatorisk märkning om innehåll av vissa ämnen.

Situationen i folkhälsoarbetet är så pass allvarlig att det är hög tid att lyfta fram problemen med överviktighet och bryta trenden. Det handlar inte bara om att med opinionsbildning och informationskampanjer försöka förändra de egna beteendena och vanorna och få unga att röra sig mer. Det måste också handla om att ställa krav på livsmedelsindustrin att minska sockerprodukterna i maten och kräva en tydligare märkning av produkterna. Idag saknas ett märkningssystem som tydligt anger sockermängden i livsmedel och vilka produkter som är hälsonyttiga. Det nuvarande nyckelhålssystemet uppfyller inte dessa krav utan anger enbart fettsnåla produkter. I märkningssystemet borde även en låg sockerhalt kunna ingå som kriterium för att produkten skall få nyckelhålsmärket. Problemet är att kunna definiera vilka produkter och sammansättningar som är bättre än andra. Detta är något som behöver ses över.

Regeringen bör därför ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över hur märkningen av livsmedel kan genomföras med målet att konsumenten ska få lättare att välja nyttiga produkter. I ett sådant system måste också sockermängderna vara en faktor som ska beaktas. Parallellt med information om innehåll bör även insatser göras för att upplysa konsumenten om vilka risker som finns med en stor sockerkonsumtion.

Stockholm den 28 september 2004
Majléne Westerlund Panke (s)	Pär Axel Sahlberg (s)