Södertäljebron

Motion 1990/91:T307 av Hugo Bergdahl (fp)

Den 13 maj 1990 havererade E4-bron över Södertälje
kanal. Snabbt återställdes den raserade bron av vägverket
så att landsvägstrafiken kom igång. Men vad skall göras och
av vem för att sjötrafiken åter skall komma igång in i
Mälaren? Om detta strider regering och olika myndigheter.
Utredning efter utredning har förhalat återställandet av den
öppningsbara bron. Sjöfartsverket liksom hamnintressenter
och näringslivet i Mälardalen vill ha en ny öppningsbar bro
som ger möjligheter att som tidigare släppa igenom fartyg
upp till en höjd av 42 meter. Vägverket i sin tur hävdar att
de har ingen skyldighet att se till att bron håller 42 meter
över kanalen. Sedan århundraden har fartyg kunnat passera
in i Mälaren via Södertäljeviken. Den nuvarande bron är
från 1964. Bron kom till stånd efter det att vägverket sökt
och erhållit Österbygdens vattendomstols tillstånd 1962 att
bygga bron som öppningsbar till 42 meter.
Mälarledskommittén där länsstyrelse, näringsliv,
hamnmyndigheter m.fl. är representerade har, liksom
sjöfartsverket, uppvaktat såväl regeringen som vägverket
utan att erhålla besked om hur lång tid sjöfarten skall
behöva vänta, innan verket fullgör sina skyldigheter enligt
vattendomen från 1962 och öppnar bron för fartygstrafik
upp till 42 meter. Vattendomen ger vägverket en domfäst
skyldighet att hålla en bro över Södertälje kanal och att den
är utformad på visst sätt.

Från regeringens sida har bekräftats att man saknar
pengar för en reparation av bron. Viktigt i detta
sammanhang är att konstatera att staten inte har sina
kapitalföremål försäkrade i några försäkringsbolag. Statlig
egendom är alltså inte försäkrad som andra områdens, t.ex.
det fria näringslivets anläggningar. Men regeringen har
redan i dag de fullmakter som erfordras för att anslå medel
för att täcka kostnader för olyckor av den art som drabbat
Södertäljebron. Regeringen behöver inte ens i förväg gå till
riksdagen för att anslå medel för denna typ av
olyckshändelser.

För Västerås och Köpings hamnar är det ett livsvillkor
att bron över Södertälje kanal snarast ersätts och detta till
en segelfri höjd av 42 meter. Västerås har Nordens största
insjöhamn, som tar emot närmare 1000 fartyg om året och
lastar cirka 2 miljoner ton gods. Denna godshantering har
anpassats till en bro som har kapacitet att släppa in även
stora fartyg. Det vore förödande för sjöfarten till
Mälarhamnarna om inte Södertäljebron skulle ersättas av
en bro med samma segelfria höjd som den gamla. Ett
negativt beslut skulle på sikt lamslå inte bara sjöfarten och
hamnarna i Mälaren, utan därutöver få svåra konsekvenser
för Västmanland och hela Bergslagens uppland.
Konsekvensen blir att en del av industri och näringsliv slås
ut med arbetslöshet som följd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på att bron över
Södertälje kanal snarast återställs till en segelfri höjd av 42
meter.

Stockholm den 11 januari 1991

Hugo Bergdahl (fp)