Sotningsmonopolets avveckling

Motion 1992/93:Fö710 av Jan Backman (m)

Om ni ej kan passa angiven tid lämna exempelvis
nyckeln till granne eller ordna annat lämpligt arrangemang
och underrätta sotningsdistriktets expedition.

Vi erinrar om att:

-- skyldighet föreligger att anmäla ändrat bränsleslag
eller motsvarande åtgärd. Har sådan ändring skett och ej
meddelats sotningskontoret före avisering om sotning, uttas
inställelseavgift och administrationsavgift enligt taxa.

-- skyldighet föreligger att tillse att tillträde lämnas för
arbetet.

-- för extra inställelse orsakad av att tillträde utan giltigt
skäl ej lämnats vid aviserad tid för ordinarie sotningstur
uttas särskild ersättning enligt sotningstaxan.

-- för åtkomlighet av anslutning till imkanal för spisfläkt
eller spiskåpa skall hindrande inredningsdetaljer (ex vis
kryddhylla) tas bort av lägenhetsinnehavaren.

Texten ovan är hämtad från baksidan av ett meddelande
om att sotning kommer att ske vid närmare angiven
tidpunkt. Detta är ett mycket tydligt tecken på att sotningen
fortfarande är en monopolverksamhet där
myndighetsutövning och service är inblandade i varandra på
ett sätt som vi de senaste åren varit på väg att utmönstra i
många andra offentliga verksamheter.

Frågan om sotningsväsendets organisation,
sotningsmonopolet och de centrala rekommendationer som
finns för verksamhetens bedrivande har även de mycket
riktigt varit föremål för intensiva diskussioner. Senast
hösten 1992 bestämde riksdagen då den behandlade
förslaget om ökad konkurrens inom kommunal verksamhet
(prop. 1992/93:43) att monopolet skulle vara kvar. Det kan
kanske tyckas att det då inte är meningsfullt att åter väcka
frågan. Faktum är att det i debatten inför det beslutet
framfördes många argument för en uppdelning av
kommunal verksamhet i en myndighetsdel och en servicedel
som äger lika stor relevans för sotningen.

Därför är det viktigt att frågan hålls aktuell. Låt
myndighetsdelen, tillsynen av att fastighetsägaren vidtagit
de brandförebyggande åtgärder han är skyldig, utföras av
räddningstjänstens personal som redan mot betalning enligt
fastställd taxa sysslar med förebyggande verksamhet.
Många äldre brandmän skulle säkert med stor arbetsglädje
och yttersta omsorg påta sig en sådan uppgift.

Låt sedan sotningsväsendet öppnas för konkurrens, utan
kommunal upphandling, utan distriktsindelning och utan
centralt fastställda taxor. Skulle man finna att någon form
av lämplighetsgranskning och auktorisation krävs för att få
sota kan det inordnas även i en marknadsekonomisk
modell.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sotningsmonopolets avveckling.

Stockholm den 25 januari 1993

Jan Backman (m)