Speciallärare för handikappade elever

Motion 1991/92:Ub539 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)

Specialskolorna för elever med grava handikapp har i
likhet med flera handikapporganisationer uppmärksammat
den allvarliga bristen på speciallärare främst för
döva/hörselskadade och synskadade elever.

Problemet uppmärksammas också i
budgetpropositionen, men där enbart med medel för att
möjliggöra fortbildning av redan anställda lärare.

Alla elever behöver väl utbildade lärare. För elever med
handikapp är behovet än större. Här behövs särskilda
kunskaper för att hjälpa barnen att kompensera sina
handikapp. Risken är mycket stor att elever med
handikapp, vid brist på adekvat utbildad personal, får en
skolgång med sämre kvalitet än andra barn.

De handikappade elevernas behov av stöd
uppmärksammades i propositionen om den nya
grundskollärarutbildningen. Numera ingår minst tio poängs
utbildning i specialpedagogik i utbildningen.

Därutöver finns, som framhölls i beslutet om en ny
speciallärarutbildning, behov av personal med ytterligare
fördjupad kunskap om barn och ungdomar med svårigheter
och handikapp. Särskilt för elever med grava handikapp är
väl utbildade speciallärare en förutsättning för god
inlärning.

Det är därför mycket allvarligt att det uppkommit
rekryteringsproblem till utbildningsplatserna för
specialpedagogisk påbyggnadsutbildning -- särskilt inom
handikappområdet. En relativt låg andel av de nuvarande
utbildningsplatserna har kunnat besättas. Andelen sökande
med grundskollärarutbildning är extremt låg. En redan svår
rekryteringssituation befaras ytterligare förvärras genom de
närmaste årens förväntade pensionsavgångar.

Det rör sig här om mycket små grupper lärare;
specialpedagoger för döva/hörselskadade och synskadade
elever. Rekryteringsproblemen beror med stor sannolikhet
på såväl att påbyggnadsutbildningen är 1,5 till 2 år och kan
påbörjas först efter fem års yrkespraktik som att
utbildningen i huvudsak förlagts till en ort, Stockholm,
medan bristen på utbildad personal finns i andra delar av
landet.

Då den specialpedagogiska utbildningen å ena sidan och
bristen på lärare å den andra finns på olika håll i landet,
skulle man exempelvis kunna häva bristen genom att
utlokalisera utbildningen för kortare eller längre tid eller att
ge den på distans. Härigenom kan man tillgodose behov på
olika orter och specialskolor.

För området synskadade elever borde ett samordnat
resurs- och kunskapsutnyttjande ske mellan
högskoleutbildningen och Tomtebodaskolans och
Ekeskolans resurscentra.

För att tillgodose behovet av speciallärare för döva
elever borde också övervägas möjligheterna att på olika
vägar utbilda lärare i teckenspråk. Detta löser dock inte det
akuta behovet av speciallärare i specialskolan och vid
riksgymnasierna. Många av dessa skolors elever har också
andra handikapp och här behövs en stor andel lärare med
mer traditionell speciallärarutbildning.

Som framgår ovan anser vi det angeläget att regeringen
genom förslag om åtgärder och vilja till en flexibel
utbildningsorganisation snarast finner lösningar på det
mycket akuta behovet av speciallärare för handikappade
elever.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
tillgodose behovet av speciallärare för handikappade
elever.

Stockholm den 27 januari 1992

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Eva Johansson (s)

Margareta Israelsson (s)