Sponsring och avdragsrätt

Motion 2009/10:Sk303 av Anne Marie Brodén och Cecilia Magnusson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sponsring, avdrag för stöd till ideella allmännyttiga organisationer och avdragsrätt för enskilda gåvor.

Motivering

Ordet sponsor betyder egentligen finansiär, garant eller fadder, men det används ofta som ett generellt uttryck för den som ger ekonomiskt stöd till exempelvis en förening, en institution eller en idrottare.

Sponsring av idrott är sedan länge ett etablerat marknadsföringssätt i Sverige, något som gagnar både idrotten och näringslivet, sponsring av andra områden har tyvärr inte kommit lika långt och är en relativt ny företeelse, dock inte i många andra länder där man har kommit längre inom detta område. Genom annorlunda synsätt och perspektiv kan den nya tidens entreprenörer bidra till att nya spännande samarbetsformer med olika verksamheter skapas. Det handlar inte om en grundfinansiering utan om ett stöd som båda parter upplever som positivt. Sponsringen är snarare ett komplement till utvecklingen. Det är dags att se över möjligheten till en harmonisering av reglerna inom detta område. Ända sedan antiken har kulturen varit beroende av finansiärer för sin verksamhet. Donationer och fonder har finansierat många av dagens offentliga kulturinstitutioner.

Men de regler som finns i dag är oklara och behöver ses över. Riksskatteverket anför t.ex. att skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag för sponsring.

Avdragsrätten måste med de regler som finns i dag bedömas enligt de allmänna förutsättningarna för avdrag för omkostnader i 20 § kommunalskattelagen som skrevs redan 1928. De gamla reglerna talar exempelvis om att sponsorn och mottagaren skall ha ett tydligt samband. Dagens sponsorer vill hellre tala om goodwill.

Rädslan för att näringslivet skulle påverka verksamheten är överdriven. Företag vill associeras till områden där man framstår som en attraktiv arbetsgivare, något som är viktigt bl.a. när det gäller att rekrytera arbetstagare.

Det är vidare viktigt att gränsen för sponsringskostnader måste vara exakt i förhållande till gåva, eftersom skattelagstiftningen innehåller förbud för avdrag för gåva.

Vår uppfattning är att man bör betrakta all sponsring som avdragsgill marknadsföring. Lagtexten bör förtydligas och det skall framgå vad som är godkänd och avdragsgill sponsring.

För att ge de ideella organisationerna bättre förutsättningar bör avdragsrätt för enskilda gåvor övervägas. Människor som av olika skäl vill stödja en kulturinstitution eller idrottsförening bör kunna göra detta utan att drabbas av skatt. Det finns också en moralisk dimension i denna tanke.

Man skall inte behöva betala skatt på pengar som ger stöd till allmännyttiga organisationers utveckling. Dessa organisationer arbetar ju ideellt. I de flesta EU-länder liksom i USA finns redan en sådan avdragsrätt.

Stockholm den 30 september 2009
Anne Marie Brodén (m)	Cecilia Magnusson (m)