Sponsring

Motion 2001/02:Sk241 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sponsring av konst och kultur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företags möjlighet att köpa in konst.

Motivering

Ordet sponsor betyder egentligen finansiär, garant eller fadder, men det används ofta som ett generellt uttryck för den som ger ekonomiskt stöd till exempelvis en förening, en institution eller en idrottare.

Sponsring av idrott är sedan länge ett etablerat marknadsföringssätt i Sverige, något som gagnar både idrotten och näringslivet. Sponsring av kulturen har tyvärr inte kommit lika långt och är en relativt ny företeelse. Den uppmärksammade domen där Pharmacia-Upjohn inte fick igenom sina avdrag fullt ut för sponsringen av Kungliga Operan har negativt påverkat en fortsatt utveckling av samarbetet mellan våra kulturinstitutioner och näringslivet. Genom annorlunda synsätt och perspektiv kan den nya tidens entreprenörer bidra till att nya spännande samarbetsformer med kulturen skapas. Det handlar inte om en grundfinansiering utan ett stöd som båda parter upplever som positivt. Den är snarare ett komplement till utvecklingen av svenskt kulturliv, vilket i första hand kommer publiken till godo. Ända sedan antiken har kulturen varit beroende av finansiärer för sin verksamhet. Donationer och fonder har finansierat många av dagens offentliga kulturinstitutioner.

God sponsring är lönsam och i en artikel i Dagens Nyheter i augusti i år, är de 30 museichefer som tidningen frågat eniga om att sponsring av kultur behövs. En kombination av offentliga och privata medel är både bra och nödvändig. Men de regler som finns i dag är oklara och föråldrade. Riksskatteverket anför t.ex. att skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag för sponsring. Avdragsrätten måste med de regler som finns i dag bedömas enligt de allmänna förutsättningarna för avdrag för omkostnader i 20 § kommunalskattelagen som skrevs redan 1928. De gamla reglerna talar exempelvis om att sponsorn och mottagaren skall ha ett tydligt samband. Dagens sponsorer vill hellre tala om goodwill.

Rädslan för att näringslivet skulle påverka den konstnärliga utformningen när konsten blir mer beroende av dess pengar är överdriven. Företag vill associeras till områden där man framstår som en attraktiv arbetsgivare, något som är viktigt när det bl.a. gäller att rekrytera arbetstagare.

Det är vidare viktigt att gränsen för sponsringskostnader måste vara exakt i förhållande till gåva, eftersom skattelagstiftningen innehåller förbud för avdrag för gåva.

Vår uppfattning är att man skall betrakta all sponsring som avdragsgill marknadsföring.

Lagtexten måste vara tydlig så att det framgår att sponsringskostnaden är en avdragsgill kostnad under förutsättning att sponsorn erhåller en motprestation direkt eller indirekt.

Konstinköp

Dagens skatteregler hämmar också företagens konstinköp. Många av våra konstnärer har mycket svårt att kunna leva på sitt yrke. En stor del av våra bildkonstnärer får sina inkomster i första hand från s.k. brödjobb och i andra hand från sitt konstnärskap. Inriktningen på statens insatser för de professionella konstnärerna skall vara att dessa kan basera sin ersättning på utfört konstnärligt arbete. Därför måste dagens skatteregler för företags inköp av konst ändras så att utrymme för avdrag för inköp av konst medges.

Nuvarande skatteregler leder till att företag drar sig för att köpa samtidskonst. Det borde vara lika naturligt för staten att underlätta för och rekommendera företag att följa enprocentregeln som att man rekommenderar kommunerna att göra detta. Ecklesiastikminister Wennerberg sade på sin tid att konst är ingen lyxartikel för ett fåtal. Vi delar den uppfattningen.

Frankrike har ett system för avdragsrätt där aktiva konstnärer gynnas. Det finns vidare möjlighet att anställa konstnärer för konstnärligt arbete och där lönen för detta arbete är avdragsgill. Vi anser att dessa modeller är intressanta och bör kunna översättas till svenska förhållanden.

Dessa åtgärder ökar på ett påtagligt sätt möjligheten för konstnärer att få en inkomst som gör det möjligt att leva på konstnärskapet.

Stockholm den 25 september 2001
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m)	Jan Backman (m)
Roy Hansson (m)	Anne-Katrine Dunker (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)	Patrik Norinder (m)
Lars Hjertén (m)	Birgitta Wistrand (m)
Kent Olsson (m)